fredag 14 januari 2011

Ja, inte var det för att frosten

skulle täcka bilen den 4:e september som jag stannade kvar. För det händer så sällan.

Jag vaknade på tåget mellan Älvsbyn och Boden. Det kändes inte rätt. Var det inte så att Luleå ligger närmare Stockholm? Konduktören berättade att tåget tar sig till Boden först för att sen vända och köra ner till kusten.

I taxikön vid Luleå station stod vi och njöt av soluppgången, av att det var fem  grader varmare än i Stockholm och av att det var tyst. Taxin körde mig till mitt hyresrum i det gula huset på Bergvikskurvan, jag släpade in väskorna och sen for vi mot det rosa tidningshuset.

Alla samlades kring redigeringen på morgonen med både cigarrett och kaffe i handen.

Den första morgonbönen, när alla jobb delades ut, började. Gissa vad jag skulle göra som veckouppdrag?

Intervjua alla kandidater till biskopsvalet. Då fanns det fortfarande kvinnoprästmotståndare bland dem som ställde upp. Om jag minns rätt var det endast en kvinna som var valbar. Hur det gick? Gunnar Weman blev biskop. Med reportaget? Bra. Den lördagen som det var publicerat gick jag omkring med ett fånigt leende på läpparna.

torsdag 13 januari 2011

Det är 25 år sedan

jag rusade fram här vid Odengatan. Jag var på väg. På väg att byta liv. Hela huvudet var fullt med komihåg. Jag fick inte missa något. Det var den första vardagen efter min journalistexamen och jag förberedde flytten upp till Luleå.

Man kan säga att jag plockade ihop och köpte bra att ha saker i blindo. Stoppade varma kläder, tjocka tröjor och det jag då kallade vinterstövlar i väskorna. Hämtade biljetter till tåget och träffade alla kompisar för att kunna säga på återseende.

Jag tänkte mig sex månader med vinter, vårvinter och ljusa dygn med mygg.

Våren varade i sju dagar men det avskräckte inte mig.

Rena drömmen, eller...

Sitter på en bänk och väntar. Och undrar. Är detta en skola för alla, eller är det en skola för de med stora resurser?

onsdag 12 januari 2011

Bonus

Blogglunch mellan jobb och vardag. Världens finaste bloggare Jane, Jenny, Eva och Victor gjorde tisdagslunchen till en fest. Det var första gången vi sågs i verkliga livet. Det var livat, glatt och innerligt. Vi har läst och kommenterat varandra i snart ett och halvt år. Och, vi hade lika trevligt vid lunchbordet i Skrapan som alltid.

Jane hade omtänksamt nog med sig sina fina böcker och det hade Eva också. Jag ser nu fram emot att läsa Ta parti för barnen och Flickan i medaljongen.

Litteratur, skrivande och livet. Det var en lunch att minnas.

tisdag 11 januari 2011

Vardag i januaridagern

Det är 25 år sedan jag vandrade på vardagsgator i snömodden på väg till tunnelbanan. Lika länge sen jag kände mig som om jag bor, och inte är på besök, här i Sibirien. Konstigt. Vardagsgråhet som hemkänsla. Men det är kanske så, att vanliga dagar med samma arbetsuppgifter och samma bussar att passa känns som just vanliga.

söndag 9 januari 2011