fredag 24 februari 2012

Badar Victoria bastu?

Visst är den gullig- Riktigt söt. Den rosa hyllningen till vår nyfödda prinsessa.

Den förvånade mig när jag promenerade runt Katarina södra skola. Jag trodde att den delen av södershöjder är mer republikanska. Det är spännande att leta sig fram i kvarter som jag inte varit i på många år. Där min mormor bodde som barn står en skylt med Greta Garbos torg. Där mjölkaffären fanns doftar det av olivtvål och på fönstret lockar skylten med Hammam.

I en gammal butik lyser kristallkronor som denna dag kan ses som en hyllning till kvinnlig tronföljd. Ja, tronföljden är jämställd. Nu kommer vi att få två drottningar i följd om vi inte tröttnar på monarkin. Men här i vårt län är jämställdheten ännu något okänt för många makthavare. Jag undrar om turistchefen Jaensson bryr sig om och svettas över sitt bastubrev.

Johan Håkansson hoppas att det var ett knep för att marknadsföra länet.

Men jag tror inte att det är så uttänkt. Jag tror att gubbarna här uppe sitter i sina gubbreservat och fortsätter att tänka på och söka sin like.

Det är inte mycket som har hänt sedan mitten av 1980-talet. Då var det en otroligt duktig kvinna som återinvandrade till sin barndomsstad. En dag möttes vi och talade om kvinnomakt i och med att hon  numera var ägare av ett företag. Hon berättade att hon kom från ett möte med den verkställande ledningen. Till sin förvåning märkte hon snabbt att de hade haft ett förmöte i bastun. Där hade gubbarna bestämt vad som gällde. Det spelade ingen roll att hon ägde mer än 50 procent av sitt företag, Dessa gubbar var säkra på att det var de som bestämde. Hon bestämde sig för att flytta verksamheten.

Det gör många kvinnor. Bestämmer sig för att de har fått nog.

En av mina favoritkrönikörer heter Anna Laestadius Larsson. Idag skriver hon om en annan aspekt på trögheten i vårt jämställdhetsarbete. Hon berättar om de vandringssägner som människor rädda för förändring sprider.

Kommer ni ihåg råttan i pizzan?

Idag skriver Anna om Diande leksaksbilar ,


en sägen som rädda människor tar sin tillflykt till. Nu kan vi två vandringssägner. Den om att alla människor i Tornedalen måste få en landshövding som vill sitta och svettas med gubbarna i bastun och den om flickor som är födda till att leka med dockor. 




Inga kommentarer: