onsdag 10 februari 2010

Om att ha kontakt


( Kontakt med omvärlden har jag genom koppartråd.)
En av våra bloggvänner har rest sig upp från vårt gemensamma fikabord och tagit avsked. Då skrev Sofie i London så här:
"! Jag har hyst många olika känslor ang den här typen av bloggkontakt. Rent generellt så har jag klagat över mediet som ytligt, marknadsföringsaktigt och ibland helt vansinnigt i form av en massa helt okända människor som sitter och "pratar" rakt ut i luften! Ingenting direkt tilltalande, m a o. Men, med tiden tycks ett mönster bildats där det verkligen är människor som "samtalar" som mötts regelbundet. Människor som man verkligen är intresserad av, vill höra vad de tycker och tänker!" . Jag hoppas att jag får citera Sofie. Det hon skriver passar precis in på vad jag känner.
Helt plötsligt har jag öppnat dörren till ett kök där kaffet puttrar och doftar samtidigt som en grupp kloka människor sitter och samtalar i lugn och ro. Det är fyra månader sen jag hittade dörren och det fyndet gläder mig varje dag.
Varje gång jag sätter mig ner och öppnar mitt program blir jag lika förundrad och lycklig över alla kloka inlägg och kommentarer.
Väggklockan slår, snön faller, vinden viner, radion skriker ut sina nyheter, traktorn brummar, propparna håller inte i kylan, men jag har bloggvänner bortom vägen, vid älvens strand.

4 kommentarer:

Annika sa...

Jag känner som du Eva men ibland får jag en släng av prestationsångest och tänker att hjälp, jag måste få till ett inlägg och hinna läsa alla härliga bloggar och kommenterar och... Men så sansar jag mig och tänker istället att no stress, jag hinner och ni finns säkert kvar om jag inte gör det.

Granne med potatisodlaren sa...

Jag har inte hunnit bli stressad än. Men det kan man säkert bli. Jag är fortfarande glad över att för detta samtal som får ta sin tid. Men jag märker att ibland vill jag att det ska gå lite snabbare.

Anonym sa...

Tittar in här hos dig Eva, med lite saknad, och läser detta. Förlåt för att jag bara reste mig upp och drog sådär hipp som happ. Jag glömde ju säga "tack för kaffet"! ;) Som sagt, jag kanske kommer tillbaka någon dag...
Jag är fortfarande intresserad av din konst. Återkommer till dig om det.
Ha en fin lördag!
Kram
Jenny

Granne med potatisodlaren sa...

Hej J!
Du fick mig att tänka på vad som får mig att vilja skriva varje dag. Det var bra. Jag hoppas att jag hör av dig när du vill. Den vita väntar på dig ett tag till. Kram och trevlig lördagkväll. Eva