Skridskois för fjäderlätta

Här ligger skridskoisen för fjäderlätta i Norra hamn. Den är så tunn och blank att jag är nästan säker på att minsta tyngd skulle få den att spricka. Men tänk om det blir kallt igen. Så kallt att den blir en is för oss som drömmer om att sväva fram över fjärden.

Ja, tänk om vintern skulle vara vinter och inte senhöst. Det är en fråga som surrar runt när jag läser om farhågorna inför framtiden. Och när jag läser om dem som inte vill se att vi är på väg mot ett annat klimat. Det är ju inte så att vägen mot värmen kommer att vara linjär. Men vi kommer att få se förändringar än här, än där. Förändringar som ingen har kunnat förutse.

För vi har svårt att känna igen det vi aldrig sett. En nyhet är det vi vet är en nyhet, inte det som är så nytt att vi inte ens märker det. Jag ser hur mina bilder från slutet på november varierar i hög grad. Det ena året är det djup snö, det andra barmark. Men sett över tid, så är det fler år sedan sekelskiftet där gräset lyser grönt på ängen i mitten av november. Förr sa alla att klimatet går i 30 års-cyklar. Det är kanske helt rätt. Men jag ser att vågorna i cykeln slår högre och lägre i en snabbare fart. Kommer ni ihåg hur det såg ut för ett år sedan?

Det gjorde inte jag.

Men här är en bild från den 19 november 2011.