lördag 10 april 2010

Sollefteås Kerstin

När man skjuter arbetare är en av de bästa skildringarna av livet jag läst. Nu får vi inte läsa nytt av Kerstin Thorvall mer. Hon dog 84 år gammal, säger rösten på radionyheterna.

Leve Kerstin. Leve hennes mod. Leve hennes oevre som fransmännen hade uttryckt det.

Hon var så mycket. Hon berättade om sitt liv i ungdomsböcker när jag var tonåring. Hon skrev romaner som upprörde många men som gav mig hopp. Som Kerstin, på ett metaforiskst sätt, ville både jag och många av mina kompisar bli, när vi talade om livet innan vi valt väg. Hon var av samma generation som våra mammor men flyttade sig hela tiden mellan generationerna. Vi kände igen oss i hennes uppror.

Hennes teckningar. Hennes språk. Vilken tur att vi har allt kvar.

I korsningen Bondegatan/Södermannagatan

Posted by Picasa

Jag höll mormor i handen

Igår vandrade jag i eftermiddagsdiset på Bondegatan, Blekingegatan, Södermannagatan och i kvarteren runt Sofia. Det var många år sedan jag hade en stund över för att ensam vandra där både min mormor och min mamma levde sina liv fram till 1939. Hela släkten bodde här.

Jag har några minnen lika dimmiga som vädret från besök hos släktingar. Hur mormlor pekade på ett hus som finns i korsningen Bondegatan/Södermannagatan och berättade med en rysning att där bodde morfars familj. Där satt den gamla svärmodern och bestämde att min söta mormor inte fick gifta sig i en ljus klänning. Min mamma var ju född. Istället fick hon som 23-åring klä sig i mörkbrunt och gå till prästen och gifta sig ...ja, hon sa med en rysning, i lönn. Inte en enda av hennes syskon var med.

Det var gamlamormor och sen var det min morfars "malliga" systrar. Malliga kallade mormor dem och det gör min morbror ännu idag. Han brukar berätta hur de skröt om vilka titlar personer hade som handlade i deras butiker. Lisa hade ingen butik hon var husföreståndarinna hos en ensam man. Han blev far till hennes andra barn och de gifte sig på äldre da´r. Hon bodde på Södermannagtan.

Ella hade hattbutik på Västerlångatan. Hon levde på Svenvintapparesgränd och dit flyttade min mamma efter kriget. Ester hade butik med sin man på Kåkbrinken. Elsa med sin man på Norrlandsgatan. De bodde kvar i Sofia om jag minns rätt. Med näsan upp i vädret, så beskriver både min morbror dem och Lisas son dem. Viktigt med utanpåverk. Men trångt och snålt bakom ytterdörren.

Det som de generöst delade med sig av var det hyrda sommarhuset - en verkstad utanför alla kollos på Barnens ö. Dit åkte alla. Och idag har halva mammas släkt olika sommarvisten på Väddö. Alla dessa minnen och fragment kommer över mig när jag långsamt strosar runt.
Lisas två barn Nita och Svante var min extra moster och morbror. Nu finns de inte mer. Men jag kan höra deras glada röster och känna deras omtänksamhet.
Lustigt vad en oplanerad promenad kan väcka till liv. Mitt liv före jag fanns till.

fredag 9 april 2010

Upphittat

Ett vårtecken vid Sofia kyrka.
Posted by Picasa

Vilsamt

Vilsam våreftermiddag vid Blasieholmskajen. Diset döljer Sofia men Katarinas kupol pekarut riktningen mot söder.
Posted by Picasa

Min slöjdlärare

Här står min lärare i syslöjd. Då hette hon Lena Ahlandsberg. Hon bodde i höghus och vi tyckte att hon var det bästa som fanns. Vi fick möta alla olika former av textila bilder och prova på att sy, brodera, färga, väva. Hon ville att vi skulle upptäcka, lära oss och njuta av textilens möjligheter. Den tuffaste killen i klassen kom till sysalen med en cigarett i handen. Hem gick han med svart garn två stickor och eget mönster på en tröja med en döskalle på.
Silket som jag sydde blå skyar med ligger gömt i min sylåda än. Lena hon träffade sin Gösta och far mellan sina fyra hem, Vaxholm, Strängnäs, Härjedalen och Provence har oaser för den kreativa Lena Linderholm.
Posted by Picasa

Bergsviol från Afrika

Den doftar som den finaste sommarvind
den lyser som en rosa liten strålkastare
ett fynd för blomsternostalgiker
och det är jag.
Posted by Picasa

Kondenserat kaffe

Börjar morgonen med att brygga kondenserat kaffe. Fem generösa mått Zoegas intensiva till tre koppar kaffe. Inte riktigt som jag tänkt mig. Det är som om jag är strömförsörjd resten av veckan. Hjärnan fick en knock och startade i 110.
Nästa kopp blir mer utspädd.
Jag är så glad efter igår med Trädgårdsmässa, härliga möten med människor och små bergsvioler. I en hörna längst in bland alla stora kreatörer och utställare fann jag en passionerad pomolog. Hans specialité är ryska äppelträd. Nu har jag fått se och hälsa på 30 kusiner till mina tre envetna hemma vid älvens strand. Jag har fått fina tips om vad de behöver för att vilja sätta blom. Spasiba Leif Blomqvist från Österbotten, nu ska vi lyckas Tsarens äpple och jag.

torsdag 8 april 2010

Ingen utsikt

Första gången vi kom hit så ropade ungarna Ingen utsikt. Det är bara hus. Jag tittar på gården, husen och känner mig på ett barnsligt vis hemma. Tittar efter kastanjer och grönt gräs. Ännu har inget slagit ut och blivit grönt. Men solen strålar över Gustav Vasas ärgade gröna kupol.
Posted by Picasa

Hemlig trädgård


Här sitter jag och drömmer.
Tittar ut.
Tänker på den festliga middagen på Grill igår. S, J och jag spelade borttappade landsortsbor, (vilket var i övernsstämmelse med verkligheten), och klev in på krogen som nästan alltid är full. Och tänk för några vilsekomna nordbor fanns ett bord i den italienska avdelningen. S föreslog att vi skulle pröva alla sorters grillat kött. Och det gjorde vi. Jag klarade inte av att äta allt. Lamm, oxe, vildgris, kyckling, röror och såser.
Jag är mätt än.
Jag drömmer om sagoträdgården där uppe på taket.
Varje gång jag ser ut genom fönstret så vill jag flyga upp på min kvast och se vad som döljer sig. Finns det växter som lyser upp takaltanen året runt?
Jag vill nog inte veta, vill undra, vara nyfiken och hitta på. Min hemliga trädgård som jag delar med en okänd person.
Posted by Picasa

onsdag 7 april 2010

Sega ettor och nollor

Idag har vi trög, trögare, trögast datorkommunikation. Jag ger upp. Och hoppas på att kopparledningen fungerar bättre i eftermiddag.

tisdag 6 april 2010

Upphittad blomma

Det här är en av de fina bilder som jag har fått av Maria. Ibland om våren när jag saknar anemona nemorosa den vanliga vitsippan skickar hon en till mig. Den här växte utanför Strängnäs. I min rabatt finns två dubbla vitsippor gömda under den meterhöga snön. De gläder mig när de kommer fram i slutet på maj.

Upphittade ord

Varje gång jag tittar i ett skåp i mitt hipp-som- happstädade kök hittar jag helt bortglömda ting. Idag fann jag en lite ask med kylskåpspoesi. Kommer ni ihåg när vi som ville vara lite kulturella tog med oss dessa små ord. Ja, när vi blev hembjudna till våra vänner fick de en låda i plexiglas fylld med platsbitar med ord. Istället för blommor, sa vi. Ord som aldrig vissnar. En lek på den vita kylskåpsdörren. En uppmaning att använda mitt språk. Barnen älskade att använda orden som byggstenar. Hela kylskåpsdörren blev ett slott.
Vi renoverade inte. Vi byggde världar med hjälp av magnetiska ord.





måndag 5 april 2010

Här snöar det inte!!! Här smälter vintern och tant tö är på besök.

Varma grader och ljusa mjuka moln. Snön sjunker ihop och vi ser solen gå ner över Boden. Idag ser det ut som våren kommer att vara här snart. När vi skottar händer något mystiskt, det är vatten längst ner mot marken. Är det varmare där? Ja, jag vet inte. Det andra mystiska som hände här idag var att två böcker föll ur bokhyllan när jag stod fem meter bort. Vibrerar jag så mycket att böckerna bara ramlar, eller är det övernaturligt? Inte vet jag något om det heller. Jag vet bara att vi avslutade påsken i Gammelstad hos M med supergod fisk. Det var en värdig avslutning av en ovanligt fin helg. (Förra året frös vi inne hela påsken och såg nio filmer. Och jag stickade en pläd när filmerna gick dag som natt. I år hade det varit helt annorlunda.)

Tidningsfri dag i Sverige

Vi såg Audrey Hepburn i "Frukost på Tiffanys" igår som avslutning på en riktigt avkopplande dag. I morse när jag öppnade the Guardian på nätet läser jag att Audrey Hepburn vinner alla omröstningar som bästa filmstjärna genom tiderna när kvinnorna röstar. Männen väljer Ursula Andress.

Britterna vaknar till nyheten att Torys vill tillåta Bed and Breakfastägare att sätta upp skyltar med "No Gays". Homofobin är helt naturlig menar flera av de ledande politikerna. De kan inte se kopplingen till skyltarna i Sydafrika med "No blacks" under apartheidtiden.

I Sydafrika har landets med hatade högerextremist mördats av två anställda. Mr Terre-Blanche, "Vit jord" vägrade att betala ut lönen. Den ynka lön som han gav sina jordbruksarbetare (bara en femtedel av vad som är minimilön) och då slutade bråket med att två anställda 16 år och 20 år gamla slog ihjäl den gamle rasisten. Terre-Blanche fängslades till och med under apartheidtiden för att han ville skapa ett helvitt land med svarta slavar.

I Frankrike är dagens största rubrik att Påven missade chansen att försona sig med offren för prästernas pedofili. Diskussionerna om celibatet som möjlig levnadsregel i framtiden har blivit allt mer ifrågasättande. Många av filosoferna och akademikerna inom den katolska kyrkan vill att prästerna ska få ha familj.

Men för mig som finns här vid snöhögar och smältvatten är bilden från skogarna i Devon med oändliga klungor med blåsippor det jag minns mest från dagens tidningsläsande.
  

Snabba skotrar, helikoptrar och vintagefilm

En lång påskdag i solen. Skuggorna från björkarna gör nya mönster efter solens gång. Först hör vi fåglarna. Tystnaden.
Ett mullrer kommer från norr och högt upp i skyn hovrar en Alouette. Ni vet en så'n där helikopter i glas.
Då ser vi skotrar på isen som far fram fortare än tanken.
Tystnaden återvänder då och då. Men den tid då vi alla for på våra skidor ner till pimpelhålen på påsken den finns inte mer.
Idag är skidåkare sällsynta. Två kom förbi på ängen och de hade hört svanar vid älven.
Vi grillade för första gången på altanen.
Solade, drack varma drycker och planerade middan.
Avslutade allt med "Breakfast at Tiffanys". Den är bättre än jag kunde minnas.

söndag 4 april 2010

Sol klockan halv åtta

Rapportsignaturen hörs genom fönstret när jag kliver ut och njuter av kvällssolen. Gråsparvarna har sin egen melodi. Värmande. Både kvällssolens ljus och fåglarnas sång. Den femte årstiden är på väg att ta slut. Nu när ljuset tar över.

Det som göms i snö

Igår syntes skottkärran för första gången på länge. Ibland när jag glömmer saker i trädgården över vintern blir det en överraskning var när snön faller ihop. Det är lite hipp som happ här vid älvens strand när den första snön bäddar in trädgården.

Trängsel i solföntret

Nu vet jag varför det var flera år sedan vi sådde frön på vårvintern. De har en förmåga att ta plats. Tur att tevagnen finns kvar så att plantorna kan stå i det största fönstret. Nu står 36 veka solrosplantor och får kraft, hoppas både jag och A.