lördag 24 april 2010

Växlande vindar

Lady Mary Clive

 Vacker som en dag. Rik som få. På ytan levde hon ett sagoliv. Titlar, slott och baler. Men...
när jag läser om Lady Mary Clive död efter ett 102 år långt liv är det de vassa hörnen och de brustna löftena om lycka som varit hennes liv.

Marys liv bestämdes av Winston Churchill. Ja, det var när han var minister under första världskriget och beslutade att ett regemente med unga män skulle inta Galipoli 1915. Trots att allt talade för att alla brittiska soldaterna skulle dö om de gick vidare, beordrade Winston Churchill att de skulle gå mot en säker död.

Mary som var sju år förlorade sin pappa i slaget och sin mamma i sorg. Hon och hennes syskon fick växa upp på familjens olika egendomar utan någon kontakt med sin mor. Modern kunde inte väckas till liv, berättade hennes syskon.

Mary arbetade som skribent och blev anställd som journalist på 1930-talet. Hon gav ut flera biografier och skrev om sin familj. Hennes mest kända bok "Brought up and brought out" beskriver livet som ung överklassflicka i England och på Irland under 1920-talet. "Vi fick lära oss att skämmas. Att gå omkring med skam", berättar hon. Ingen av syskonen fick någon omvårdnad och de fick klä sig i vad som fanns i förråden sedan tidigare generationer.

Hon mötte sin man i den yra av fester och resor som hon deltog i som societetsreporter på 1930-talet. Meysay Clive var lantadel från Heresford och lika intresserad som sin unga fru av att skriva sin familjs historia. Men det andra världskriget bröt ut och soldaten Clive dog i slaget om Nordafrika 1943.

Mary var nu en ung krigsänka med barn att försörja precis som sin mor.


Hennes svåger skrev i sin dagbok inför Marys 80-årsdag: Jag hoppas att hon inte ställer sig och diskar 100tals tallrikar som förr. Något som berättar om den gästfrihet och den kraft som Mary var känd för. Vid sin död 22 år senare var hon ensam kvar i sin generation.

fredag 23 april 2010

Tycker ni också att det är skillnad?

Ibland finns det saker som man hoppas inte ska hända. Saker som man vet kommer att hända. Saker som man kan räkna ut av erfarenhet. Idag öppnade jag min tidning på morgonen och suckade och sa Jaha, nu har det hänt...igen. Egentligen så är det något som jag inte borde berätta. Ja, för det gäller en chef. En kvinna som arbetat sig igenom flera höga positioner. Hon är en mycket bestämd person som gör allt efter sitt eget huvud.
I veckans nummer av Veckans Affärer går hennes nuvarande arbetskamrater ut och säger att hon styr deras arbete med hjälp av hot. På två år har 25 procent av de anställda slutat.

Hon har börjat sin karriär här i länet. Varit revisor för ett bolag som anställde henne som VD. Hon arbetade i en organisation styrd av politiker efter det. Sen flyttades hon till en statlig arbetsplats där hon fick sitta och vänta på ett annat jobb. Flyttade till Stockholm där hon blev direktör inom landstinget. Något hände för rätt som det var hamnade hon på en Lobbyorganisation.

Det är där personalen säger att de är rädda.

Varför får vi sällan veta detta om män. Män som är dåliga chefer får nästan aldrig stå till svars på samma sätt som kvinnor. Varför får vi inte veta varför männen byts ut. Men om kvinnor läcker det ofta som ett såll. Jag säger inte att det är fel att dåligt ledarskap diskuteras. Jag säger bara att  mäns usla chefskap ska diskuteras lika öppet som kvinnors.

torsdag 22 april 2010

Tidvis soligt vid norra Norrlandskusten

Vi brukar slå vad. Ja, om solen i norra Norrland kommer med i väderleksprognosen. Det låter lite gnälligt. Men det är rätt ofta meteorologerna inte hinner med.

Ja, att de sammanfattar vädret norr om Örnsköldsvik. De berättar om hur vädret förändras var 20 mil ända till de kommer till landets mitt. Då sammanfattas fjäll, skog, malmfälten och kusten till norra Norrland. Där kan prognosen vara att temperaturen blir mellan plus fem och minus tio. Det blir molnigt och viss nederbörd i norr.

Chansen är inte stor om jag satsar på att solen här ska nämnas i nästa prognos. Men i morse då rörde sig molnen över kartan och en gul sol strålande mellan Skellefteå och Haparanda. Meteorologen han log och sa:

Tidvis soligt vid norra Norrlandskusten

onsdag 21 april 2010

Rosen är avklädd

Nu syns hela Rosa pimpinella folia poppius. Det var ett tag sen sist.

I år har våren hunnit längre

Laleh - Live tomorrow Onsdags-Laleh

Dimmvitt

Inbäddad i det vita. 
Den kalla luften,  möter markens ljumma yta.  Isen ruttnar. Fukten omfamnar kala träd, knoppande buskar och det gula fjolårs gräset.
Den blå timmen infaller klockan halv fyra.
Vi får vakna till vitheten.

Naturen mönstrar


I morse var det kalla grader igen. Fukten i dimman hade målat denna fina bild på en plåt.

Vad det är;

en korall,
grenar som rör sig i vinden,
ett askmoln,
en hjärna,
spår i sanden,
ett rabarberblad,
ett hjärta,
ett floddelta,
vintergatan...

Kalla grader och dimma tillsammans med slumpen ger mig chansen att se. Att titta efter.
Sucken över kylan, kommer av sig, när naturen skapar konstverk.

tisdag 20 april 2010

På min dörr

Eller hur?

Dagens Laleh Bjuröklubb

Tänk dig frisk och lycklig

Barbara Ehrenreich har åter hittat ett fenomen att skriva om. Lycklighetskulten. Jag blev alldeles lycklig när jag läser att hon har tagit sig an att gå igenom de lögner som sprids i kyrkor, företag och inom den alternativa vården.

Hon är journalisten som i ett halvår levde av de låglönejobb som gör livet outhärdligt för 25 procent av de som arbetar i USA. Hon städade medelklasshem med fuskmetoder, stekte hamburgare och stod i barer. Hade flera jobb för att kunna betala hyran på de sjaskiga rum som hon knappt hade råd med. Bodde i mögliga husvagnar och på lägenhetshotell.




Lika sjaskig är lögnen om att vi kan tänka positivt och därför bli friska från cancer, slippa fattigdom och vinna kärleken. Barbara Ehrenreich mötte den när hon fick bröstcancer. Hon upptäckte att hon skulle gosa med mjukisdjur, tänka på att cellgifter kan ge en bättre hy och tänka positivt. Annars...ja, annars var det väl hennes eget fel om hon inte blev frisk?

Läs mer i DN. Boken kommer på svenska i höst.

måndag 19 april 2010

Laleh - Han tuggar kex (aukustisk)

Busplanteringar

Ler stort när jag läser DN:s kulturdel från igår.
(Den ska till pappersinsamlingen, enligt vårt sophämtningsmanual, och jag kunde inte låta bli att se om jag missat nå't igår.)

Lenas skriver om busplantering. Och då mår jag genast som den lilla flicka jag var 1965. Då när mormor Signe och jag började busplantera på Stiernhielmsvägen. Vi satte olika kärnor i krukor och väntade på resultat. Både apelsinkärnorna och äpplena kom upp. Krukorna fick stå i fönstret i ett helt år innan vi grävde gropar i rabatterna och satte ut de små plantorna.


På Stienhielmsvägen 29 frodades tre äppelträd och ett litet apelsinträd över sommaren. På hösten fick de en hög med löv över sig. Och nästa vår (1967) hällde vi kaffesump runt de 30 centimeter höga plantorna. De klarade sig och när vintern kom så blev det både grenar och löv till skydd. Några små plantor med andra äppelsorter fick också sova under lövtäcket.


På våren 1969 önskade sig min mamma ett frukträd till hennes nya gräsplätt. Då kunde mormor Signe och jag stolt plantera vårt största träd med äpplen. Nu är det 41 år gammalt och växer över alla gränser.

Vårt äppelprojekt gav mormor Signe och mig en lust att plantera mera. Vi sådde i hennes köksfönster och bar ut plantor lite var som helst i backen mot Holmia. Fanns det en plätt med jord då satte vi en lite pensé eller ringblomma till lyst.

Busplantering idag är att plantera växter som man kan äta. Bärbuskar, fruktträd och potatis i allmänna parker. Häng med och sätt en krusbärsbuske. Plantera ett päronträd och så en äng med dill och persilja. Sätt sallad i olika färger.




Det blir finare än när berberisbuskarna står där på rad och sticker.

söndag 18 april 2010

Udda koppar med värmande vänlighet

Ett kafé med härliga udda koppar och otroligt goda kakor är Evas KONSTiga Kafé i Norra Sunderbyn. Här finns ett växthus fyllt med sommarblommor, drömmar och vänlighet. På den ombonade verandan möts spännande föreläsare och gäster varje vecka på sommaren. I den nybyggda ateljén med luft och ljus håller Eva konstutbildningar. Här kan alla få möta olika konstnärliga intryck och prova på.

(Mer om udda koppar kan du läsa hos Eva S.)

Längst in finns det ljusa gröna rummet där konstnärer ställer ut sina bilder och verk. Varje sommar sedan 2006 har jag fått chansen att visa min bilder och uppleva olika konstnärers världar.

Denna vecka börjar allt grönska. Den första sådden har blivit plantor och solen värmer . Då får vi komma och dricka den första koppen kaffe. Eva var modell i ett bildprojekt som jag gjorde det är därför hon har sitt attribut, penseln, mellan tänderna. Mitt attribut på kaféet är Stig Lindbergs kopp Salix. Den med pilbladen.

Ljuset, luften... det är en härlig söndag

Jag tappade lusten.
Ja, lusten att ta bilder när den blöta vårsnön kom. Mina ögon längtar så intensivt efter grönt.
Min hjärna efter doften av jord.
Men jag får inte bestämma.
Då får jag besluta att det nya vinterbleka
är ljus, luft och frihet.

Är alla överens?


Då tar jag ordförandeklubban och slår för ett gemensamt beslut.

Denna söndag är härlig.

Change in the UK

För första gången i Storbritanniens historia har Liberalerna nått över 30 % i en väljarundersökning. Nu har Labour och Tories lika stor andel av väljarnas röster enligt den senaste och största undersökningen.

Undrar om det kommer att bli förändring.


En valfråga är vårt friskolesystem.

Nu åker svenska skolföretag till London och debatterar om vikten av valfrihet. För vem kan man undra. Och det gör medelklassen. De har idag en skolsystem med olika huvudmän för skolorna. Och ett helt privat.

Bristen på skolor, bristen på bra skolor kräver att något förändras. Det är alla helt överens om. Men de flesta från höger till vänster ser inte fördelar av att stora skolföretag skapar skolor med vinstmaximering som drivkraft.

Får Britterna en delad majoritet i valet, och får de svenska friskolor?