lördag 28 maj 2011

Igår knakade det i grönskan och allt växte fort.

Idag hänger molnen i trädtopparna och det är en halvvaken dag. Grönt men inte skönt. Sammetsluft med en god dos fuktighet.

Jag är inte nöjd. Önskar mig en sommardag. Önskar mig massor med ljus. Får nöja mig med ett glas med violer, scilla och de två första liljekonvaljerna. Och två skulpturala jätteknoppar på rabarbern.

Svanarna vrålar ut över älven. Jag sitter tyst och tänker ut bra saker att göra.
Lägga ut akvarellpapper i regnet för lagom fuktighet. Experimentera med färg och regndroppar. Glädjas åt att det inte ens är en nattmörk minut.

fredag 27 maj 2011

Frostfras

Det känns kallt vid älvens strand. Det är kallt. Frostfras i gräset och fritt från medkänsla bland vissa chefer i äldreomsorgen. Igår började granskningen av alla felrapporter inom omsorgen i Luleå.

I den första artikeln får vi möta Dagmar som bor ensam och har hemtjänst. När hon blir så dålig att läkaren skriver ett intyg om att hon ska dö, vägrar cheferna inom äldreomsorgen att utöka tiden. Inte ens den sista natten får hon sällskap när hon dör.

Grannarna i Haparanda till PG Isaksson, förre detta ordförande i byggnadsnämnden i Luleå, anmäler att båtskjulet han byggt blev en stuga. Men Haparanda kommun gör ingenting.

En kommun som tidskriften Focus har utsett till länets sämsta. Men är det verkligen så? Jag känner en stor kärlek till den lilla staden på en annan älvs strand. Till det stora torget, den häftiga Sverige-finska folkhögskolan, till Kukkolaforsen och det enorma stationshuset. Där drar historiens vindar in. Tänk att Sveriges största stationshus byggdes för att den ryske tsaren Nikolaj II skulle möta Gustaf V 1918, så kom revolutionen emellan. Lenin hade ju rest förbi på sin väg mellan Schweiz och St Petersburg.



Bilden är från Minerva restaurangen på Sverige-finska folkhögskolan.













Haparanda ligger på gränsen och idag finns det ingenting kvar av det som skilde länderna åt. Tullen är borta och sakta men säkert försvinner de mentala murarna. En politisk fråga som skiljer oss åt är att finländarna har bestämt att de ska bygga ett kärnkraftverk. Men var, det vet vi inte än.

Idag ägs de stora porslinstillverkarna av det finska företaget Iittala. Det finns inte så många serviser att välja på. Förr var det en viktig fråga om vilken servis en ung flicka skulle samla på inför livet. Maria Vedin berättar om sin servis.

Linda Moestam, en av de goda förebilderna inom äldreomsorgen som vi alla är beroende av, fick pris för att hon ställde upp för den kvinna som utsattes för sexövergrepp på ett äldreboende i Luleå. Men hon har inte fått sitt vanliga vikariat i sommar. Nu är hon placerad på ett annat boende, liksom de två kollegor som polisanmälde övergreppen.

Idag och i morgon öppnar många av länets konstnärer sina ateljéer. Jag ska försöka ta mig på andra sidan älven. Där ställer elva olika bildmakare ut.

 I Sandnäset fanns bland många andra Lenita Andersson, Jatte Eriksson, Linnea Henriksson och Anders Alm.

Det är Lenitas bilder som skymtar.

torsdag 26 maj 2011

Ambitiösa föräldrar är bara förnamnet

Min kollega Linda skriver i sin blogg om barn som är utsatta på två helt olika sätt. I det det ena inlägget berättar hon om föräldrar som lämnar bort sina sjuåringar till internatskolor, i det andra om barn som växer upp i familjer som inte har en enda krona att undvara till skolutflykterna.

Två olika former av fattigdom.

Jag som bara några timmar tidigare lade från mig det nya numret av Filter får många olika associationer. Huvudberättelsen handlar om Mona Carnello från Boden och hennes familj. Eller för att vara lite med precis om Peter Carlsson som växte upp utan kontakt med sin pappa i Märsta och vad han har skapat av sitt liv tillsammans med Mona. Peter Carlsson bytte namn till Carnello och började en kamp för att klättra upp från den yttersta förorten mot gatorna på Östermalm. Han träffade Mona och de kämpade vidare tillsammans. De har fått två duktiga söner Elliot och Lancelot. Barn som de två föräldrarna uppfostrar till att bli världens bästa tennisspelare. De satsar allt på att sönerna ska få de bästa tränarna och de bästa förutsättningarna för att sönerna ska kunna ta vara på sin tennisbegåvning. Vilket innebär att Elliot bor i Florida och Lancelot tränar med Sveriges bästa tränare. Ingen av pojkarna har hunnit ur grundskolan.

Nästa steg är att hela familjen Carnello flyttar till Florida för att sönerna ska tillgång till sina föräldrar.

Peter Carnello fnyser när han berättar att en vanlig svensk familj är beredda att satsa upp till 10 000 kronor per barn och år för att de ska bli bra tennisspelare. Han menar att det kostar mellan en halv och en miljon kronor om familjen menar allvar.

Allvar kände jag när jag passade receptionen till vårt elevhem på skolan i alperna. Jag var 18 år och hade fått i present av en släkting att vara sex veckor på en språkskola. Jag tågluffade dit och kom till en värld som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. På elevhemmet bodde 25 flickor mellan sju och tjugo år. Nästan alla barn som tillbringade all sin tid på olika internatskolor.

Den här kvällen var vi två som svarade i telefon och som såg till att de yngsta gick och lade sig i tid. Vi tittade på teve och pratade om killarna i huset tvärsöver. Dörrklockan klingade och in kommer ett fnissigt par i 30-årsåldern. De har ett stort paket med sig och frågar efter Nickie. Vi frågar paret om vilka de är och de säger att de är Nickies föräldrar.

Min kompis går upp för att hämta Nickie, 9 år, från Aten. Föräldrarna säger till mig att de bara vill lämna en present och börjar gå mot dörren. Då frågar jag om de inte har en minut för att säga hej till sin dotter. De stannar och ser helt ointresserade ut. Men Nickie hinner ner och får möta sin mamma och pappa. Mötet är stelt och Nickie niger och tackar för paketet. Föräldrarna går iväg och Nickie står kvar i dörren och tittar efter dem. Hon berättar att hon inte sett sin mamma på mer än ett år. Senast en familjemedlem kom för att hälsa på var det en faster som tog hand om henne över julen. Hon var bara ett av flera barn som skickades mellan skolinternat året runt. Familjerna var och är säkert förmögna, men fattiga ändå. Helt utan känslomässigt kapital.

tisdag 24 maj 2011

Knopp

Ett löfte om midsommarsill,
myggornas surr och
svalornas kvitter vid uthusets nock.
Syrendoft,
smörblommor och
ett dopp i älven.

måndag 23 maj 2011

Varning frosthalka

Inga moln så långt ögat ser, men på väderleksrapporten klockan sex får vi veta att de kommer. Inte för att vi inte skulle behöva lite regn till alla växter som överlevt, inget att säga emot, men kunde inte vi slippa mörkret från de svarta molnen?

Igår hände två saker ute. Jag satte ihop pallar med kragar för att kunna odla utan ogräs. Och både J och S klippte årets första gräs. När jag rensade i rabatten innan pallarna kom på plats hittade jag en dubbel vitsippa. Jag planterade den 2004. Det jag undrar över är varför den inte har spridit sig. Det är så ibland att plantor som borde växa bara lider i det tysta och överlever. Det är inte så konstigt att det blir så ibland. I morse halkade jag på frosten när jag klev ut klockan fem.

söndag 22 maj 2011

Resterna från nattens regn och storm ligger på den nya sommarduken. Det är kallt när jag klivet ut i morgonens solljus från nordöst. Bilden av sommaren syns genom fönstret, men verkligheten är en helt annan.


Det är grönt, knopparna brister och ljuset försvinner aldrig. Men det är knappt några varma grader och en vind drar in från nordväst. Uppfriskande, men lite sorgligt. Jag saknar att kunna sitta ute och njuta av solens hetta utan yllekläder och vindjacka. Jag känner mig lurad på konfekten. Det är som när vi vandrar till skolavslutningarna och barnen måste klä sig varmt för att kunna ha sin fina sommarklänningar. Men det är som vanligt. Varma majveckor som följs av nordanvind.

Idag läser jag om vulkanutbrott. Flygtrafiken över delar av Island har stoppats efter ett vulkanutbrott. Det är vulkanen Grímsvötn, som ligger under isen i Europas största glaciär, som fick ett utbrott i går.
Läs mer här.  



Franska kvinnor

önskar att sexismen i Frankrike diskuteras. De är trötta på att Dominique Strauss-Kahn försvaras utan att någon vet vad som hänt. Han är anklagad för att ha våldtagit en städerska i sitt hotellrum i New York. Varje år våldtas 75 000 kvinnor i Frankrike enligt tre feministiska nätverk som tillsammans med 1 000 kvinnor skrivit under denna artikel.

Ådalens poet




Svenska Dagbladet
22 May 2011