fredag 31 december 2010

Vardag

Åsa i Kiruna skriver att hon snart får se solen igen. Jag ser hur ljuset försvinner på väg till brevlådan. Igår var det inte många minuter efter två. Hela byn är fylld med adventsdekorationer. Ljus i buskar, träd, runt knutarna, glittrande i häcken och stora skimrande ljusgranar i flaggstängerna.
Men en dag står solen så högt igen att vi alla släcker de små lamporna och sopar ihop granbarren. Det är då Åsa ser solen och det är vardag igen.

torsdag 30 december 2010

tisdag 28 december 2010

Ett farväl

Ingen risk för halka

Jag sätter ner fötterna i snön.
Varje steg klagar och låter.
Varje andetag biter.

Mina stövlar fastnar
i de torra kristallerna.
Friktion.
Gnistrande, nypande, sjungande.

På himlen ler
en måne i nedan.

Vantar fyllda med
snöjuveler.

söndag 26 december 2010

Jular kan var både bra och

inte riktigt som man har tänkt. Det händer saker, vädret ställer till nya traditioner, och då blir det något helt oplanerat.

torsdag 23 december 2010

Jag önskar

att ni alla får en lugn och härlig jul, ett gott nytt år och allt ni hoppas på.

tisdag 21 december 2010

Blå är morgonen

Årets julpynt. Jag kunde inte låta bli. Två fina fåglar med plymer. Lika mormors.

måndag 20 december 2010

Jag vill komma

i balans. Kämpar på med alla goda huskurer. I morgon, tänker jag, imorgon är jag säkert mycket bättre.

fredag 17 december 2010

En bild från tiden före snöstormen

Jag tänkte fråga om någon kan gissa hur mycket klockan är, när solen dyker ner bakom skogen och bergen i väster. När himlen och snön tillsammans bäddar in oss i de blå minuterna och natten bara är ett ögonblick bort.
Det var vad jag tänkte fråga innan snön och molnen gjorde dagen till någon timmes gråhet.

Per Svensson i Sydsvenskan

skriver här om bibliotekens vara eller inte vara. Ingrid skriver på sin blogg om var vår eller alliansens kulturminister svarade på frågan om skillnaden mellan biblioteken och ett nöjesfält. Gissa vad hon sa? Ett svar som hämtat från Håkan Gergils, ni vet han som säljer alkohol till alla för att visa hur liberal han är.

Nöjesfälten är inte gratis, så vitt jag vet.

Varför?

Anna Laestadius Larsson skriver precis det som vi alla vet.

Tjejerna kämpar och pluggar för att klara sig i framtiden. Men killarna ser att de behöver inte det. 

I Jokkmokk har grundskolan haft ett projekt i flera år för att utveckla pojkarnas förmåga att använda sitt språk. Killarna ser hur alla mammor får nöja sig med timanställningar, men papporna har fasta jobb och drar den rimliga slutsatsen att möjligheten att försörja sig finns i könet och inte i betygen.


Tjejerna i Jokkmokk drar. De kämpar för att få bra betyg för att kunna studera på universitet söderut.

Nu hoppas politikerna i Jokkmokk att fler flickor ska återvända och att fler män ska skaffa sig en god utbildning. Vi får väl se om de fattar att de måste ge flickorna samma chans till fasta jobb och lika löner om de ska få någon att återvända.

Annars får ju både flickor och pojkar samma budskap att det inte lönar sig att plugga.

(Och att alla flickor är mindre värda än alla pojkar.)

Anna Laestadius Larsson är bäst.




Svenska Dagbladet
17 Dec 2010

torsdag 16 december 2010

Något att tänka på

Är varenda Rapportsändning om katastrofer, varenda Aktuellt fördjupning och varenda Nyheterna gjorda efter samma mall? Läs Croneman. Är nyhetssändningarna så förutsägbara? Finns det ingen vinkel som vi kan förvånas över eller ett inslag där vi känner att vi får veta något viktigt och oväntat.

Siffror

Idag är det klass 2 varning.

Snön slår mot fönstren och alla kalla grader har farit österut.

Nu visar termometern på noll.

I rummet slår uret nio gånger. I radion varnar rösten för att snön ska lägga sig i tjocka drivor på en halv meter.

Tågen är försenade. G ringer hans tåg blev en buss.

Åtta sekundmeter.

Jag var tvungen

att återvända. Att hissna inför Takako Takeuchis Omusubi. Att stå där i stillheten och tänka på hennes ord. Jag ser hennes verk som ett evangelium. En berättelse om att vi alla hör ihop. 

Här finns inga revor, inga stora hål. 

Här finns en omfamning, en inbjudan och en öppenhet.

onsdag 15 december 2010

Hem-ett ord med brett innehåll

Första gången jag hajar till inför ordet hem är när jag läser att Cyndee Peters flyttar hem.
Hem efter 40 år i Sverige?
Hem till New York?
När hon kommer från Granite Falls, North Carolina.


Den andra gången är i en artikel om att skapa sig tillhörighet i storstaden.



Vad är hemma i en stad där delarna i sig är olika världar?
Vad är hemma i en bygd där ytan räknas i kvadratmil?

Vad betyder ordet hem och hemma?

Jag har flyttat flera gånger.
Men det finns några platser där jag får en känsla av att vara hemma.
En gata där jag alltid hamnar i mitt barndomsland är Råsundavägen i Solna.
De gånger jag kliver av bussen vid Stråket,
och tittar ner mot fotbollsstadion känner jag mig som,
samma sexåriga tjej som jag var då när jag hoppsade fram till lekis.

Vid Alésia i Paris 14:e arrondissment doftar gatan av dålig diesel och nybakade croissanter och jag blir 20 år igen. Uppspelt och rädd på samma gång. Jag dansar och hjärtat slår hårt.

I bussen över Ölandsbron lyfter jag.
Svävar in i barndomens sommarlov.
Och när jag återvänder sitter gråten hårt och tungt i halsen.
Hela kroppen minns hur det var när lovet var slut
och höstterminen skulle börja.



De senaste 25 åren är hemma här vid älvens strand.
Och hem kommer jag redan i gaten på Arlanda. 
Där möter jag språket, melodin och behovet av mer livsrum. 
Doften av flygfotogen förflyttar mig till Kallaxheden innan jag bordat planet.
Det platta landet, dunket från malmtåget,
och den låga solen som speglar sig i sjukhuset glasvägg, 
tillsammans ger de en hemkänsla.


Stora hål

Arbetarbladet berättar om hur det är att behöva söka hjälp från de socialförsäkringar som borde gälla alla. Men det finns stora hål, mycket stora hål.

(Men storstadspressen i form av Dagens nyheter klagar över att de storstadsbor som sett sina hus och lägenheter öka från 185 000 kronor till 6 000 000 kronor måste betala skatt när de säljer och flyttar vidare. Ja, mer skatt än de som bott i medelstora städer. ( ja, att deras hus ökat från 185 000 kronor till 1 890 000 kronor i genomsnitt kan vara orsaken är liksom inte viktigt.)

Missa inte detta!




Svenska Dagbladet
15 Dec 2010
Alla samhällsforskare återvänder till samma sak. Ett samhälle med stora gap och revor gör människor besvikna men ytterst sällan desperata. Men det händer.

Ingen tror att vi kan lappa och laga med hjälp av avlyssning och repressalier. De flesta är säkra på att det enda sättet att förebygga våld är att inkludera alla. I Frankrike visar de senaste studierna att det är otroligt mycket  svårare att få ett jobb om du har ett namn som inte är kristet.

Ändå står extrema högergrupper och nationalister för mer än 95 procent av all terror i västvärlden. Vilket talar för att de har ett stort behov av att integreras och av att få arbete.
Ju mer orättvis en person upplever sin situation desto lättare att övertyga honom om att livet är värdelöst och den enda vägen till förändring är att skapa förstörelse.

Vad ska vi göra?

Centerpartiet tror på att utan kvotering kommer samhället att bli mer jämställt . Hur gör man med Vetenskapsrådet som kvoterar män?




Dagens Nyheter
15 Dec 2010

tisdag 14 december 2010

Österut

rullade mlle Renault. Efter halvannan timme kom vi fram till Haparanda och dagen var slut.

Mitt i stan finns en härlig gård från anno dazumal. Den är som en enda juldekoration.

Snön singlade långsamt mot marken. I bilen sjöng dagens Luciatåg om julens glädje. Den känns lite grann så där någon sekund då och då.

Inköp av hjul, skruvar, lampor, bortglömda handtag och några nyttiga julklappar.

Frosten nyper idag, likaväl som igår.

Många iskalla andetag.

söndag 12 december 2010

Högt ovanför

statsisbrytarna flyger plan på plan på plan till jultomten. De vita strecken på himlen påminner oss varje adventshelg om att det finns välbärgade engelsmän som tar sina barn och far till Tomteland över da'n.

I Rouvaniemi står hela fält med jetplan och väntar på att barnen ska få möta sin drömtomte. Efter en utflykt med skoter eller draghundar åker de sen hem igen. Åtta timmar i luften och åtta timmar i olika köer till alla tomteaktiviteter.

Företagen i norra Finland har lyckats. Men är det så lyckat inför framtiden?

Det här är en annan sida av hur Jan Björklund sviker eleverna

Läs Malin Ullgren. Hon beskriver så väl hur en splittrad skola och vuxna  tillsammans har krossat allt hopp om att skolan ska utveckla barnens förmågor.

Dagens Nyheter Weekend
12 Dec 2010

lördag 11 december 2010

Omusubi

Idag har utställningen REFUGEES med samtidskonst från Japan öppnat i Konsthallen på Kulturens hus. Vilken utställning! Vilket häftigt möte med Takako Takeuchi och de andra konstnärerna.

Hennes verk är en hälsning från Japan. Namnet OMUSUBI är en risrätt men också en hård omfamning. Och en bild av japanernas kamp mot bergen som enligt mytologin ska ge kraft.

 I verket finns också Takakos bild av hur snön i Luleå ser ut i december. Ser ni frosten som klättrar längs med trådarna? Precis så ser snön ut idag.

Luleå såg ut så här mot södersolen mitt på da'n. I Kiruna steg hon aldrig upp över horisonten.

Mitt bland alla bilder

från vinterland hoppar hon fram. Den första ballerinan som jag sålde. Funderar på ett nytt vykort med hennes blå uppenbarelse som motiv.

Tänk er

att det var tvärtom. Ja, när det gäller biblioteken. Att alla bibliotek var privata. Att alla bibliotekssystem var privata. Men en kommun ville driva sina bibliotek i offentlig regi.

Hör ni hur proteststormen viner? Hör ni hur ekonomer från Timbro, SNS och Svenskt näringsliv pratar om stöld av privat egendom?

Men aldrig att någon talar om vad som stjäls av skattefinansierade verksamheter när ivriga alliansstyrda kommuner skänker bort offentlig verksamhet.

Varför ska privata bolag få tillgång till de skattefinansierade närverk som gör att vi i hela landet har tillgång till alla böcker, filmer, dokument och all musik som finns i våra bibliotek, statliga och kommunala? Ska de privata bolagen som driver bibliotek köpa in de offentligt finansierade böckerna, filmerna och musiken som finns på plats? Eller ska de endast satsa sitt arbete?

I Nacka där det finns nya regler för hur mycket pengar ett bibliotek får per år berättar Kjell Arwe att det lånas få böcker i kommunen.

Det har han löst på ett kreativt sätt. När boklånarna lämnar in en bok för sent, är böterna att låna fem böcker till. För kommunen delar ut pengar efter hur många böcker som biblioteken lånar ut och efter hur många som besöker lokalerna. Inget som fått medborgarna att vilja ta hem särskilt många böcker, filmer eller cd.

I Nacka lånar biblioteken ut knappt två medier per kommuninvånare. Mindre än hälften av vad en medelkommun gör. Däremot hänger Nackaborna mycket mer på sina bibliotek. Mer än dubbelt så ofta går kommunbor i Nacka (17) till sitt bibliotek , i landet är medeltalet 7,3 besök per invånare.

Läs Jonas Thente i DN här.

fredag 10 december 2010

Vilken tur att det brinner

på himlen idag när det är 22 kalla grader.

Lästips

Tack Anna Laestadius Larsson för att du skriver så rappt och så bra. Läs här.

Viktigaste platsen i mitt liv

Det finns inget i hela världen som gör mig så stolt som alla dessa fina bibliotek vi har i hela landet. Varje gång jag kliver in i ett bibliotek känner jag samma glädje över att alla är välkomna in. Alla är välkomna att läsa, låna och använda datorerna. För mig är bibban ett fundament. En av de viktigaste delarna i vår demokrati.

Men måste de vara ägda av medborgarna? Nej! svarar allianspolitikerna i Nacka. De har beslutat att de ska sälja alla sina bibliotek.
Så tycker Jonas Thente i DN.
Jag är helt säker på att vi som medborgare måste äga våra bibliotek för att förebygga blotta tanken på att de blir en arena för kommersiella krafter.

I Nacka har man ett bibliotek Dieselverkstaden som har drivits av de anställda. Det fungerade inte så nu är det ett aktiebolag. Vilket kan vara en god idé så länge som personalen som skapade bolaget finns kvar. Men sen då... när aktierna ska säljas. Vem ska få köpa dem? Vem vill köpa dem?


Det är frågor som jag hoppas inte ska bli aktuella.

Jag älskar att få komma in i vårt bibliotek i Gammelstad, i Kvinnobiblioteket på Björkskatan och i Kulturens hus.

Här får böckerna, musiken och filmerna tala - inte skrika.