lördag 11 juni 2011

Lekfullt



Ångande varmt

var det mitt i natten. Jag fick börja denna dag  med att vattna blommorna i krukorna. Fröna gror i jorden. Den först lilla grodden kommer upp på bara två dygn. Senast den goa värmen från Ryssland värmde oss lika intensivt badade till och med jag i älven. Idag ska jag prova om jag klarar av att stoppa i fötterna i det iskalla vattnet, som forsar ner från Torneträsk, genom alla kraftverk och över alla stora sel innan jag får chansen att svalka mina fötter.

fredag 10 juni 2011

Yllemössan och solhatten samsas på hatthyllan.

Livet här just nu innehåller så många stora kontraster att det är lättare att tänka på de små. Som att den orientaliska musiken svänger i sjukhusets entré och dansare framför sin föreställning med magdans.  Jag vara bara på ett snabbt besök men gladdes åt att kulturen finns där jag inte förväntar mig den.Gå in på länken och se den fantastiska bilden.

En annan kontrast är den som jag möter på vår hylla i hallen. Här samsas vantar, halsdukar, mössor med baddräkter och solhattar. För inte allt för många dagar sen var jag tvungen att ta på mig vantarna nere på Grundets strand.


Nu badar alla skolbarnen. Till och med i Gällivare.


Ja, vi talar om vädret varje morgon och varje kväll. Gör inte ni det? Vi kan inte annat. Känslan när vi kan gå ut och äta frukost, och sitta långt in på kvällen, på altanen, den är helt overklig. Nu hoppas vi på att alla väderrapporter är felaktiga så att ryssvärmen håller i sig. Här är helgens prognos.

Jag blir en riktig naturromantiker och längtar upp till Lillstrycken utanför Niemisel vid Råne älv. Ett mygghelvete. Men helt fyllt av smörbollar, liljekonvaljer och sommarliv. Väl påklädd med myggmedel bakom öronen finns det nästan ingenstans där försommaren är så vacker. Glittrande vatten och doftande stränder.

Glittrar gör det om och i ögonen på alla gymnasieelever som nu avslutar sin 13-åriga skolgång. Det är baler.  Och baler. Och baler

Jag är så gammal att jag började att arbeta här i Luleå samtidigt som gymnasieeleverna återupptog traditionen med bal på stadshotellet. Tio år tidigare hade jag genomlevt en majmånad med otaliga långa middagar på festlokaler. Vi blickar bakåt när vi vill fira något.

Jag hade gärna upplevt nå´t nytt. Tänker på alla som diskuterar var skolavslutningarna ska hålla hus. Jag känner inte någon som inte hade skolavslutningen i aulan eller på skolgården. Tänk om varje skola hittade på något eget tillsammans med eleverna.





Varsågod.

Varje fredag blir jag lika glad när jag läser bästa Anna Laestadius Larssons krönikor. Här är dagens.

torsdag 9 juni 2011

Underbart är kort, eller bara underbart

Jag tassade ut på altanen vid halv sex. Plockade med mig laptoppen och satte mig i skuggan. Värmde händerna på den heta tekoppen och jobbade på. Fåglarna var huvudsaken till att börja med. Deras konsert var så intensiv att jag blev helt bedövad. Inget lyssnande på P1 eller prasslande med tidningen den första timmen av dagen .

Efter bara en liten stund fick jag lägga ifrån mig yllesjalen och ta fram den kalla apelsinjuicen, då var det redan varmt. Doften från liljekonvaljerna i vasen och pionerna på hyllan gav mig extra kraft.

Glädjen mellan hägg och syren det är något helt extra.

Ni måste bara läsa

Kristofer Naess intervju med socialchefen Agneta Ekman i dagens NSD. " Vi letar inte syndabockar" säger socialchefen. Jag blir glad och läser rubriken som att de anställda som trots allt har anmält missförhållanden i kommunens äldreomsorg inte ska straffas som nu.

Men jag har helt fel. Jag tänker helt fel. Jag har inte förstått ett dugg.

Istället poängterar socialchefen attt personalen behöver mer utbildning i sekretess, inte i de regler som gäller när de ska anmäla enligt Lex Sarah.

I en av de artiklar som mina kollegor har skrivit framkommer det att Dagmar dör ensam i svår ångest trots att hon har begärt stöd. Hemtjänstpersonalen vädjade om ytterligare resurser men fick nej.

Ser ni vad Agneta Ekman svarar i klippet här ovanför?

"Det är en politisk fråga och det vill jag inte svara på".

Det svarar socialchefen trots att det är hon som har det delegerade asvaret för att alla konventioner, lagar och förordningar följs inom socialtjänsten i Luleå.

Hur hon ser ut. Så här:

Här är en länk till artiklar i Torbjörn Eks och Kristofer Naess artiklar om hur sekretessen används inom socialtjänsten i Luleå.

onsdag 8 juni 2011

Tsarens äpple och jag

förstår äntligen varandra idag. När jag har pratat och sjungit, önskat och svurit på min haltande ryska under dessa sex år har inget skett. Igår ropade jag: Privjet! Då såg jag knopparna och nu med ryssvärmen har hela trädet exploderat i ett vitt moln av blommor.

Spasiba, kära träd. Nu får vi se vad som sker med de andra ryska vännerna. Idag ser det inte ut att bli en enda rosa blomma på Burgovskojeträdet eller på Ananaskanelträdet. Det verkar som om förra årets blomning tog andan ur dem.

Längs med planket klättrar den sibiriska klematisen så fort att det syns.

Och nere på marken slår alla perennerna ut.

Snabbt. Explosivt.

tisdag 7 juni 2011

Bidrag till vad? Bidrag till vem?

De sitter i knäna. Alla stegen igår på stengolvet mellan färgverkstan och emaljugnen.

Nu niger jag. Benen känns för korta. Men det är det värt. Känslan när luckan öppnas och de glödheta plåtarna kommer ut är svår att slå.



Vardagsmorgon med prasseltidning. Vardagsmorgon med P1 i ena örat.

Tapio Salonen professor i socialt arbete, presenterar Rädda Barnens undersökning som visar att regeringen fortfarande låter de barn som har det sämst leva kvar i fattigdom.

Maria Larsson, barnminister från KD, tar 1997 som utgångspunkt för sina resonemang. Det år då flest hade det dåligt i Sverige. På så sätt kan hon visa att andelen socialbidragstagare minskar, samtidigt som den ökar för varje månad sen 2006.

Hon talar om lagar och inte om de konsekvenser förändrade regler för bostadsbidrag ger. Ett av de reportage som jag har gjort rörde en kvinna med tre barn som fått bostadsbidrag i tio månader under studier och arbetssökande. När hon började arbeta fick hon betala tillbaka lika mycket som hennes lön var på. Bostadsbidraget räknas efter kalenderår och inte efter att människor behöver stöd innan de får ett arbete, om inte tiden stämmer med ett kalenderår.

"Akta er för bostadsbidrag" var denna kvinnas råd till alla med låga inkomster.

I morse prasslade jag fram till Johanna Koljonen i DN. (Här är en länk till DN.) Hon är så glad för att hon som jobbar 60 timmar i veckan kan låta andra städa hemma hos henne. Som höginkomsttagare har hon råd, även utan bidrag, men tar tacksamt emot de timmar som vi andra subventionerar. Hon funderar över att en hushållerska på heltid är billigare än att ha en hemmamake. Det är hennes lösning på att slippa tömma vaser med ruttnande snittblommor.

Jag funderar på om vi inte kunde ge lika många kronor till familjer med låga inkomster. Tänk om varje barn som lever under fattigdomsgränsen fick 3 000 kronor i bidrag per månad, liksom Johanna Koljonen.
Det skulle göra skillnad.

måndag 6 juni 2011

Det spökar

Denna dag

är en helt annorlunda värld. Ljuset, luften och känslan är helt förändrad.

Sommarsorbet.

Nu är det dax för jobb i verkstan. I en helt annan värme.