torsdag 25 februari 2010

Solen var uppe till halv sex

När de två flickorna rullade iväg med mormor och morfar mot Västerbottens skogsland gick solen ned. Där bortom den glödande solkanten finns målet.

2 kommentarer:

Victor Estby sa...

Oj, så vackert! Ibland blir man ödmjuk inför livet och vår värld.

Granne med potatisodlaren sa...

Det är avslappnande att bara se och njuta. Vilken meditation att köra 22 mil genom den vita skogen. (Man får bara vakta sig för renarna, som inte är rädda för bilar.)