Idag läser jag i Dagens Nyheter att Dorianne har dött. Vår fina vän. Dorianne var en riktig vän och en mycket speciell människa. Hon var en person som alltid fanns på sin egen plats. Aldrig innanför våra begränsade ramar.
Dorianne gick i sin mamma Hjördis fotspår och arbetade som frisör. Men vilken frisör hon var. Hon klippte nytt och på sitt eget sätt. När jag på 80-talet kom ut på Döbelnsgatan med en helt ny frisyr fick jag alltid höra uppskattande kommentarer. Men hon stannade inte där. Under flera år studerade Dorianne vid Idun Lovéns konstskola. Hon hade en ateljé på en bakgård vid Grevturegatan. Hon började odla sin egen mat på kolonilotten. Sen flyttade jag och vi tappade kontakten.
För några år sedan möttes vi igen. Jag gick förbi Damfriseringen på Döbelnsgatan och där fanns Dorianne. Nu hade hon adopterat två fina barn och hon bodde vid Hornstull. Hon och hennes sambo hade skapat en familj. Dorianne hade tagit över Hjördis salong och arbetade med att skapa frisyrer utan giftiga produkter. I fönstret satt en Buddha och ett levande ljus.
Det fanns ett ljus i Dorianne. En fast blick. Hon var en människa med sina egna välgrundade idéer.
2 kommentarer:
Men vad hände, jag var vän med Dorianne, visste ej att hon var död. Uppdatera mig gärna theresia@theresia.se
Theresia, vi är många som fortfarande känner oss som Doriannes vänner trots att det är länge sen vi mötte henne. Jag är glad att vi hann återknyta vår kontakt och få tid att minnas vårt liv som vi hade tillsammans när vi var unga.
Skicka en kommentar