torsdag 6 april 2017

Mellan alla pölar

Livet, det livet kommer tillbaka igen. Vi hoppar mellan alla pölar och njuter av vinden från söder i den obarmhärtiga vårsolen. Sanden ligger i drivor och isen flyter sakta iväg. Det är inte vårvinter längre utan nu är det plaskande vår.

På Storgatan möts vi i våra vinterjackor men utan mössa. I slänten står 2017 års majblommor på höga kvastskaft. Ni vet de fina som ser ut som nyckelpigor. Det är en ung tjej från Luleå som har designat dem. Uppe vid Domkyrkan går vi in i den samiska butiken. Här finns torkade bär, renkött och fisk och världens godaste ost från Jokkmokk. Dessutom det finaste hantverk.

Jag kunde inte låta bli att köpa en majblomma när en av skolflickorna på Kläppen kom fram och sålde. Den är så fin tycker jag. Dessutom vet jag att pengarna som samlas in går till de barn som lever mitt bland oss och som aldrig hade kunnat vara med och sporta, åka på skolresa eller spela ett instrument.

På Nygatan har en rysk butik öppnats så nu kan vi köpa riktigt ryskt rågbröd och häftiga tesorter. Jag hittade hallonte i en plåtkorg.
Den blir bra att plantera blommor i.

En dag med lite guldkant.



lördag 18 mars 2017

Kill your darlings

Vad skiljer en amatör från en professionell? Jag tror att det är kunskapen och känslan för när man ska plocka bort det som vid det första påseendet är bra och speciellt men som efter ett tag inte håller.

Vad tror ni?

Det här har jag tänkt på sedan teaterchefen på Dramaten la ner en av säsongens största föreställningar och på så sätt skapade en miljonförlust, eller när filmer aldrig kommer upp på biograferna. Tänker på den film som jag var med i för hundra år sedan i Paris som då höjdes till skyarna. Ja, under inspelningen i Quartier Latin med skådespelare som på den tiden var stora och kända. Men när den var färdig så blev det en film på video. Bolaget ville inte ha den recenserad.

Många gånger när jag ser en konstutställning måste jag tänka nytt. Då gläds jag. Det är en gåva att få möta konstnärskap som vänder på verkligheten och får oss att se världen på ett annorlunda sätt.

När jag skriver kan jag ta vissa saker för givna. Tro att jag har förstått, begripit, men jag har fel. Då är det tur att jag ofta har kunnat sova på texten och läst om den efter ett tag. Bra för läsarna. Det är ju för dem jag vill skriva, inte för mig och mina löss.

Förmågan att vara kritisk mot sig själv kan också leda till att texterna hamnar i runda arkivet och bilderna i kaminen. Kanske inte så bra. Men jag har ju inte ansvar för att någon annans pengar ska användas på bästa vis. Jag kan välja det som får mig att bli nöjd. Det vågar de regissörer, producenter och chefer som säger stopp och som tänker om.

Nu ska jag inte ta med den mening som jag formulerade i mitt huvud och som fick mig att skriva detta inlägg. Jag ska inte leka med orden för att vinna en kort poäng. Nej ibland är det bara att göra som min mentor sa:

Kill your darlings.




tisdag 17 januari 2017

Jag blev så nyfiken

I debatten förra veckan om hur det är att leva i Sverige idag efter Katerina Janusch framträdande i tjeckisk teve så har så många känslomässiga argument och så lite fakta diskuterats. Jag fastnade för ett av de uttalanden som finns med i programmet. Tänk om det är så 150 000 personer har flytt Sverige för att de är rädda för dem som flyr hit?

Jag letade reda på statistik från SCB och då får jag veta att 50 000 utvandrar per år från Sverige sedan 2011. Två tredjedelar återvänder till sina hemländer och en tredjedel är svenskar som flyttar från Sverige.

Det är alltså cirka 18 500 svenskar som utvandrar och av dem flyttar fler än 5 000 till Norge. För Norge är det land som flest svenskar väljer att flytta till.

Flest personer utvandrar under 2015. Det är 55 000 personer som utvandrar från Sverige detta år. Orsaken är att Skatteverket har låtit alla som de inte hittat någon adress till räknas som utvandrade, 10 500.

De vanligaste länderna att utvandra till 2015 är:

Norge 5073 (varav 1661 norska medborgare mellan 20-64 år)
Storbritannien 3773 (varav 1441 britter mellan 20-64 år)
Danmark 3763 (varav 1963 danskar mellan 20-64 år)
USA 3451 (varav 1225 svenskar mellan 20-64 år)
Tyskland 2550 (varav 1425 tyskar mellan 20-64 år)
Finland 2487 (varav 1369 finländare mellan 20-64 år)
Spanien 1503( varav 473 svenskar mellan 20-64 år)
Indien 1442
Kina 1265
Polen 1177

Detta år återvände 7 av 10 till sitt hemland av dem som utvandrade från Sverige.

Så utsagan om att 150 000 personer har flyttat från Sverige för att de tycker att det blev för många flyktingar här 2010-2016 stämmer inte.


Var femte som flyttar tar sin spark och åker till våra nordiska grannländer,( Norge, Danmark och Finland.) Sammanlagt flyttade 526 svenskfödda över 65 år till solen som pensionärer, varav 130 till Spanien.

Visst är det intressant att vi får veta så mycket om denna lilla grupp som flyr vintern när de slutat jobba? Är det för att vi drömmer om mer ljus?

tisdag 10 januari 2017

En anteckningsbok från Galeries Lafayette

Anteckningar från en föreläsning på universitetet 1984. Den sista raden om tortyr har ingen kunnat bevisa.
Här började min avsky för populistiska rörelser. Ja, egentligen något år tidigare när jag var i Paris och såg den bombastiske Jean-Marie Le Pen i teverutan. Först begrep jag ingenting. Men efter ett tag såg jag att det fanns ett stort utrymme i det franska samhället där de övriga politikerna aldrig vistades. Den plats där gaullisterna traditionellt hade mött sina väljare.

Men nu bestod regeringen av teknokrater och välutbildade från les Grands ècoles, de finaste universiteten. Den sista fackföreningsmannen som hade makt var Jacques Delors och han blev ju EU-kommissionens ordförande. Presidenten var socialistisk och ledare för Parti socialiste. Ett parti som skapats för att hjälpa Francois Mitterand till makten. Det är inte ett parti med medlemmar som samlas på möten för att påverka partiledningen att driva deras frågor. Det var och är ett elitistiskt parti.

Politikerföraktet frodades efter alla Giscard d'Estaings skandaler med mutor och oljeaffärer. Ekonomin stod stilla. Mitterands regering försökte förbättra villkoren för vanliga fransmän genom att öka statens utgifter för familjestöd, arbetslöshetskassor och nya statliga arbetsplatser.

Men det syntes inte ute på gatorna. Antalet uteliggare ökade. Priserna ökade. Främlingsfientligheten växte. Då skapade SOS Rasisme kampanjen " Ne touche pas á mon pote" som blev "Rör inte min kompis" i Sverige.

Relaterad bildHelt plötsligt hade landet två folkrörelser men bara den ena var ett parti.

Jean-Marie Le Pen har sin bakgrund i Främlingslegionen i fallskärmstrupperna under kolonialkrigen i Indokina, under Suezkrisen och under revolten i Algeriet. Han kommer från södra Bretagne men valdes in i Paris 20:e arrondissement (Det mest invandrartäta arrondissementet)i början av 1980-talet. Han samlade dem som kände sig rädda och utlämnade.

Jag är övertygad om att hans anhängare anser att han hade det som krävs för att slåss för dem, småfolket, för dem som anser sig vara riktiga fransmän.

Åren har rullat på och 20 år senare slog han ut socialisternas presidentkandidat Lionel Jospin. 2002 valde fransmännen mellan Jean-Marie Le Pen och Nicolas Sarkozy. Då stod han på toppen sedan dess har allt bara blivit sämre för honom men inte för partiet. Hans dotter Marine tog över ledningen för partiet 2011. Då hade hon hela sitt arbetsliv arbetat för Front national och varit folkvald sedan 1998.

Motsättningarna mellan extrema politiker har inte hjälpt Frankrike. Många människor har tappat sin tillit.

Marine Le Pen har en stor chans att bli en av de två i slutomgången i årets presidentval.

Ingen jag säger ingen trodde att Front National skulle vara ett parti som överlevde, men det blev bara större och nu är det dubbelt så stort som för 14 år sedan.

I början av 1990-talet fick jag möta ordföranden för Front National i regionen Alpes-Maritimes. Det vill säga på Rivieran. Hon drev ett företag som byggde stora öppna spisar utomhus för matlagning. Hennes rädsla för det som hon upplevde som främmande var oändligt stor. I varje detalj i vardagen var hon övertygad om att varje nationalitet skulle hålla sig till det "egna" det som inte kom någon annanstans ifrån.

Jag kan inte glömma hennes entusiasm när hon försökte övertyga mig om att svensk mat inte kan lagas med örter från Provence. Att vi inte skulle kunna dricks vin från Cötes du Rhöne. Nej, hon försökte få mig att förstå att det bara är svenskt vin och svenska kryddor som duger åt svenskar.

Denna matapartheid skulle man kunna fnissa åt om den inte är ett symptom på en nationalism som bryter sönder alla samhällen. En känsla av mindervärdighet som göder fientlighet.

Nej. övriga partier i Frankrike har inte lagt två strån i kors för att minska ojämlikheten och grunden för att rädslan växer.

När jag hittade den gamla anteckningsboken från Galleries Lafayette tänkte jag på en sak som mina franska vänner sa en dag i tvättstugan i Filmstaden. 

Eva, jag kan inte begripa varför ni inte bara tar och säljer maskinerna här. Ingen kommer ju att veta vem som gjorde det.

Jag blev så förvånad, svarade att - men vi har ju alla nytta av maskinerna. Inget skulle ju bli bättre om de försvann.

I anteckningsboken finns inte bara föreläsningar och tankar. Där står också alla telefonnummer i Paris och adresserna. Inte en enda av dem som var här, bor kvar.  Ingen lever längre på Boul St Germain, rue Ledion, Boul Jordan eller vid Porte de Orléans. Inte någon som kan eller vill bo i 14:e arrondissement. Nu finns de vid Medelhavets kust, i Quebec, USA och i London. M som så gärna ville leva sitt liv vid Jardin du Luxembourg sa till mig i höstas att hon är glad att hon tidigt drog ner till Medelhavet.

- Jag har inte tjänat en massa pengar, men vi har kunnat leva ett lugnt liv med god mat och sluppit jaga lyckan genom att räkna antalet premiärer, fester och  tjusiga kläder vi har kunnat unna oss. Men det är inte läge för att börja diskutera politik med grannarna i Cagnes sur mer. Nej,det är inte läge att tänka på politik överhuvudtaget. Jag har inte röstat sen Le Pen stod mot Sarkozy.

1970-talets engagerade unga var finns vi?

tisdag 27 december 2016

Decemberbilder

Kalix i vintersol

Gammelstad i fullmånenssken

Uppsala i kvällsljus

Luleå domkyrka klockan 16 i december
Försökte städa bland alla decemberbilder. Hittade då ett tema. Alla vackra kyrkor som jag har sett. Det börjar med Kalix fina kyrka vid älven och sen hamnade vi i Kyrkbyn. I Uppsala var det ganska mörkt när jag promenerade från Domkyrkan klockan 16. En vecka senare var vi och lyssnade på en fantastisk konsert i Luleå och kyrkan såg lika fantastisk ut.

Ska fortsätta med resten av bilderna.

söndag 18 december 2016

Det är ljusare på natten än på da'n

Här är en bild från igår när adventsljusen lyser upp bland äppelträden

Här är klockan nio på morgonen dvs tolv timmar senare


Läser Aftonbladet på morgonen om den stora halkan i USA. Den beror på att temperaturen har sjunkit ner till 40 kalla grader enligt skribenten. Då undrar jag om skribeten nånsin försökt glida på en is en dag när kylan har gått under minus tio? För det är i princip omöjligt. Friktionen och däcken som blir stela nästan fyrkantiga vid minus 35 ger ingen halka på vägarna. Det kan ju vara så att ingen har berättat om att i USA  är 40 minusgrader Fahrenheit ungefär minus åtta?

Sen sätter jag på P1 och lyssnar till Godmorgon världen. Den första replik jag hör är:

I nordligaste Sverige är det ljusare på natten än på dagen om månen lyser.

Vem är det som lurar i journalisterna allt? Jo, det är ljust när fullmånen lyser på snön, men inte lika ljust som när solen stiger upp. Även om solen inte syns över horisonten ger den betydligt mer ljus än månen, eller har jag vänt på dygnet?




fredag 9 december 2016

Ska konsten finnas mitt i byn?

Jag sitter i domkyrkan och lyssnar till Musikhögskolans kammarkör. Deras röster lyfter oss , får oss att förstå lite lite grann de religiösa känslor, som människor i alla tider känt inför Gud. Vår domkyrka byggdes i slutet av 1800-talet när den gamla lilla träkyrkan brunnit ned. Interiören är från 1930-talet och från 1980-talet. Ett kyrkorum som trots sin korta historia är vårt stifts katedral.

I Kyrkbyn bara 10 kilometer bort finns stiftets stora medeltida kyrka. Där är krucifixet många hundra år gammalt, altarskåpet importerat från de finaste hantverkarna i Flandern och stenväggarna prydda med stiftets historia. Trots detta är den inte vår domkyrka. Domkyrkan finns i centrum och inte i periferin. Underligt kan tyckas. Ja, att den finaste kyrkan inte är huvudkyrka.

Det här sitter jag och tänker på när jag får ett mail. Det är en person som försöker sammanfatta den senaste månadens debatt om hur landstinget sprider ut skattepengarna till kultur över länet. I vårt län finns inget länskonstmuseum. Det finns ett länsmuseum från 1930-talet utan basutställning, utan utställning av museets konstsamling. Det finns ett fantastiskt fjäll och samemuseum, Ajtte, i Jokkmokk. I Arjeplog finns Silvermuseet, I Gällivare och Piteå finns kommunala museer, i Boden finns Havremagasinet med nutida konstutställningar och Garnisionsmuséet. Dessutom vill en privatperson bygga en konsthall i Risudden med bidrag från skattebetalarna.

Då tar landstinget ett beslut om att länets konstmuseum ska vara placerat i Kiruna nya stadshus.

Det finns en fantastisk konstsamling i Kiruna kommun. Den är ett arv från Hjalmar Lundbom och har under åren växt och blivit en av Sveriges intressantaste. Men under alla år har kommunen låtit samlingen vara en utsmyckning av stadshuset, i bästa fall, eller så har verken förvarats. Kiruna har inte som andra kommuner med stora konstskatter satsat på att skapa en offentlig utställning för medborgarna.

Den enda gång som verken har visats en längre period  var när de visades på museum i Stockholm i början av 1990-talet. Man har dessutom visat en del verk i stadshuset i några veckor det senaste året.

Kommunen har inte visat något intresse av att skapa det museum som konstskatten är värd. Inte som den lilla Värmlandskommunen Arvika som driver Racksstamuséet, eller Skellefteå som har sitt Anna Nordlander museum. Länskonstmuseerna finns ju i Karlstad och Umeå. Ja, landstingen i dessa län vill nå ut till så många som möjligt när de har valt att bygga utställningslokaler och samlingar.

Men här i Norrbotten väljer politikerna inte att satsa skattepengarna där de kan nå flest besökare utan det är andra kriterier som gäller. Vilka?

Ska alla elever som bor i länet kunna få se konst på ett länsmuseum? Ska kunskapen om konsten i Norrbotten växa?

Naturligtvis ska Kiruna göra som Arvika och Skellefteå och ställa ut sin konstsamling i ett konstmuseum. Men ska Norrbotten inte ha ett tillgängligt länskonstmuseum dit alla i länet kan komma?

Ja, varför finns domkyrkan i Luleå och inte i Jukkasjärvi, Gammelstad eller Öjebyn?

Fotnot: I Norrbotten bor cirka 200 000 personer närmare Luleå, och ungefär 50 000 personer närmare Kiruna

Det är långa avstånd i länet och det finns tyvärr en mycket rudimentär kollektivtrafik för dem som ska ta sig till andra platser än till Luleå. För många innebär ett besök i Kiruna en övernattning. Vilka skolor kan betala för den?

Ja, vad stod det i mailet jag fick? Jo, att de som tror på värdet att så många som möjligt kan se konst i Norrbotten vill hindra människor från att se konst. Du läste rätt.

Ohederlig! Det är vad jag kallar den argumentationen.