söndag 11 september 2011

För tio år sedan

plockade vi lingon i Norramark. Vi kom hem och fyllde en hink med lock till min mamma. Ungarna satte sig i tevesoffan och började hoppa mellan kanalerna. Då skrek bägge. Och vi fick se hur det andra planet rammade skyskrapan. Men vi förstod inte. Inte först. Men sen var det som om vi hade varsin hård kall klump i magen. Bara några minuter senare for vi till Kallax flygplats och vinkade av mamma i planet mot Stockholm. Inte en enda säkerhetskontroll, ingen spärr, inte något hade ledningen för flygplatsen förändrat.


 Men nu tio år senare är varje resa med flyg en påminnelse om hur tornen rasade, Usama bin laden och hur den elfte september blev ett vapen.

Tudelat.

Vi förlorade respekten för de mänskliga rättigheterna i gruset på Manhattan.


Vem vann något?

Amerikanska företag som sköter kriget mot terrorismen? Möjligtvis.

2 kommentarer:

Jane Morén sa...

För tio år sedan steg jag precis ur en gallerhiss på Swedenborsgatan vid Mariatorget på femte våningen och möttes av pappan till min dotters kompis som sa: det har precis flugit in två plan i skyskrapor i New York, tror jag att han sa, han stod i dörren, min dotter hade precis gjort sig klar för att jag skulle hämta henne efter en stunds lek efter skolan, jag minns jag tänkte: vad pratar han om, jag fattar ingenting, flygplan och hus gick liksom inte ihop. Sedan gick vi hem och slog på teven och det obegripliga fanns där två skyskrapor blir till grus.

Granne med potatisodlaren sa...

Tur att vi inte visste vad som skulle komma...