lördag 18 september 2010

Lyssna på Movits

Här är en länk.

Vem ska få åka tåg?

Ja, inte vi som bor norr om Umeå i alla fall. Först måste företagen i vår region betala för att vi ska få chansen att åka.

Det är konstigt att inget företag i Malmö, runt Hallandsåsen, eller i Stockholm är med och betalar statens satsningar på järnvägsspår där. Satsningarna har kostat mer än än 100 miljarder kronor.

Men i övre Norrland finns andra regler.  Satsningen skulle kosta mindre än 15 miljarder kronor.

Det försvarar Åsa Torstensson, M, här.

Jag lyssnade på debatten och

jag förstod inte vad det var för rehabilitering Alliansen pratar om.
Det finns inte en krona hos försäkringskassan till rehabilitering av sjuka.

Men det var en parentes.

Det var en annan fråga som jag inte begrep.
Varför ska svårt sjuka hotas och deras ekonomi slås sönder för att det finns några kriminella som missbrukar sjukförsäkringen?
Det begriper inte jag.

Jag kan inte förstå varför detta är en fråga som blivit politik. Det borde vara en fråga för Försäkringskassan att ha kontroll.

Men jag ska ta ett exempel på när vanlig högavlönad aldrig kontrolleras, men om samma situation sker bland låginkomsttagare och invandrare då händer något.

Inom EU ska alla medborgare ha rätt att bosätta sig om de kan försörja sig. Men många länder vill inte att andra EU-medborgare flyttar dit. De inför olika hinder för att t e x svenskar inte ska kunna skriva sig på Mallorca. Samtidigt är det ekonomiskt förmånligt för svenskar att vara skrivna i Sverige om de är barnlediga. Och om de förväntar sig att ta ut pension i Sverige.

Det innebär att högavlönade svenskar, som bor utomlands, skriver sig på adresser i Stockholmsområdet där de rent fysiskt aldrig skulle kunna rymmas i bostaden, och de lyfter föräldrapenning, barnbidrag och får räkna sina år utomlands i pensionssystemet. De betalar skatt, men vem vet på hur stor del av inkomsten. Och de har sina företag skrivna i Sverige. Deras barn går i skola utanför Sverige, men med vårt system med skolpeng, anmäler inte rektorerna att barnen inte uppfyller sin skolplikt i Sverige. Då skulle ju skolan förlora pengar.

Både Skatteverket och Försäkringskassan skulle mycket lätt kunna kontrollera varför två familjer är skrivna i en enfamiljsbostad, men de gör inte det. De får inte kontrollera detta. Utom om en granne anmäler att de tror att de som bor i lägenheten eller huset på pappret, inte finns i Sverige.

Men varken skolan, barnavårdscentralen, eller andra myndigheter som skulle möta familjen om de verkligen bodde i Sverige har plikt att anmäla att barnen inte finns här. Tvärtom tjänar både skola och sjukvård på att inte anmäla, De får behålla de skattepengar som de utflyttade familjerna genererar.

Tvärtom svarar kommunerna att i vår kommun litar vi på att föräldrarna gör det bästa för sin barn. Och därför kontrollerar vi inte om barnen går i skola utomlands när de är skriva hos oss.

Denna form av "fusk" talar aldrig Fredrik Reinfeldt om. Varför är det så?

fredag 17 september 2010

Ananaskaneläpplet, det alldeles ensamma

Omoget och rätt litet hänger mitt ananaskaneläpple ute i mörkret. Det kan inte annat. Och det borde inte göra annat. För det är minst tre veckor kvar innan det är moget.

Ära för presidenten men inte för la France eller var det tvärtom?




The Guardian
17 Sep 2010

Äntligen

Äntligen har jag användning för min äppelpyramid
De ryska sommaräpplena Borgovskoje smakar äpple utan surhet. Nästan päron enligt S. Vi är så glada över årets skörd. Som många kanske minns så har det tagit fem år innan trädet blommade och gav frukt. Nu finns det bara ett äpple kvar ute i träden. Det är ett Ananaskaneläpple som ska mogna fram till oktober. Vi får hoppas att det kan hänga kvar någon vecka till.

Äppelmos får vi göra av andra äpplen. I år ska vi göra några kryddiga sorter med kanelstång, citron och lime. Gott till morgonfilen och att fylla bullar och kakor med.

Det får jag sysselsätta mig med så kanske oron försvinner.

Vad är viktigast la France eller mänskliga rättigheter?




Liberation
17 Sep 2010

Läs!

Jag har hittat en favorit bland alla krönikörer som skriver i de stora dagstidningarna. Hon heter Anna Laestadius Larsson och idag skriver hon om vår inställning till alla som inte är som vi. Jag gillar att hon är lågmäld och gärna tar upp både och. Ja, att hon anstränger sig för att förklara hur vi kunde hamna fel utan grova pekpinnar.

torsdag 16 september 2010

Celina nyfotad

Foto:Signe Hipstamatic



Opinionsundersökningar II

Läs och begrunda vad Johan Croneman skriver om inflationen av opinionsundersökningar i sin krönika om teve. Jag är så trött på alla rapporter om förändringar när inte en enda ligger över felmarginalen. Tänk om vi skulle låta oss nöja med lika dåliga prognoser om allt annat? Hur skulle vi då kunna planera vårt liv?

Johan Croneman ser klart




Dagens Nyheter
16 Sep 2010

Lärande istället för tradition




Dagens Nyheter
16 Sep 2010

onsdag 15 september 2010

Skolfunderingar

Åh vad jag hatade att vi alla tvingades traggla oss igenom samma matteböcker över hela Sverige år efter år. Men nu vet jag bättre. Nu vet jag att en skola för alla där alla möts, den är nödvändig för att vi ska kunna hålla ihop. Som samhälle och individer. Och för att vi ska behålla vår goda hälsa och låga barnadödlighet.

Om hur vi kan få en skola som är bra för individen och vårt samhälle diskuterar Erik Cardel'us här. 
Eller läs hans inlägg i bloggen här under.

Lyssnade ni på radio här om dagen när en lärare berättade om ett utbyte. Han hade undervisat i Finland i en vecka, en finsk kollega hade undervisat i hans klasser i Sverige. Slutsatsen:

- Jag är hellre lärare i Sverige där barnen engagerar sig i lektionerna och pratar och svarar. I Finland satt barnen helt tysta och vågade inte svara. Det tog tre dagar innan jag fick någon att säga något i klassrummet. Jag tycker att det är bra för eleverna med det finska lugnet i klassrummen, men det ska inte vara tyst.

Vad tror ni?

Både och om skolan




Dagens Nyheter
15 Sep 2010

tisdag 14 september 2010

En nationaltillgång

Den vill vi alla dela på. Men vill vi dela med oss?

Det blev inte bättre framåt natten...

Det blir inte bättre här uppe trots att konjunkturen har vänt. Arbetslösheten ökar och allt fler flyttar. För tolv år sedan gjorde jag reportage i Överkalix. Jag träffade två unga kvinnor som inte ville annat än att stanna och jobba. Men det var omöjligt. De fick ta sina utbildningar och flytta.
Sedan dess har kommunen tappat en femtedel av sin befolkning. Unga par flyttar till Storstockholm för att få jobb. De som blir kvar får hanka sig fram med timanställningar.

Men det är inte bara i små kommuner arbetsmarknaden har förtvinat. Här i Luleå finns Sveriges äldsta galleria, Shopping, ritad av Ralph Erskine. Toppenläge för alla butiker för två år sen. Nu står hela eoner av affärsytor tomma och i en del så har Design Labland en utställning. Det är den som jag har fotat i en speglande yta. Winterland tror jag att utställningen heter.

Det vore som om NK hade fyllt tomma ytor med elevutställningar från Berghs, istället för med butiker. Kul och spännande. Men ett tecken på  att butiksytan tappat sitt värde.

Hösten vann slaget

Det är ilande kallt att gå barfota på det daggvåta gräset.
I luften hänger nattens dimma som en genomskinlig ridå.
Solen strålar i öster kämpar mot fukten och dimman.
Kontrasterna mellan skugga och ljus , dimbankens hastiga rörelse mot norr och dropparnas glitter när solstrålarna bryter igenom gör landskapet annorlunda.
Igår var allt enkelt, vackert och ljuvt. Idag finns en helt annan stämning.
En vetskap om att nu har den tagit över.

Hösten slår sig fram och vinner. Och jag värmer fötterna mot golvvärmen.

måndag 13 september 2010

Sitter i mörkret

och upptäcker att dagarna blir allt kortare. Nu hinner vi knappt äta upp middagen innan solen har gått ner. Idag var det verkligen en sommardag. Vi satt på altanen och lapade sol, jag, S och Celina. Inte ett moln, inte en vindpust och mer än 20 grader varmt.

I mitten på september.

Vädret inspirerade S att köpa en sistaminutenresa till Kreta. Resan tar många många timmar för de måste övernatta på Arlanda på på resan dit och hem. Det är den stora nackdelen med att resa med mellanlandning. Men det fanns inga resor direkt från oss. Jag oroar mig redan. Måste sluta med det.

Borde tänka på allt som inte oroar. Planera inför vår rödbetssoppekväll. Plocka ut allt ur uthuset och köra till ateljén. Imorgon får jag ta itu med att göra listan och pricka av de två översta måstena.

I kvällssol

Flash Mob Dance - Salem al Fakir - Gävle 100905

Det är så vackert att det gör ont

Nytvättad morgon hänger på klädstrecket och glittrar i solen.

söndag 12 september 2010

Torkade diskbänken

Lugn strand i motsats till texten
när jag hör en engelsk sociolog tala i radion. Det var "Kropp och själ" som helt utan att problematisera ställde frågor om hur kvinnor använder sex i sitt liv för att ta sig fram.

Den engelska sociologen sa:
-Jag använder sexuella inviter varje dag för att få service och för att ta mig fram på jobbet. Ska jag lämna in mina skor på lagning flörtar jag med skomakaren för att få bättre service. Det finns inte en enda dag utan att jag anspelar på sex.

Jag hamnade i en diskussion som jag hade 1980. Då träffade jag två kollegor, från samma bolag som jag jobbade på, de var anställda i London. Dessa välutbildade kvinnor med examen i flera språk berättade att de tvingades att pipa. Ja, de kunde inte använda sin vanliga svenska röst på jobbet.

- Alla kvinnor piper i Storbritannien, berättade de. De lägger sin röst så högt som de kan och kallar alla för Darling och Honey. Och de hade helt rätt. Varje gång vi ringde till kontoren i England hörde vi de ansträngda rösterna som bad oss vänta på svar. Och som kallade oss Älskling var dag.

Mina kollegor ansåg att röstläget var framtvingat av ojämställdheten i arbetslivet. 

- De blir ju helt ofarliga om de pratar som små flickor och flörtar med chefen. En av dem skrattade och sa: Mitt konto för Läkerol är skyhögt.

Den aspekten på att ta sig fram med hjälp av sexuella anspelningar missade "Kropp och själ" totalt.

Hösthurv

Jag hurves, säger man i Ångermanland. Jag vet inte riktigt vad det betyder bara hur det känns. I morse hittade jag denna lilla rest av sommaren i min frodiga ogräsrabatt. Då kände jag att jag hurves. Både vackert, gråkallt och ljuvligt på en gång. Den där känslan som bara finns där när man balanserar mellan det som är bra och som man vill vila i och det som stör.

Vallmolycka med en egg.