Jag kommer rullande från skogen och ser helt plötsligt hur fasaden glimmar som guld. Det ser så sagoaktigt ut att jag tvingas stanna för att ta en bild.
Klockan är tre. För tre veckor sen hade jag tänt en ljuslyckta, idag blir jag bländad av solen. Det är som att följa med på en årstidskarusell.
Jag vet att vintern pågår i många veckor till. Men den förändras. Ofta.
Ibland är det så här. Ja, att man tittar på skidorna i förrådet och minns.
Skidorna står i förråd nummer två. Lite för korta. De är tillverkade i Finland 1966. Först köpte Rulle dem. Sen åkte Agneta på dem.
-Jag ärvde dem och de fick åka godsvagn till alperna. I Serre Chevalier var snön i dalen tung av väta. Jag fick kliva upp för berget med mina tunna, smala träskidor.
Bindningarna heter råttfälla, eller något liknande på tyska. Vingligt tog skidorna med sig mig ner till blötsnön igen. Skinnpjäxorna dröp av smältvatten.
-På kvällen var vi på disco. Inte skidorna och jag, utan min rumskompis och jag.
Alla killar frågade om svenska flickor.
-Vi sa att vi jobbade på korvfabrik i Norge. Sen ändrade vi oss. Vi blev finska skidkonstruktörer från Lappland.
En gång har en känd skidlöpare konstruerat mina lite för korta skidor som står där i det andra förrådet.
Ibland är det bara den rena doften av torr, kall snö på isen som gör skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar