lördag 26 februari 2011

Den där lördagen

Det var halt och knappt ljust när jag släpade mina väskor till bussen. Knappt en timmas sömn och nu var jag på väg till Kalles fem års fest. Tåget skulle gå vid nio och jag satt helt ensam på bussen.Till skillnad från bussresan kvällen innan när det var högljudda diskussioner om varför Palme blev skjuten. En grupp med dåtidens pappas pojkar hojtade om att öppna pappas champagne och fira. En annan grupp grät och ville inte tro att vi lever i ett land där politiker mördas.

Allt och inget snurrade i mitt huvud på bussen, i tunnelbanevagnen och så kom jag upp i centralhallen på Stockholms central. Inte en enda människa talade. Man kunde höra allas steg när de rörde sig över marmorgolvet. Då hördes helt plötsligt en superamerikansk engelska. " I can't understand why they are upset. He was a comunist, wasn't he?" Ungefär så lät det när en amerikansk turist frågade sin man om varför alla reagerade så starkt.

Jag ville egentligen inte ta tåget till Småland. Men samtidigt ringde min chefs ord i huvudet. "Vila upp dig nu. Vintern har varit extremt kall och det kommer att fortsätta när du kommer tillbaka. Vi har fyra reportrar och fotografer i stan. De var redan där för ta sportlov. Ta chansen ha kul."

På Sri lanka satt min nuvarande man och läste nyhetstelegram om mordet på Sveriges statsminister.

Nu kommer dom, alla Palmeböckerna




Svenska Dagbladet
26 Feb 2011

Vid Mälarens strand

På torget vid hamnen står julgranen kvar. Här kan alla som vill dansa. Ja, dansa på skridskor. I ett litet rött tegelhus granne med bankpalatsets strama bruna fyra våningar finns Christer Lingströms Bistro. Där fladdrar marschallernas lågor i den nollgradiga vinden (jag skulle kunna skriva ljumma vinden, efter snöstormen på Kallax flygplats).

Utanför hotellet står stolar och bord på rad. Det är ljusgrått, lilagrått och så helt plötsligt lyser himlen mörkt turkos över Mälaren. Ett annat ljus. En annorlunda l'heure bleu. Mörkret kommer snabbare. Och morgonens ljus dröjer än.

torsdag 24 februari 2011

Vargen lever, men vargavintern blåser bort

Denna vecka fick kylan ett ansikte. Ja, alla vill ju veta vem som lever i Naimakka efter vinterns rekordkyla där. Väderstationen är numera automatisk, men Åke Siikavuoppio fick berätta om livet i nordöst.

I Övertorneå önskar sig kommunalrådet bort från de svenska grundlagarna om yttrandefrihet och meddelarfrihet. Han hoppas att alla politiker i oppositionen skulle hålla tyst i en vecka efter nämndernas sammanträden.



Månen omgärdades av en halo när den var full i början på veckan. Den auran syntes över hela länet.


Det var lika kallt förra vintern med minus 42, 0 grader den 24 februari 2010.

Polisen i Norrbotten har fått hjälp. Ja, kylan är deras bästa vän. När temperaturen är under 30 på natten sker nästan inga brott.
  • Det är dålig arbetsmiljö att smyga runt på industriområdena när det är under minus 30, säger Anders Calderäng, länsvakthavande polisbefäl.

Bastevargen som vistades i Norrbotten fem veckor i slutet på förra året har hittats igen. Spillning från Bräcke i Jämtland har analyserats. Bastevargen är av finskryskt ursprung och den befinner sig nära ett känt vargrevir.

Hela Luleå flygplats ska renoveras i sommar. Den kommer att vara stängd för trafik 27 juni – 7 augusti mellan klockan 22 och 6. Det innebär att trafiken går som vanligt under dagtid.

Kiruna kommun och LKAB har slutit ett avtal om hur staden ska flyttas. I fullmäktige var diskussionerna hårda om en kommun kan sluta ett avtal som berör människors vardagsliv.

Charlotte Kalla förbereder sig för skid-VM i Oslo. Hon berättar om hur damstafettlaget har förberett sig.

Nattågen räddas på grund av att Trafikverkets chef Lena Erixon lyssnar på alla företag i Norrbotten som lever av att det kan komma fler turister. Nu gäller det att hitta ett järnvägsföretag som vill köra tågen.

Det är 25 år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm. Nu kommer både dramatik och berättelser om Palme och hans tid.

Hur ser Luleå ut? Det undrar byggnadsnämndens ordförande Kaj Hedstig. 

För 25 år sedan utsmyckade Anna Toresdotter F21:s nya matsal. Denna vecka har hon vernissage på Lindbergs ram i Luleå.



Vargavintern går mot sitt slut. Vindarna tar tag i kylan och nästa vecka, sportlovsveckan, ska solen skina och det vara mellan fem och tio kalla grader. Det vill säga om meteorologerna har rätt. 


Tryck på de färgade länkarna så kommer du till artiklarna.

När kylan slog till överallt

I slutet på februari för 25 år sedan har jag tur och möter en kompis till en arbetskamrat som vill att någon ska hyra ett rum i hans trea på Lingonstigen. Lägenheten står tom många dagar då min hyresvärd pendlar till Bodö.
Det är förstå gången jag hör talas om Vouggatjålme. Den plats där temperaturen har sjunkit till minus 52,6 grader vintern 1966.
Det är också den plats där min hyresvärd Roland fastnar. Ja, för när hans gamla Volvo 244 rullar genom 40-gradig kyla så vill den inte längre. Familjen Helamb som driver turistanläggningen vid sjön får hjälpa honom att tina upp bilen.
Jag går omkring i min slitna mockapäls insvept i mohairsjalen och funderar. Ska jag stanna? Ska jag ge kylan och Luleå en chans till?


En långledig helg stundar och jag kliver på tåget söderut. Ja, det var innan de moderna sovvagnarna och vi är två tjejer som ska ta oss ner till Stockholm. I kupén intill sitter tre något överförfriskade medelålders män. De sjunger och skriker och gråter.
Till slut kommer konduktören. Han vill slänga av oss två tysta tjejer från tåget. Vi förstår ingenting. Till slut uppdagas det att festen i kupén intill är så högljudd att våra grannar på andra sidan är övertygade om att det är vi som har stört dem.

Det är svårt att somna. Och jag tänker på min framtid. Ska jag packa mer kläder, fler saker och bosätta mig i Luleå? Ska jag stanna till hösten?

Det är onsdag morgon när jag kliver av tåget i Stockholm. Jag har två dagar att bestämma mig på om jag ska stanna i Norrbotten.

På fredagen åker jag in till stan och ser en engelsk teaterföreställning med mina föräldrar. Jag tar vägen genom Brunkebergstunneln till Sveavägen efter föreställningen. Jag har stämt träff med mina vänner på Pressklubben vid Vasagatan. Där sitter vi och pratar när telexprintrarna i hörnan börjar tjuta. Ingen går och tittar på vad larmet gäller. Någon säger lite trött: Nu har väl ännu fler bomber exploderat i Beirut.

Vi går var och en till sig. Jag hamnar nere på perrongen vid T-centralen. Där står alla människor i grupper och pratar. ( Helt okänt fenomen för oss som vanligen varken ser eller hör andra i tunnelbanan).
- Han hade en stor dunjacka från Monclair, hör jag hur en kille säger. En annan säger att mördaren tog vägen till Stureplan för att skåla i champagne. Då frågar jag vad som hänt.

Klockan är halv ett när jag får veta att vår statsminister Olof Palme är skjuten.

När jag kommer hem och slår på radion, teven och ringer TT:s nyhetsnummer kan jag fortfarande inte tro att det är sant. Jag ringer till  Luleå där har ett helt skift kallats in för att göra en söndagstidning. De har redan flera personer igång i Stockholm och tycker att jag ska avvakta.

Den natten sitter mamma och jag framför teven med radion på. Det känns i hela kroppen och det finns hela tiden där. Känslan av att vi bor i ett helt annat land än vi trodde.

Morgonen känns kall.








onsdag 23 februari 2011

Minus 33 ännu en morgon

Men om mlle Renault luktar det bränt. Det är något med bromsarna bak som fastnar. Fryser fast?, frågade jag en god vän med bilkunskaper. Nej, sa min vän och berättade att det oftast är rost som gör att bromsarna hakar upp sig och låter. Så behovet av besök hos märkesverkstaden kan jag inte skylla på de kalla graderna.

Ljuset syns allt tidigare på himlen. I morse försökte jag fånga de första stråken på himlen. Men nej! Kameran ville inte vara med. Kylan, eller mörkret?  Ja, den som visste det.

Nu vill jag inte vara med längre tänker jag när kylan bränner om benen på väg till brevlådan. Det räcker. Tänk om vi kunde får lagom många kalla grader så att vi kan vara ute och njuta av de underbara soliga dagarna vid älven. Då kan jag inte låta bli att kolla på "langtidsvarsel" på yr.no. En glädjeprognos. Både sol och vårliga temperaturer det lovar de norska meteorologerna.

Tålamod och tjocka kläder.

 Det är dagens ord.

tisdag 22 februari 2011

Vem har tagit en tugga

ur den gula morgonmånen? Det undrar jag. Det kanske är symboliskt, denna morgon: när diakonerna inom Svenska kyrkan vill att alla ska ställa sig upp och försvara "de utförsäkrade".

Ja, alla sjuka som inte får stanna kvar i försäkringen och som hamnar i ett liv vid sidan om i bästa fall.

I värsta fall och allt för ofta ramlar de ner i en avgrund av skulder och hemlöshet. Ja, det säger diakonerna som försöker hjälpa de som är för sjuka för att klara sig i dagens system.

Det är vad jag tänker på denna morgon när radion rapporterar om 27 kalla grader och det första ljuset i öster dyker upp vid sex.

måndag 21 februari 2011

Solkatter

De rör sig över humletrasslet, de lyser upp och ger oss hopp om vår. De är viktiga en vanlig februaridag.


Men idag är ingenting sig likt från igår. Idag är molnen gråblå. I luften singlar små snökristaller ner mot den meterdjupa snön. De kalla graderna är 25.

Då är det härligt att se hur solen nådde ända fram till det mörkaste hörnet när den stod som högst. Då är det möjligt att ha lite tålamod med Kung Bore. Ja, när solkatterna har visat sig.

Vad möter unga människor på deras första jobb

Här är ett exempel på vad som sker med de unga som vill göra sitt bästa. Igår sände SVT dokumentären "Säljsekten". Här får vi se hur arbetsgivare låter små pojkar hitta på egna regler för de som ska sälja deras mobiltelefoner.

Alla avtal och regler på arbetsmarknaden bryts mot varje dag. Och exemplen i teveprogrammet är inte på något sätt överdrivna.

Tänk dig att du får ett jobb där det krävs övertidsarbete på 90 timmar i veckan och att lönen du får är 50 kronor i timmen. 

 Skäms arbetsgivare, skäms regeringen, skäms alla som tar ordet arbetslinjen i sin mun.

söndag 20 februari 2011

Söndagslugn

Ännu en fantastisk dag. Eftermiddagen använde jag och två kompisar till att försöka utröna hur mycket vi kommer ihåg av grafikverkstan.  Inte mycket. Nästan ingenting.

Efter studier av kompendier och information på nätet började vissa kunskaper dyka upp. Nu hoppas vi på att fler idéer och minnen ska komma fram. Sen blir det jobb i grafikverkstaden.

Men först inköpsresa för ingenting av det vi behöver finns norr om huvudkommunen.

Eva S favorit. Och ett drömresmål.




Svenska Dagbladet
20 Feb 2011