lördag 3 juli 2010

De osynliggjorda kvinnorna betalar

Håll i er och sätt fast säkerhetsbältena, jag kommer här för första gången att länka till Hanne Kjöller på DN. Hon är på Kristdemokraternas riksting och har upptäckt samma sak som vi andra. Kvinnorna finns inte. Ja, inte som personer som har ett eget liv och som arbetar utanför hemmet.
Hanne Kjöller är positiv till KD:s försök att förklara allt ont med de regler som vi gemensamt beslutat om i riksdagen. Men samtidigt gör hon en upptäckt. Ingen talar om allt det obetalda arbete som de flesta kvinnor utför under hela livet.

Hemma med barnen mer än åtta månader, kostnad minst 2 000 kronor per månad resten av livet.
Hemma med sjuka barn 75 procent av sjukdagarna, kostnad minst 2 000 kronor per månad resten av livet. Jobba 75 procent till barnen fyller åtta, kostnad minst 2 000 kronor per månad resten av livet.
Fixa allt som föräldrar och svärföräldrar inte klarar av. Beställa biljetter, ringa läkaren, handla mat, städa, tvätta och klättra upp på vinden för att leta efter svärfars käpp


Det är dyrt och arbetsamt att uppfylla de krav som Kristdemokraterna ställer på kvinnorna.  Kvinnorna hör definitivt inte till verklighetens  folk, de som skulle vinna på att rösta på Göran Hägglund.

fredag 2 juli 2010

Affischen

Jag måste bara visa den fina affischen som S gjort till min utställning. Välkomna ni som har vägarna förbi.

Aftonrodnad vacker natt

 Här är Norrbottens senaste debutant. Ella Jonsson har nu gett ut sin första roman. Igår välkomnade vi boken med en fest. Härligt att ses. Vi var fyra från klassen Ulrika Vallgårda som har gett ut diktsamlingar och reportageböcker. Ella som har gett ut en barnbok på överkalixmål förutom romanen, Inger Thurfjell som arbetar med sin diktsamling och så jag. Som borde arbeta mer med min textsamling.
Det var en magisk kväll. Alla svarta regnmoln bara försvann och solen lyste från en allt mer klarblå himmel. Vi var många som ville önska Ella och hennes bok lycka till.

torsdag 1 juli 2010

Vilket är värdet?

"Jag är den enda som kan den här maskinen",säger han.
Och han är säker på att han får en löneförhöjning.

Hon lägger barnen.

Nästa morgon lyckas hon få tant Ulla att följa med till vårdcentralen.

När de återvänder
möter chefen henne.
"Resan i taxi och tiden i väntrummet ser jag som en rast."


Tror du att detta kommer att ändras på grund av vilket parti som vi röstar på i höst?

Den frågan vill hon ha svar på.

Hör ni ?

 Det är som om en dusch sätts på högsta tryck.
 Hela natten har jag legat vaken och lyssnat.
 När jag tittade ut var allt suddigt.
Hela omgivningen ångar. Jag hoppas att det är det här som naturen behöver. För jag känner inget direkt behov av mörka moln och mera väta. Inget behov av att tända belysningen inomhus den första juli.
Jag tassar upp tillsammans med Celina och tänder värmeljus. Kokar en kopp te och lyssnar till regnet en gång till. Nu är det sommarens musik jag hör. Det är sommarens alla dofter som möter mig på väg till brevlådan. Rosor, grönt gräs, de sista syrenerna... Hela tillvaron är en nykomponerad parfym.

onsdag 30 juni 2010

Läs orden

Manufaktur och husgeråd.
Tråd, tyg och knappar.
Glas, bestick och porslin.
Trosor, strumpor och en underkjol.

Dukar.

I ett grått träslott. I Töre.
Fanns allt.
Nu går vi tvärsöver.
Arvet bärs vidare av ICAnära.


Den manuella charken är fylld till bredden av
lokal mat.
I hyllorna finns det mesta.
Dammsugarpåsar omöjliga att
hitta. I Töre finns de.

I Finland lever han året runt

Vi rullade österut i mlle Renault . När vi korsat gränsen som inte längre finns möttes vi av denna skylt. Det var fortfarande juni. Temperaturen var fortfarande plus 18 och solen sken.

Jag kan helt ärligt berätta att jag inte längtar dit. Till jultomtens land bland myggen i Rovaniemi.

Nej, jag längtar till havet. Vi satt och tittade söderut vid Bottenvikens strand. Vi längtade efter kaffe och tog en sväng till Kängsö hamn.
Här är det lika mycket fejk som i i tomteland. Alla husen på bryggan är uppförda på 1990-talet. Men det ser genuint ut. I sommar ska kaffet serveras ända till åtta på kvällen, men när vi kom fram hade personalen rymt och låst. Det gjorde inte så mycket. För det är en idyll att njuta av även utan kaffe.

tisdag 29 juni 2010

En av de 36

Våra 36 solrosor börjar lysa gult i västerrabatten. De värmer innan kvällssolen hinner dit. Nu är de inte riktigt 36 som har överlevt utplanteringen. Men de som står där och solar sig på kvällskvisten räcker långt.

La vie en rose

 Nu blommar den. Den lilla ynkliga taggiga bruna busken som fått vara med på bloggen sen i höstas. Här Sofie är de första rosorna på min Rosa pimpinella Poppius.

Såld II

Jag kommer aldrig att glömma min yngsta dotters lycka. Klassen skulle göra en skoltidning. De var 10-11 år gamla och skulle använda sina språkkunskaper och sina bilder i ett eget magasin. Och nu hade den strålande glada lilla tjejen hittat den viktigaste rubriken som skulle stå överst på första sidan och på löpsedeln:
Sunderbybo har sålt Skunk. Nu mångmiljonär.

Skunk är en av våra första nätcommunities som startade 1998 av en ung kille här från byn. Han hade under sin tid på Konstskolan kommit på sin idé om en plats där alla unga kunde mötas och där de kunde uttrycka sig.  Skunk drevs i några år som ett eget projekt. Men i början av 2000-talet köpte det hypade Spray saiten. Det var då klassen gjorde sitt scoop. De var ensamma om den stora nyheten.

Idag är situationen en helt annan. Spray har låtit Skunk långsamt tappa sina medlemmar. Idag finns bara 4 000 kvar. På servrarna finns många av de texter som publicerats de senaste åren. Texter som är litteratur. I morgon stängs allt av. Då försvinner i värsta fall ursprunget till många av de berättelser som har publicerats de senaste åren. Bland annat Elin Ruuths bok "Fara vill" kom till som dagboksanteckningar på Skunk. Kolla här.

Såld

Jag fick inte köpa Le Monde. Det fick Pierre Bergé,(fd sambo med Yves Saint Laurent), Matthieu Pigasse, en bankman och Xavier Niel, en telecomföretagare. En grupp som  president Sarkozy räknar som vänster. Alla tre stöder socialistpartiet inför nästa val. Vad den kostade? En miljard.

Konkurrenten Libération gör en mycket elak presentation av de tre. Läs här.

måndag 28 juni 2010

Upphittat

Årets första liter med svenska jordgubbar!

Fransk film, nja, det kanske finns därborta...

Servicen för oss som gillar att se film från Frankrike, Spanien, Italien och Storbritannien är inte väl utbyggd. Men denna vecka hittade jag två osedda filmer från la belle France. Den första heter Paris 36 och är en romantisk komedi med Gérard Jugnot den underbare läraren i filmen Kören. Filmen utspelar sig i en tid som tippar mellan fascism och kommunism. Den är en film som på det där lätta franska handlaget berättar en historia som alla kan. Ja, i alla fall de som läst historia i skolan i Frankrike. Filmen tar sig fram genom sorg och glädje med små lugna steg.
Den andra filmen är en dramatisering av Anna Gavaldas roman "Jag älskade honom!" Den är helt uppbyggd kring den otroliga Daniel Auteuil. Den gillade jag mycket. Kanske för att den påminner om ett kammarspel. Det är flera olika kärlekshistorier som berättas. Men alla utspelas i ett eget rum, på en egen plats. Känslan av att vara fångad, att inte kunna styra sitt liv är den röda tråden genom alla historierna.

Det här är inte världens bästa filmer. Men det är filmer som har ett eget berättande. Det är filmer som är enkla på ytan men som talar med en egen röst. Se dem. Det är de värda.

Det första jobbet

Mitt första jobb var som jordgubbsplockare. Vi gick upp klockan fem varje morgon för att cykla till odlaren. Han fanns fem kilometer söder om oss. På morgonen var det dagg och lite kallt att cykla så vi hade vantar på händerna. Det var för att inte få ont.
Landen var oändliga. Vi hade metallställningar med lådor i. Det rymdes tolv kartonger i varje låda. Första året var vi tio år. Vi lyckades få plocka i en vecka. Men sen fick vi inte fortsätta. Odlaren tyckte att vi var för små. När vi for hem med vår första lön var vi överlyckliga. Det året kunde vi köpa vad vi ville på Algutsrums marknad.
Ja, så kändes det. Och den känslan gjorde att vi plockade varje sommar. Helst före midsommar. Då fick vi bättre betalt. Midsommargubbarna var värda sin vikt i guld sa odlaren när han delade ut 25 öre per plockad liter.
De mogna gubbarna skulle vara plockade till klockan nio. Då kom långtradaren som tog gubbarna till Stockholm.

De första åren tog det lång tid att plocka i hop de första tolv literna, men sen gick det som en dans. Vi lärde känna nya kompisar som tältade vid jordgubbsodlingen för att få vara med och plocka. Och på Algutsrums marknad hade vi pengar till det vi ville köpa.Friheten att bestämma själv över pengar. Det var nog den som fick oss att kliva upp klockan fem varje morgon under säsongen.

söndag 27 juni 2010

Jordgubbar? Men det finns inga jordgubbar.

Det är den första midsommar som jag inte har ätit en enda jordgubbe. Det är sant.

Jag känner mig helt lugn med det. Det skulle ingen kunna tro. För jag har varit en jordgubbsfanatiker.

Uppväxt med somrar som jordgubbsplockare har det varit helt självklart att äta jordgubbar varje dag hela säsongen. Men nu har jag gett upp. Jordgubbar ska helst inte åka 130 mil innan de äts. De ska plockas direkt i landet. Vi har haft en jordgubbsodlare som granne förut. Men han flyttade hem och lämnade sina land mot att köparen plöjde bort alla jordgubbsplantorna.



Jag väntar på våra fina gubbar. De brukar vara mogna till Margareta (20 juli). I år ser det ut som om de kommer långt tidigare. I år har jag fyllt på med Rebecca, smulgubbar. De är ljuvligt söta. Och redan vita.





Spirean har vuxit upp genom Kirunarosen. En buske som blivit dubbelt så stor i vårvärmen.

Den rosa rosen heter Theres Bugnet och kommer från, just det, Ryssland. Den doftar och blommar i ungefär en månad.