Ingen ordning. Höströra. Jag vet inte vad jag ska ursäkta mig med. Idéerna om vad som ska berättas dansar i huvudet och tappar liksom takten. Jag kan inte höra om det är en långsam vals eller en rivig tango. Det finns ingen doft, ingen känsla som ger mig en ledtråd om hur det var. Orden finns. Men de är bara bokstäver. De blir ingenting. Himlen må brinna. Molnen gråta. Ingenting, inget alls ger mig en ledtråd om var jag fanns.
Nere vid älvens strand härskar tystnaden.
4 kommentarer:
Jag känner igen mig. Alla tankar och idéer som blir till ett enda sammelsurium av danser. Vilket skrivarhumör är jag på idag - vals, salsa eller modern dans?
Jag får bjuda upp svanarna vid stranden. De återvända och höll en lång debatt idag.
Jag skulle ge mycket för en svandans för att få höra vad de har att säga om livet.
Jag undrar också. De brukar försvinna i början på oktober, men i flera år har de stannat långt in i november. Det är som om de vill pröva isen på älven innan de svävar och flyger i väg.
Skicka en kommentar