fredag 20 januari 2012

Vad är viktigt?

Veckans mesta optimist satte ut en rejäl tulpanbukett i de tio kalla graderna. Och tänk, det blev vackert. Frostiga mörkröda blommor som stelnat.

Jag undrar vad alla ser när de tittar på Håkan Juholt. Vad är det jag inte ser? Hur kan han reta upp så många politiska journalister i huvudkommunen? Vad triggar igång denna förväntan inför att han ska bli avsatt? Det enda jag vet är att partiet hade 35 procent i opinionsundersökningarna innan detta drev gick igång. Ett drev som inte tog tag i den första frågan.


Varför har riksdagsledamöter rätt att få bostadsbidrag på 8 000 kronor per månad?


Om både politiker och journalister tar medborgarnas förtroende på allvar skulle detta förhållande vara historia idag. Men nej!

Idag får fortfarande alla riksdagsledmöter och ministrar som bor fem mil från Stockholm, på pappret, 8 000 kronor varje månad. Det gäller alla som har sin familj i Stockholm men som skriver sig i sin valkrets.

Och när en av ledamöterna har kvar sin familj i hemkommunen så är det fel. Rossana Dinamarca bor i sin valkrets och pendlar hem varje vecka. För att kunna bo kvar har hon valt att flyga hem på fredagarna. Helt fel enligt vänsterpartiets miljöprogram, men den enda resvägen om hon vill träffa sina barn. Så kan det också vara.

Men alla kan inte bo kvar där de växer upp. Carlo Bresky har lyckats med att skapa det liv som han ville ha. Idag är han en av de dansare som ofta väljs till stora föreställningar. Han såg Fame på teve och hittade vad han ville göra.

Helt säkert har han jobbat dygnet runt för att bli bland de bästa.

Alla som vill ha ett vanligt jobb och börja sitt vuxenliv. Var ska de bo då? Ja, inte i Haparanda om vi ska se på arbetslöshetsstatistiken. Ungdomsarbetslösheten har ökat sedan 2006 med mer än 35 procent trots Ikea.

Det har kommit 800 nya jobb inom handeln till Haparanda men de unga får inte de arbetena.


Ja, vad är viktigt att debattera? Vad för oss framåt mot en bättre framtid?


Mysteriet med försvunna granaterna i Boden?  Eller har vi ett förtroende för förvarsmakten som den ser ut idag?

Mysteriet med de ständigt försenade natttågen?  Eller har vi förtroende för SJ och trafikverket?

Mysteriet med bostadsbristen i Kiruna? Eller ska alla pendla in till jobben i den kommunen?

Det här är bara tre mysterier som påverkar hur vår framtid kommer att bli. Vem vill berätta, vem vill ta makten över hur vi kommer att se på våra framtidsmöjligheter?





onsdag 18 januari 2012

Dagens löfte

Om någon undrar så tänker jag inte lyssna på fler partiledardebatter. Det har jag lovat mig själv. Om någon undrar så har jag tappat lusten och intresset.

Vilket kan bero på mig. Det gör det helt säkert. För inte kan det bero på partiledarnas debattaterande, eller?

Vi klättrar uppåt

Vissa dagar behöver vi bara se det som är vackert. I alla fall de dagar när vår statsminister håller anförande i riksdagen och berättar att under hans regeringstid har vi klättrat högt upp i arbetslöshetsstatistiken. När han och de andra alliansledarna satt i badtunnan hos Maud Olofsson i Högsfors var vi på 17:e plats. Nu har alliansens politik med arbetslinjen fört oss till 8:e plats. Det finns bara 7 EU-länder där arbetslösheten är högre!

Detta har lett till att de människor som kliver in på arbetsmarknaden idag får helt andra villkor än vi som klev ut ur universitet och skolor för tio år sedan, 20 år sedan, 30 år sedan. De får vara glada om de får ett kontrakt på tre månader. Vilken hyresvärd hyr ut en bostad till en person med detta korta tidsperspektiv? Om det finns några bostäder att hyra. Och vilken bank lånar ut pengar till en person med dessa korta kontrakt om de skulle vilja köpa sin bostad?

Nej! Det gäller att se förbi alliansens tillkortakommanden och glädjas med de personer som fått chansen att köpa offentliga verksamheter billigt och sälja den till marknadspris.

Grattis!

Det som är tråkigt är att alla de, som vill utveckla skolor, vård och omsorg i egen regi, för att få fram bättre verksamheter drabbas hårt. De oseriösa tar plats i offentligheten och de seriösa syns inte.

De vet att ingen kan tjäna stora pengar på att driva skolor, vård och omsorg i privat regi.

De vet att skolpengen rymmer de basbehov som en skolelev har.

Vår statsminister, tycker att våra ungdomar ska komma in på arbetsmarknaden genom att arbeta i städbolag, barnvaktsbolag och på snabbmatsrestauranger, jag trodde att vi som land ska konkurrera med kunskapsintensiva arbeten. Om vi bara har jobb med så lågt ekonomiskt innehåll att vi måste betala för dem får vi någon form av utveckling? Kommer alla våra löner att påverkas neråt?

Det kan jag undra.




tisdag 17 januari 2012

Jobbet


Vilken glad överraskning!

Idag är det ingen vanlig dag. Idag är det en tisdag med guldkant. Tack fina Eva på Frösön,   som skickat mig en utmärkelse. Hon skriver att hon gillar mina kloka tankar från Luleälvens strand. Och jag tycker mycket om att läsa om livet i Jämtland och se på hennes uttrycksfulla bilder.Vad jag gläds år hennes fina beröm.Nu är jag ännu mer peppad inför det nya året att skriva och berätta med bilder.

Till utmärkelsen hör en uppgift. Liebster betyder "käraste"och utnämningen ges till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När man får utmärkelsen ska man göra följande:Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna utmärkelsen vidare till dem och låta dem veta det genom att lämna en kommentar i deras blogg.Till sist hoppas man att de utvalda vill lämna utmärkelsen vidare...


Det finns många spännande bloggar som jag vill rekommendera. Men jag får bara välja fem. Utan inbördes ordning ger mina utmärkelser till:


Victor Estby som varje söndag publicerar en söndagsbild i ord tillsammans med  José Figueras bilder. Alltid lika spännande.


Jane Morén som med sina bilder och texter gör mig lika glad och debattlysten varje gång.


Lena Mattson på ingen humor utan allvar. Det är den flitigaste bloggaren jag läser. Hurra för alla fina bilder och humoristiska funderingar.


Linda Danhall som skriver så bra om sitt liv mellan Kalix och Haparanda. Livet från min horisont kallar hon sin blogg.


Till sist vill jag rekommendera vinterälskaren och skidlöparen Lotta Nilsson. Med sin blogg Lottas nya liv kan hon få en sten att älska tiden i skidspåret och förväntningarna inför vintern.




   









måndag 16 januari 2012

Många små händelser blir en hel vecka

Det är så ofta vi kliver in i januaris vardagsgrå dagar med en känsla av att vi ska leva sen. I alla fall jag. Vilken tur att jag lockades ut och fick möta Kristin Lindqvist och Veronica Ruthberg på Geek town. De har flyttat i på Stationsgatan 36 mitt emot Galleri Skåda. Där finns massor av kreativa företag. Vilken bra idé att samla nya företag i ett hus där de kan växa och frodas.

Kuvös kallas det. Jag ser det mer som ett växthus med massor av rara växter.

På Skåda hämtade jag tre emaljbilder som varit på besök i Gällivare. Det var en kul överraskning att de fick vara med på muséets julutställning. Nästa utställning i Galleriet är Cecilia Siktröms grafik. Den vill jag inte missa. Hon är en konstnär som arbetar med kraft. Sitt ursprung har hon i Lycksele. Bilderna skildrar ofta starka kvinnor.

Julen är nu bortplockad. Det krävdes en del jobb i år. En och en halvmeter snö tornade upp sig framför uthusets dörrar. Den jobbade två man med för att vi snabbt skulle kunna flytta in alla dessa kartonger fyllda med nostalgi. Kvar stod en kalhuggen gran med flera kilo barr på golvet. Plastgran tipsar många om. Men  jag är envis. Utan grandoften blir det inte någon jul. Ett pynt som får vara kvar är den fina trådskulpturen från Monica Virding utanför Boden. Den passar varje dag.

Nu hoppas vi på fler dagar med riktigt dagsljus. Då känns det att tiden var inne för att ta bort adventsljusen.

söndag 15 januari 2012

Vårt eget kalhygge

Ibland blir det väldigt tydligt; Det vi väljer att tala om skymmer det som vi väljer att tiga om. Läs PJ Anders Linders tankar om Thatcher här.

Jag bara undrar var han tappade bort hennes krig mot Argentina om de små öarna mitt i havet utanför kusten, islas Malvinas, hennes hyllande av Pinochet, hur hon flyttade skatteuttaget från inkomstskatter till indirekta skatter och höjde momsen och hur hon bröt sönder infrastrukturen vilket ledde till flera stora järnvägsolyckor.

Varje år är det samma sak fast på en helt annan nivå hemma hos oss inför julgransinköpet. Jag ser inga problem med en levande gran och talar lyriskt om den härliga grandoften. De andra i familjen försöker påminna mig om barren. De lyckas inte. Och julen slutar ständigt med vårt eget kalhygge. Sekatör in och alla barr på golvet. Vi får verkligen mycket barr för pengarna. Och ett eget kalhygge.

Dock inte tankemässigt. Det tycker jag att alla får som anser att man kan tala om Thatcher utan att ta upp de antidemokratiska tankar som hon hyllade. Det blir lite som när tyskvänliga äldre släktingar sa till mig i min ungdom att det var nödvändigt med en fast hand i Tyskland i och med den ekonomiska krisen på 1930-talet... Men de nämnde inte vad detta betydde i verkligheten .

Oxfords universitet vägrade att tilldela Thatcher sin högsta utmärkelse, vilket alla premiärministrar med examen därifrån fått före henne, i och med att hon skar bort en stor del av pengarna till utbildning i sina budgetar.

Men värst drabbades de grupper i det brittiska samhället som tappade alla möjligheter att få ett arbete som det går att försörja sig av. Fortfarande lever en stor andel av de brittiska barnen i fattigdom och får betala för den omfördelning av samhällets resurser som Thatchers regeringar stod för.

Storbritanniens ekonomi växte och växte, de sociala klyftorna växte och växte, och alla även de allra rikaste får betala med en sämre hälsa och ett kortare liv. Det kan de två forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett visa i sin bok Jämlikhetsanden.

Det håller PJ Anders Linder helt tyst om.