lördag 23 oktober 2010

Om att tro på förnuftet

skriver Lena Andersson i DN. Hon har reagerat på att religiösa ledare jämställer ateism med onda handlingar. Inte av illvilja men av tro.

Viljan att missförstå vad ateism står för hänger ihop med viljan att använda sin tro som politiskt vapen. Ateism är ingen religion, det är en kunskapsteori. Den innehåller ingen trosuppfattning. Men religiösa ledare ger sig själva rätten att tolka kunskapsteorin som om den innehåller en osäkerhetsfaktor att det är något som man tror på.

Det är då de troende, de som söker mystik och själslig vägledning, tar sig rätten att tala om för alla andra vad som är rätt. Och det är då Europarådets parlamentariska församling ger religiös sjukvårdspersonal rätten att  diktera vad som är rätt och fel. Och låta liv gå till spillo för trons skull.

Blå tankar

I morse läste jag om hur europeiska kvinnors rätt till abort försvåras på Brännpunkt i Svd. Sjukvårdspersonalens rätt att vägra väger tyngre än kvinnors rätt till självbestämmande. 

Det är Europarådets parlamentariska församling som är inne och klampar på ett område som de inte borde. Istället för att skydda kvinnor och barn skyddar deras beslut sjukvårdspersonalen.

ANNA-KARIN EKLUND
förbundsordförande Vårdförbundet
KRISTINA GEMZELL DANIELSSON
professor och överläkare i obstetrik och gynekologi, Kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet samt chef för WHO:s centrum vid Karolinska Universitetssjukhuset.
ÅSA REGNÉR
generalsekreterare RFSU 

som skriver artikeln uppmanar människor som av religiösa eller andra skäl inte kan utföra sina arbetsuppgifter inom vården att skaffa sig ett annat yrke. 

Gör det! Ni som inte vill och kan skydda kvinnor och flickor från oönskade graviditeter arbeta någon annanstans.

Barnen har rätt till friska mödrar.
Barnen har rätt till att vara önskade. 
Barnen har rätt till att deras mödrar får den bästa gynekologiska och mödravården.


Då får vi den lägsta barnadödligheten.
Då får vi leva i det mänskligaste av samhällen.


fredag 22 oktober 2010

Kvällsljus och morgonmörker

 Ingen snö, men frost över hela nejden. Den fulla månen reflekterar ljuset i de pyttesmå iskristallerna.
På trädgårdsmötet fick vi veta allt om trädgårdens oinbjudna gäster. Jag förstod äntligen att det är klematissteklar som gillat min Sibirica. Det finns en sorts stekel för varje växt. De kryper ner i jorden och bor där mellan midsommar och nästa vår. Förpuppade.

Steklarnas livscykel är så spännande så jag undrar hur jag ska göra. Ska jag plocka bort alla larver och döda dem, eller ska de få vara en del av vår utemiljö? Trots att de äter upp en planta på en natt?
Kvällens starka månsken byttes ut mot en mycket mildare måne på morgonen. Efter många försök fastnade det svaga, svaga ljuset på bild.

Klar dag väntar.

torsdag 21 oktober 2010

Kvällsnöje.

Nu ska jag på trädgårdsmöte.
I mörkret.
I kylan.

Men ska man planera så ska man börja nu. Jag har ändå missat löksäsongen.

Undrar om det finns några tankar om blommor och blad kvar i min ganska tomma hjärna. Jag tänker mest på doftande hyacinter och små röda jultulpaner.

Känner doften trots att bilden är ett år gammal. Den ger samma glädje varje gång.

Elsa Schiaparelli drömde om att leva med hyacinter året runt. Hon kallade sin parfym "Shocking you". Den var ett fullgott alternativ.

En kall blå sekund


Det är bara en enda lampa som är tänd. En bil som hörs på stora vägen. En iskall sekund före halv sju.

En överraskning

hittade jag i morse. Klev in på lilltoan och fann att den numera har ett vitt tak. S har hunnit stryka taket med kvistskydd och måla ett varv. Vilken skillnad det blir när de mörka furutaken blir vita.



Piggade upp den kalla morgonen. Jag hade ingen lust att läsa på displayen som visar minusgraderna utanför köksfönstret. Det är kallt nog att kliva ut i mörkret. Hur många kalla grader det var? Åtta.

onsdag 20 oktober 2010

Det känns ödsligt

när regnet droppar på mitt huvud. Det känns som om ljuset tagit semester. Igår var gatlyktorna tända hela dagen där vi rullade österut. Idag tar vinden tag i de mörka molnen och jag hoppas på en glipa i det grålila täcket.

Men allt är inte höstgrått. I morse läste jag till min förvåning att varken DN eller den Svenska Afghanistankommitén tror på att vapen kommer att vinna freden. Kanske att vår regering kommer att ändra sin inställning nu. Att vi kommer att satsa på att bygga upp och stötta och utveckla.
Då känns inte denna mörka onsdag så ödslig längre.

tisdag 19 oktober 2010

Älven brusar

och vattnet stiger. Förra veckan var det det lägsta vattenståndet på många många år, idag är det högre än nånsin. På vägen ner ligger lite av snön kvar. Den har skyddat några frusna blommor. Först hittar jag en blåklocka, sen en smörblomma.
Det är som om snön har konserverat hösten.
Det är väl som det ska vara.


Varken lärare eller elever når målen

Skolinspektionen berättar det vi har märkt när våra flickor har haft matte på gymnasiet. Ska man lära sig matematik ska man ha tur och få rätt lärare.

I DN beskrivs på pricken hur det har varit att försöka tillgodogöra sig en urusel matematikundervisning. Hur eleverna är utsatta för ett lotteri. Ibland har de tur, och får en lärare som har en kunskap om hur man lär ut det som krävs enligt kursplanen, andra gånger drar de en nitlott. Vi har haft tur. Tur för att vi har mattelärare i släkten. Många mil i bil fick S åka för att nå fram till kunskapsmålen.

Det bara är så, var skolans förklaring.

måndag 18 oktober 2010

Jag önskar

att vi alla som vill införa demokrati i Afghanistan kunde bestämma att lika mycket pengar som används till soldater och vapen, används till bistånd och utbildning. Då tror jag att människorna i Afghanistan kan vinna freden. Vi kan aldrig vinna den. Vi som kommer utifrån. I nio år har vi försökt vinna kriget och vi är inte en enda dag närmare fred. Jag önskar att vi fick en ny strategi.

En fd soldat svarar på frågan om ett 22-årigt liv är värt att offras




Svenska Dagbladet
18 Oct 2010

Nyfixerat

 Här är en sjal tryckt och målad på paj - slätt sidentyg.
















 Denna sjal är tryckt och målad på sidenchiffong. Den är mer genomskinlig. Texten är Carl von Linnés handstil.
 Den indigofärgade sjalen har en tidningstext från Le Monde som mönster.
Rå sienna och okra har jag använt till sjalen som är mönstrad med en text av Simone de Beauvoir.

Det var gårdagens dagsverk.

söndag 17 oktober 2010

Vid sidengrytan

Igår stod jag vid sidengrytan igen. Började med att  göra en sjal med min ballerina i tre nivåer. Tryck i mörkt grått, urblekning i rött och botten i aubergine.
Detta blev slutresultatet.















Jag jobbade med att trycka och bleka med samma mönster för att få mer liv.







Efter en dag i verkstaden så kunde jag koka fem sjalar på kvällen. Utmattad. Men lycklig.

Idag ska jag fortsätta i vinterljuset. Om jag inte visste bättre så skulle jag vara säker på att det är den 20:e mars idag. Precis så ser det ut och precis så känns de kalla graderna.