lördag 17 september 2011

Dagarna

Idag var det boksläpp, men scenen var tom. Kerstin Hillström som har skrivit boken som  skildrar ett år har blivit mycket sjuk. Katrin Parment, länsregissör läste om en dag i taget. Ord som lever länge i mitt minne. Strofer som vi kan känna igen oss i.

Boken heter Dagarna och ges ut av Black island books.

Halka

Säsongens första halka. Säsongens första riktigt kalla natt. Blomsterkrassen har stelnat till en iskall skulptur.
Tur,
tur är det att kylan inte nått upp till altanen där syns inga spår av nattens iskalla grader. Celina hon doppar ner sina tassar i det glittrande frostiga gräset och känner efter. Idag är det inte skönt ute tycks hon tänka. Vägen tillbaka in genom dörren går så fort att jag missar ankomsten. Tar ett steg baklänges och snubblar över den frusna damen.
Vacker, strålande vacker är denna glimrande morgon.


DSK

Han medger närmanden, den store Dominique Strauss-Kahn, i polisförhören. Läs här.

fredag 16 september 2011

Potatisodlaren

Igår var det premiär för Potatisodlaren på Rapport och i Nordnytt. Ni som vill veta hur det ser ut här vid älvens strand och vem han är titta här.

Efterlysning: Fler erfarenheter!

Igår talade vår kung och vår valda statsminister vid Riksdagens högtidliga öppnande. Bägge två poängterade allas ansvar för hur framtiden blir. Men ingen av de två talade om de sprickor som syns allt mer mellan dom som har och dom som inte har. Erfarenheter som ingen av de två har märkt av.

Ojämlikhet som skapar misstroende på alla plan. Det finns så många olika små förändringar som tillsammans öppnar nya klyftor mellan oss som lever här. 

Tio riksdagsledamöter av 349 kommer från Norrbotten. De har vår geografiska erfarenhet.

I Halland är femårsöverlevnaden för den som fått diagnosen cancer 72,6 procent (jämfört med en individ i samma ålder utan cancer). I Gävleborg är samma överlevnad 63,4 procent. Skillnader som visar på att vården inte är jämlik. Tillräckligt stora för att ifrågasätta hur våra politiker prioriterar.

Lägre moms på krogen. Vad tycker Luleås krögare om det?

En skattereform som kostar 5 miljarder kronor. Ett försök att öka antalet anställda i krogsvängen som även vårt grannland Finland prövat. Finländarna kunde inte hitta några mätbara resultat.

Kanske fler har råd att äta en bit på restaurang?

Helt klart är att det har de tio procent i landet som har det högsta inkomsterna. Deras löner och ersättningar har ökat, när lönerna för medelinkomsttagare och låginkomsttagare har stått still. Eller minskat som för pensionärerna.

Skattesänkningar på 100 miljarder kronor, för att skapa jobb. Var finns dom?

Var finns politiker och makthavare med erfarenhet av arbetslöshet, av att leva på existensminimum, att arbeta som lokalvårdare. Det är erfarenheter som borde garantera att sprickorna i välfärden minskar.

Jag har ett lästips för alla som inte tror på att den tillit som jämlikhet skapar, är god för medborgarna. Nu kommer förra årets JÄMLIKHETSANDEN som pocket. I den visar Kate Pickett och Richard Wilkinson,två välmeriterade forskare från London school of economics  och University of York, hur alla data som FN och forskarvärlden tagit fram samstämmigt visar hur hälsan och livslängden är högst i jämlika samhällen.

För att upprepa mig igen. Läs om Kirunaflytten här. Frågan denna vecka är: Vad är dyrt?

Ja, vad är dyrt? Vad kostar klyftorna och sprickorna?

torsdag 15 september 2011

Vått, vått, vått

Nio stora kraftstationer har öppnat dammluckorna och släpper ut kilowattimmar i massor. Dammarna längs med Lilla Luleälven är fyllda med sensommarens regn. Nu blir elen rekordbillig. Det är den ljusa sidan av så många dagars nederbörd, den mörka sidan är så många grå dagar på rad.

Vilken tur att solen syns idag. Då lyser de blommor som överlevt skyfallen, då känns det som om det finns lite sommar kvar.

onsdag 14 september 2011

Anne Sinclair-outgrundlig?

Det är spännande att följa hur historien om Dominique Strauss-Kahn utvecklas i de franska medierna. Ni vet den stora franska förföraren som fick sitta i New York och vänta på att den städerska som anmält honom för våldtäkt krossades under det amerikanska rättssystemet. Hon ansågs inte trovärdig, och då blev det inte någon rättegång trots tekniska bevis. Jurysystemet gör att offret måste leva upp till vissa förväntningar för att kunna få rätt.

Men för att återgå till denna veckas diskussion. Nu är det Anne Sinclair, den trofasta hustrun, som analyseras på längden och bredden. Varför står hon vid sin otrogne makes sida? Vad gör att hon inte viker ett tum?

Är det kulturellt? Är det betingat av att hon tillhör en internationell familj i den översta ekonomiska överklassen? Är det en möjlighet att framstå som en madonna? Eller är kärleken blind? Läs Johan Tolgert här.

Vi simmar i fårorna

Det är en tappad potatis och jag som simmar i fårorna. Jag klarar mig, men potäten har bara några få dygn på sig innan det är för sent. Detta rikliga, ymniga regnande kommer nu när pärena borde ha torra fötter. Tänk hur det kan bli, århundradets bästa sommar med skörderekord som skymtade bortom surströmmingspremiären så kom regnet.
 
Hela norra Norrland fortsatt regn,

80 cm över medelvattenstånd, alla dammluckor står öppna i älven från Vuollerim till Bodens kraftstation, nu är det långt från sommarens solrekord.

Det finns ett litet hopp. Att vinden och solen som långtidsprognosen tröstar oss med har kraft att torka ut jorden så att vi slipper potatisbrist. Jordbrukarna förr var kloka när de placerad sina potatisfält högt med avrinningsmån.

Dropparna och molnen är rätt tröttsamma, då gäller det att glädjas åt att graderna inte är låga.

Allt är relativt, eller hur?


måndag 12 september 2011

Både värme och mörker


Ljumma vindar och höstmörker.
En ovanlig måndagsmorgon mitt i september.
Flest soltimmar i somras, mest regn sedan dess.

Paraplytider.
Jag kan inte minnas en septemberbörjan utan frostnätter.
I år bäddar de grålila molnen in nätterna
och skyddar oss från de kalla graderna.

Tyst är det bara när regnet har uppehåll.
Och när molntäcket öppnar sig för den varma solen.
Igår var det en hel eftermiddag med ljus
som glittrade i dropparna i gräset.

I dag ruvar skuggorna överallt.
Men samma ljumma vindar värmer upp oss.

söndag 11 september 2011

För tio år sedan

plockade vi lingon i Norramark. Vi kom hem och fyllde en hink med lock till min mamma. Ungarna satte sig i tevesoffan och började hoppa mellan kanalerna. Då skrek bägge. Och vi fick se hur det andra planet rammade skyskrapan. Men vi förstod inte. Inte först. Men sen var det som om vi hade varsin hård kall klump i magen. Bara några minuter senare for vi till Kallax flygplats och vinkade av mamma i planet mot Stockholm. Inte en enda säkerhetskontroll, ingen spärr, inte något hade ledningen för flygplatsen förändrat.


 Men nu tio år senare är varje resa med flyg en påminnelse om hur tornen rasade, Usama bin laden och hur den elfte september blev ett vapen.

Tudelat.

Vi förlorade respekten för de mänskliga rättigheterna i gruset på Manhattan.


Vem vann något?

Amerikanska företag som sköter kriget mot terrorismen? Möjligtvis.

Kult

Kerstin Westin berättar om sin nya bok om teckenspråk

Simon Marainen jojkar på Norrbottens museum

Bo Selinder och Bältornas män

Publiken har alla åldrar
Lite bilder från kulturnatten i stan. Det är årets härligaste dag. Hundratals möjligheter. Tusentals möten.