fredag 23 oktober 2009

Som packade sillar


Solen står i zenit och vi trängs på bussen till Grossetto. Semestern i södra Toscana är slut. Värmen dallrar liksom strängarna på den slitna basen. Tre äldre romska herrar spelar evergreens. Bussen skumpar i takt med musiken mellan tomatodlingar och hotellbyar.
Barnen skriker av skratt. Vinden från Medelhavet är het. Oset från strandrestaurangerna tjockt.
En vacker kvinna med korgen full av frukt ler och delar ut aprikoser. Vattenflaskan är ljum. Bussen stannar.
Det är minst tio stopp före järnvägsstationen. En efter en kliver passagerarna av. Det är stoppet vid den gamla stadsmuren. Hållplatsen på 1700-tals boulevarden. Busskuren vid rådhuset. Det är inte förrän vi står still vid järnvägsspåren som vi ser tecken på modernitet. Men här finns spår av funktionialism och stormarknader.
40 minuter tog det att ta sig mellan havsluft och dieselgaser, mellan papperslappar och elektroniska biljetter. På perrongen tar vi avsked till långsamhet och evighetslånga måltider. In rullar framtiden. Aircondition, muzak, häftig design och hög hastighet har tåget från norr.

4 kommentarer:

Jenny L sa...

Wow! Tack för att vi fick följa med på resan. Återigen en fantastisk bild! Är du fotograf?

Granne med potatisodlaren sa...

Tack, Jenny! Det var en underbar tur. Nej, jag är konstnär och journalist. 50/50.

Jenny L sa...

Du kanske skulle fundera på en alternativ karriär - som fotograf? Du har i alla fall fallenhet för det! :)

Granne med potatisodlaren sa...

Kanske jag ska satsa på att göra fotokonst. Tack för att du kommenterar mina inlägg.