onsdag 8 juni 2011

Tsarens äpple och jag

förstår äntligen varandra idag. När jag har pratat och sjungit, önskat och svurit på min haltande ryska under dessa sex år har inget skett. Igår ropade jag: Privjet! Då såg jag knopparna och nu med ryssvärmen har hela trädet exploderat i ett vitt moln av blommor.

Spasiba, kära träd. Nu får vi se vad som sker med de andra ryska vännerna. Idag ser det inte ut att bli en enda rosa blomma på Burgovskojeträdet eller på Ananaskanelträdet. Det verkar som om förra årets blomning tog andan ur dem.

Längs med planket klättrar den sibiriska klematisen så fort att det syns.

Och nere på marken slår alla perennerna ut.

Snabbt. Explosivt.

4 kommentarer:

Karin sa...

Underbart Eva! Tänk när man äntligen kommer överens med sina plantor av olika slag, vad glad man blir!

Vad heter den där gula fina - som bollar som aldrig riktigt slår ut? Jag tänkte återplantera några sådana i perennrabatten som jag försöker restaurera.

Granne med potatisodlaren sa...

Det är smörbollar från Torneå. Där finns det 60 olika sorter, allt från vita till roströda. En verklig dröm att se när de blommar allihop.

Maria Moln sa...

Underbara bilder! Underbara blommor! Lyckliga du! Minns de gula bollarna som fanns i stora vasar på Sigens buffetbord för så där ett år sedan...

Granne med potatisodlaren sa...

Tänk att redan ett år har försvunnit. Det har hunnit hända en del sen dess.