fredag 9 december 2011

Gilla Norrbotten

Vissa stunder känns det som om vi bor i ett annat land. Som om den här fjärdedelen av riket finns någon annanstans. I radion talar statsminister Fredrik Reinfeldt om kris. Samtidigt lever vi i en aldrig förr upplevd högkonjunktur för gruv-, stål-, byggnads- och träindustrin.

(Jag vet inte vad som hänt. Allt är plötsligt exotiskt. De där vanliga grundkunskaperna om vad som finns i de olika länen är försvunna. Det känns som när min franska kompis kom med sin nya dammsugare och ropade att det kommit ett nytt franskt märke- Elektrolux. Vårt exportöverskott blir obegripligt om vi inte förstår var varorna kommer från.)

Vem tänker ni på när ni hör talas om Norrbotten?

Jag tänker på Peter Mattei. Han öppnade La Scalas operasäsong i Milano i onsdags. Enligt la Republica, Italiens största tidning applåderades Peter Mattei utan reservationer.

Jag ser Åsa Simma. Regissör, skådespelare och dramatiker. Mellan 1986-90 var hon konstnärlig ledare för Dálvádis, den samiska teatern. Alltid för, sällan emot.

Jag njuter av all fantastisk konst som jag möter varje vecka, av all livgivande musik som skapas här och jag tänker på alla vardagar. Alla fina vanliga dagar.

Jag blir glad av all litteratur som skapas mellan Jävre och Katterjokk. Jag tänker på Black island books. På doften av nyutsprungna vinbärsblad en tidig morgon i maj. På älvens muller när vattnet bryter isen en dag.  På alla blå minuter som jag tagit bilder av.

( I mitt Norrbotten är det inte skotrar, fyrhjulingar, jaktgevär, och partipolitiksom är centralt.)

Det finns massor att förändra. Massor att göra på ett annat sätt. Massor med idéer som borde komma fram. Men i det Norrbotten där jag lever finns det, i alla fall ibland, en öppenhet för det nya det vi inte känner igen.

Ett av mina finaste minnen är när jag mötte Lotta från Göteborg. Hon var på resa mellan hundratals olika högstadieskolor. Hon var en del av ett mångfaldsprojekt. Efter en vecka i Luleå så sa hon så här:

Om det inte vore så långt till mina föräldrar så skulle jag vilja flytta hit. Jag har inte mött några rasistiska kommentarer här. På andra platser haglar kommentarer om min hudfärg. Tänk om mina två barn fick uppleva det här.


torsdag 8 december 2011

Hur röjer man snö med dem?

Snön yr och på radion berättar Folke Waxin om att Norge lyckades minska antalet försenade tåg förra vintern trots snöyran.

 Norrmännen säger till ekot att: Det var enkelt. Vi ökade bemanningen och antalet snöröjningsmaskiner.


Trafikverket i Sverige svarar att de har köpt in fler kontrakt.


Jag har en stilla undran:

Hur röjer man bort snön med dem?

onsdag 7 december 2011

Blå dunster

Yves Klein-blå är minuten innan dagen gryr.

Blå dunster sår många investeringsbankmän i sina kunders blick. Drömmen om att bli oberoende gör mången lättmanipulerad. Och allra mest manipulerades politikerna.

Ingen får missa dokumentären där sambandet mellan den ekonomiska krisen och bankdirektörernas girighet förklaras. Den sändes igår så den finns inte än på SVTPlay. Det är DOX-redaktionen som tagit fram den gråa sanningen om hur bankmännen berikade sig själva och välte världens ekonomier.

Ett talande exempel är att Islands alla banker och företag fick högsta ranking av Moodys dagarna innan hela landet gick i konkurs. Rektorn för University of Columbia skrev en vetenskaplig artikel åt Islands handelskammare någon vecka före kraschen där han lovordade landets höga stabilitet.

Hur mycket han fick för den? 1 miljon kronor.

tisdag 6 december 2011

Glada tillrop

Jag fick ett glatt tillrop igår. Det var Karin som kommenterade gårdagens inlägg. Hon kände på sig att ekonomin växer i norr, men att det är ganska okänt i söder. Allt vi får veta när vi följer med i de stora medierna väljs ut av människor som naturligtvis väljer det som de tycker är viktigast.

Viktigt blir det som händer nära. Och nära är aldrig, eller nästan aldrig, mer än några kilometer från Mariatorget. ( En stor andel av Stockholms journalister bor där.)Vilket innebär att de flesta förorter runt huvudstaden står utan bevakning.

Finns inte den vardag som de flesta lever i skildrad i medierna då blir passar pusselbitarna inte in. Med stora hål håller inte vårt samhälle ihop och vår tillit försvinner. Vi och dom. Så skapar man en bild av oss som några som aldrig kan bli ett vi igen.

I kväll sänder SVT en dokumentär om de män som roffat åt sig. De som välte vårt ekonomiska system. Helt enligt de regler som aldrig får ifrågasättas. Den ska jag se för att jag hoppas på att om vi får veta mer så kan vi ta bättre beslut.

måndag 5 december 2011

Vi lägger pussel

Ryms vi alla i ordet vi? Finns det plats för att vi alla är olika?

En dag för inte så länge sen stod en ung man i ekot och sa:


att det är Norrland som borde betala mer för elen. De som bor där bidrar inte med ett öre till Sverige. De arbetar bara med företag som går med förlust och tar emot bidrag.


Tänk vad ett politiskt beslut kan slita och tära. Slå sönder vår tillit. Förändra vår syn på att vi är ett land som består av många olika pusselbitar som tillsammans bildar Sverige.

Till den unge mannen som missuppfattat det mesta ger jag ett gott råd. Ta reda på vad som händer och sker innan du säger vad du tror. Varken det forskningstäta Uppsala län, eller det växande Skåne län har lika hög bruttoregionalprodukt som Norrbotten.

Ni läste rätt.

Föreställningarna om att folktäta områden med stora gamla universitet skulle leda i produktivitet är fel. Stockholms län är rikast. Inte för att företagen har sina huvudkontor där, även om det hjälper för  att höja inkomsterna. Utan för att så stor del av landets skattepengar spenderas där. Sveriges största arbetsplats är inte Volvo, Ericsson, eller Astra Zeneca. 


Det är Stockholms läns landsting.


Det är det som är Sverige. Ett samhälle där vi satsar mycket på vårt gemensamma. Men vill vi fortsätta med att pussla ihop olika delar så att pusslet förblir helt?

Det är inte säkert.

Många tror att om vi skyller på andra så kan vi lösa olika problem.

Jag är så naiv och barnslig att jag är säker på att det är bättre att försöka hitta vår lösning tillsammans så att vårt pussel blir till ett vi.




Fakta / Länens bruttoregionalprodukt
Stockholms län 478
Norrbottens län 364
Västra Götalands län 337
Kronobergs län 335
Västernorrlands län 323
Jönköpings län 319
Dalarna län 317
Jämtlands län 311
Hallands län 306
Örebro län 304
Skåne län 304
Västmanlands län 302
Västerbottens län 302
Uppsala län 300
Kalmar län 300
Gävleborgs län 292
Blekinge län 288
Östergötlands län 287
Värmlands län 284
Södermanlands län 286
Gotlands län 262