En ovanlig måndagsmorgon mitt i september.
Flest soltimmar i somras, mest regn sedan dess.
Paraplytider.
Jag kan inte minnas en septemberbörjan utan frostnätter.
I år bäddar de grålila molnen in nätterna
och skyddar oss från de kalla graderna.
Tyst är det bara när regnet har uppehåll.
Och när molntäcket öppnar sig för den varma solen.
Igår var det en hel eftermiddag med ljus
som glittrade i dropparna i gräset.
I dag ruvar skuggorna överallt.
Men samma ljumma vindar värmer upp oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar