lördag 19 december 2009

Luleålördag

Vi rullar längs med älven söderut. Först kommer vår stålskulptur, sfären, som inte fastnade på bild och sen dyker Domkyrkan upp. Den slår två spröda slag och de blå skuggorna börjar ta över.
Det är inte fullt på Storgatan, det är bara juligt. Hittar bra saker att stoppa i paket till de flesta som väntar på tomten.
Njuter av hårtbröd, kalvsylta, rödbetssallad och julmust.
Vårt röda kulturhus värmer upp vinterftermidda'n. Det är sju minusgader, inte för kallt och inte så varmt att vi halkar.
Hemma tittar vi på Mysteriet på Greveholm avsnitt 12 och 13. Vi är lite efter i almanackan.

la Gelèe

Je suis mordu par la gelèe. Jag är frostbiten.

Chocolat

Hittade igen en papperslapp med mitt bästa chokladrecept. Varje gång jag gör dessa chokladtryfflar till jul minns jag jularna i Montparnasse. Hur skyltfönstren längs med boulevarderna fylldes av tårtor som ser ut som vedträn och choklad som liknar svart tryffel direkt från skogen.
Här är mitt franska recept:

200 gram minst 50 procentig choklad i kaka
2 msk smör
2 msk starkt kaffe
1 1/2 dl siktat florsocker
1 msk creme fraiche
smaksättning: cognac, armaniac, calvados, whisky eller vad du har, efter behag.

Smält choklad och smör i vattenbad utan att röra. Rör i florsockret. Tillsätt kaffe, creme fraiche och smaksättning. Låt stå kallt till smeten har stelnat. Rulla bollar och sätt i en tandpetare.
Låt stå kallt i en natt.

Dag 2
100 gram minst 50 procentig choklad
1 dl kakaopulver

Smält chokladen. Pensla kulorna. Lägg alla chokladkulorna i en burk med kakao. Skaka burken. Sätt på ett lock och förvara tryffeln i kakaon kallt.

Detta recept fick jag av Martine D julen 1978 när vi hade promenerat från gare Montparnasse till St Germain. Då hade vi gång på gång konstaterat att våra små resurser inte räckte till att köpa fler än en tryffel från de fina butikerna.

Om tillgång och efterfrågan

I DN idag kan du läsa om den ojämna tillgången på vård i Sverige. Där tar man upp att i och med att det finns många läkare i Stockholm så går människor i Stockholm mest till läkare av alla i landet. Det nya vårdvalet med kvantitet, antalet läkarbesök, som mått för att mottagningarna ska få betalt, har lett till att kostnaden för läkarbesök ökat med nästan 500 miljoner kronor. Och tant Lisa med tre sjukdomar, hjärtsvikt, diabetes och urkalkning får komma tre gånger till doktorn innan hon får hjälp. En gång för varje diagnos. Ekonomiskt fördelaktigt för läkarna på de privata vårdcentralerna. De får tre gånger pengarna och tant Lisa får åka tre gånger till doktorn. Dyrt för henne med vanlig kvinnopension, kanske trevligt att prata med doktorn, men inte klokt. Vården konsumeras - efter tillgång- inte behov.
Filippa Reinfeldts stora omläggning av vården, är bra på så sätt, att alla i Stockholm kan få träffa en läkare. Men hon har gjort ett system som läcker pengar. Ett system som inte ser till vad som är bäst för patienterna. (Det är inga kunder vi talar om). En läkare på akuten säger med en suck." Alla som inte har varit hos läkaren är friska- de som har undersökts får en diagnos. Det är som en brunn. Vi kan aldrig fylla behoven av sjukvård." Fylla behoven kan vi aldrig, men vi kan tala om vilka behov som ska fyllas. Ett grått vardagsevangelium skrivet i mörkret en lördagsmorgon.

fredag 18 december 2009

Kläder och smycken och glögg


(högst upp Brita Weglin, tv Eva med nya kläder och Inger Thurfjell, th en topp i råsiden och den vintervita räven.)
Fredagsmys med Brita Weglin och Inger Thurfjell. De har gjort kläder i ylle, siden, linne och smycken som de visade. Mötte min arbetskamrat Ruth som slutade för länge sen. Och Britas döda vinterräv inköpt på mystisk loppmarknad i Torneå.

Om att dricka färg




När solen inte vill stiga över skogen är det bara att njuta av alla olika färger som uppstår. Den överfixade bilden visar vilka färger som dominerar i väster vid etttiden på dagen. Det är som om vi dricker färg med ögonen. Den svarta skogen, den flammande himlen, den blå snön finns i väster, det ljusrosa babyblå och gnistrande i söder. Det blå när solen sakta glider ner bakom den nattsvarta skogen.

Jag hittade en lapp till bland mina okastade pappersbitar. Det är min sjuåriga dotter som skriver sin första dikt.

Våren har en blomma
Det är en maskros
Jag plockade upp den.
den luktade
gult och gott.
Den luktade vår.


Min fortsättning skulle vara:

December har ett ljus,
det ger oss hopp.
Jag ser det,
njuter av det.
Rosa, orange, blått.
Det är vinter

Influensalarm

Gå in och titta på Play Rapport om ni vill se ett inslag som inte borde gjorts. Det är Katja Elliot som rapporterar om ett nytt ROTO-virus, som eventuellt kommer att resultera i vinterkräksjuka någon gång nästa år. När inslaget börjar blir vi alla övertygade om att detta hemska virus redan drabbat många. När det är slut finns ingen substans kvar och jag undrar varför detta inslag sändes. Skäms ansvarig utgivare, skäms nyhetsredaktör. Vi behöver inte skrämmas med fler virus. Dessutom ett som vi inte vet om det kommer. Det räcker nu. Ni som vill skrämmas satsa på fiktion-låt nyheterna vara. Och du smittskyddsläkare som ställde upp och lekte med. Jag hoppas att du inte får fler forskningsanslag.

Om en parambol


Lycka är att slänga för att få livsrum-för att citera Charlie Brown. Kommer ni ihåg alla de där små kvadratiska böckerna som fanns på 70-talet fyllda av Snobben och hans vänner?
Jag hade ett intensivt förhållande till de visdomsord som de strödde omkring sig. Men böckerna har jag inte kvar. De var uruselt gjorda. Alla sidor lossnade och tills slut var det inte många kvar. De hamnade i soporna.
Att slänga eller inte slänga det är frågan. En fråga som jag hämtat från http://evaswedenmark.blogspot.com/.
Jag har inga gener för att slänga. Varje gång jag kommer hem till ett prydligt hem utan saker, ryser jag av beundran. Jag föreställer mig mitt liv i en miljö med rena ytor och ordning överallt. Berättar för mina döttrar och de säger direkt. "Det tar bara sex timmar, mamma, sen har du börjat göra allt mysigt."
När de var i yngre tonåren beundrade de kompisars hem som ser ut som uppslag i Sköna Hem. Nu säger de till min egen förvåning att det känns inte som om det prydliga är hemma.
Jag har inte gett upp. Men tagit en paus i mitt ordnande av de lager med saker som lyckats hamna här efter alla år vid älvens strand.
Det finns så många känslor i varje liten pappersbit. Hittade min äldsta dotters önskemål inför julen 1994 då hon var 7 år.
Snela mamma o pappa kan vi nte söpa en parambol så at vi kan se mnga program. På baksidan har hon skrivit ett recept: Saft, Fata, Kivi, Vatn, blir mit aplsinbåll. Kanske något att prova som en frisk drink utan alkohol i mellandagarna.
Nej, det är inte lätt att slänga minnen av det liv som var. Jag som tyckte att det var ganska fjantigt när andra pratade om vilka minnen de har från sina barns uppväxt har svårt att släppa. En lapp kan jag väl få spara?

torsdag 17 december 2009

Elins inlägg

Gå in på Evas Blogg och läs Elins inlägg. Än en gång får polisen uppdrag att begränsa vanliga människors rättigheter. Adressen är: http://bakomberget.blogspot.com/

Hausse på elbörsen

Hela Europa fryser. Kärnkraftverken står stilla.
I Frankrike räknar staten förtvivlat. Var tog kilowatttimmarna vägen?
Vi som lever vid älven, (den som producerar mest vattenkraft i landet), får läsa i tidningen att en kilowatttimme idag kostar 2 kronor och 33 öre. Ute står kylan som en imaginär vägg. Tur att vår tids predikanter, meteorologerna, predikar om moln och sakta uppvärmning av luften.
Det är ilande vackert, det är knastrande torrt, det är nypande kallt, det är vinter vid älvens strand.
(Gläds ni som bor i lägenheter, eller har fast elpris.)

Sex dagar i frysen

Frystorkad bomullshanduk senast använd till att torka disk. Varje fiber är fri från föroreningar efter nedfrysning. Frågor finns om framtiden. Idag minus 22,1.

onsdag 16 december 2009

Pansarhårt

Handduken är pansarhård och rubbas icke ur läge. Jag undrar om det är som med grenar, i urkylan, att fibrerna i tyget brister om jag slåss mot isen och bryter loss den. Kanske 20 minusgrader är gränsen för vad en diskhandduk kan tåla.

Nedfryst på femte dagen




Kylan tilltar


Rakt i öster finns sjukhuset i älvens land. Solen speglar sig i glasgaveln. Temperaturen blir allt lägre. Det är ilande vackert och isande kallt. Idag når inga strålar fram till älvens strand.

Iskall väckning

Jag andas och kylan; fyller mig, rullar över mig, tar tag i mig och stoppar mig. Termometern visar på minus 20. Det känns som minus 35.

tisdag 15 december 2009

Vilsamt


Allt är gömt i snö och natt.
Tyst och tussigt.
Strålar från
lyktor
Värme från
eld
Tio minusgrader
knastrande steg
Vilar väntar
väljer

Deckare II

Läs den underhållande och inte lite oroliga analysen av svenska nya deckare från Aftonbladet. Carl-Mikael Edenborg har sin syn på hur deckarna påverkar vår samtid.


Får inte till en fungerande länk. Gå in på aftonbladet och läs ändå.

Installation dag fyra


Vantar,

vadar, varligt, vingligt, vitt, vadd, vinterljus, vilsamt, vackert, vinterlandskap, vinterny.

En debutant

Ligger i min säng och läser en debutant. Jag har aldrig provat öppna den förut. När jag bläddrar och läser känner jag igen allt från första sidan.
Ut kliver en liten engelsk by. På herrgården pågår maktförtryck. En inbjudan bevaras med ja. In på scenen kliver kapen Hastings. En av grannarna är en pensionerad belgisk polis.
Allt rullar igång för första gången i "En dos stryknin". Språket och persongalleriet och miljön ger mig en känsla av att Mrs Agatha Christie byggde en egen värld som hon sen använde gång på gång. Jag gillar hennes hantverk ändå. Inte för att en deckare med Hercule Poirot är en litterär pärla, utan för att den inte är det. Det är vilsamt och fullständingt avkopplande att möta ett giftmord 90 år senare.

måndag 14 december 2009

Dagens avsked


På bara några få minuter blir dagen blå. Ljuset springer mot morgondagen och finns där bakom natten. Imorgon återkommer ljusstrimman i öster och vi får ta farväl av morgonens stjärnor.

På den tredje dagen


Florsockersnö,
ordförklaring;
små vita fjun som
vilar

Vinterfest


Torr snö och nio minusgrader. Ljuset som smyger fram över den mörkblå himlen. I öster slocknar morgonstjärnan, samtidigt släcks gatlycktorna.
Det är åtta dagar kvar till det vänder.
Vintersolståndet det firar vi.
Det är en tradition som blir allt starkare.
Visserligen är den 22:a en dag som alltid har varit viktig i min uppväxt. Då firade vi en kusin och min moster som fyller år.
Här i norrskenets land har dagen en annan innebörd. Det är både mörkrets och ljusets dag. Den da'n är det ljust i tre timmar, om det är klart. Vi tänder massor med ljus och marschaller. Pysslar och kokar julgott. Lyssnar på julsånger och sjunger med.
Mörkret är förutsättningen för att alla vackra levande lågor ska lysa starkt.
Jag har lyckats uppmana mina allra mest positiva tankar trots vintermörker, is och kyla. Det är roligt att tänka tvärtom. Helt plötsligt märker jag att tankens kraft är stor. Det vintergrå förmiddagsljuset ger nya färger som jag nästan aldrig har haft tid att se förut. Jag gläds åt violetta nyanser i den turkosa morgonsnön. Nästan som ängen var fylld med vinterblommor.

söndag 13 december 2009

Luciaevangelium



Klockan ät snart nio och en enda ljusstrimma väcker mig. Idag är det Lucia och det har jag glömt. Det är tre år sedan vårt yngsta barn sjöng Luciasånger i skolan och sex år sedan hon sjöng i alla Luciatåg i byn. Strålande får istället Luciasolen vara.
(Bilderna visar hur ljuset har tilltagit under morgonens tidningsläsning.)
Jag borde avstått från tidningar och nyheter på radion. Jag har svårt att stå ut när vuxna journalister talar om hur olika politiker förväntas göra med utgångspunkt från teoretiska frågeställningar. Sjukförsäkringen som något abstrakt. Istället för att ställa politikerna till svars för att de inte rehabiliterar sjuka och låter folk få stöd och hjälp att bli friskare, under värdiga ekonomiska förhållanden, frågar de hur detta kommer att påverka makten inom regeringen!!!
Det är som om eliten på våra nyhetsredaktioner aldrig har mött en människa med behov av en sjukförsäkring, riksdagsledamöterna har ju slutat sjukskriva sig, höginkomsttagare "arbetar hemma", och de andra får väl skylla sig själva.
Nu har vi fått en försäkring som ger människor med enkla besvär skydd, men de med svåra kroniska sjukdomar kommer att bli samhällets nya ekonomiska underklass. De har betalat skatt och sjukförsäkringsavgifter, men regeringen anser att de är sjuka på fel sätt. Ni vet så där som Livets ord predikar. "Alla som Gud älskar blir friska och håller sig friska, sjukdom är ett tecken på synd." De som har obotliga sjukdomar med svåra besvär får skylla sig själva på något konstigt sätt. Fru Husmark Persson kan inte förstå att det finns sjukdomar som inte kan botas inom 180 dagar. Hon tycker att det är generöst att de sjuka får "bidrag" så länge.
Vi som bor här ute vid älvens strand granne med länets största sjukhus vet att sjukvården inte är jämlik.
Förutom att kön, utbildningsnivå, ålder, diagnos och social förmåga påverkar vad vi får för vård, vet vi att avstånd har stor betydelse.

Vi vet att antalet läkare är lägst per invånare i vårt län. Vi vet att antalet läkare är högst där regeringen lever, där riksdagen arbetar, där de stora nyhetsredaktionerna verkar. Vi undrar hur vi som bor i älvens län ska få möjlighet att träffa en läkare med rätt kompetens? Ja, hur ska vi få den vård som vi behöver? Det är dagens frågor enligt Evas evangelium.

Andra dagen

Nypudrad,
förstelnad,
förfrusen.