fredag 10 februari 2012

Ska vi chartra flygplan

Veckans viktigaste artikel handlar om vår framtid.

 Den handlar om att det i Luleå bor 55 män på 45 kvinnor i  åldern 19-34 år. Den handlar om att detta inte är någon nyhet. Det har varit så här ojämnt sedan 1985 (då var det 52 män/48 kvinnor) och ingen har velat ta reda på varför så stor andel av de unga kvinnorna flyttar från länets största stad.

Jan Nyberg, en före detta reporterkollega från Boden har i sitt arbete med att skildra vad som har hänt i Haparanda sedan Ikea etablerade sig, upptäckt att framtiden för Luleå behöver diskuteras.

-Vi behöver ta reda på varför unga kvinnor inte vill studera och leva i Luleå. Jag föreslog länsstyrelsen att vi skulle göra en studie. Men de avslog ansökan med att den frågan inte rymdes i det regionala tillväxtprogrammet.

Det berättar Jan Nyberg som numera är en av delägarna i Plan 7. Han har många kommunala och statliga uppdragsgivare och borde väl kanske vänta på att de också förstår allvaret.

Ja, allvaret i att denna obalans i kommunen leder till att ännu fler kvinnor drar söderut för att uppfylla sina drömmar.

En dag denna vecka fick jag se ett inslag om Kulturens hus 5-årsjubileum. Reportern hade mött lulebor ute på Storheden vid alla stormarknaderna. Den ena efter den andra berättar om vad huset betyder för dem. Lågmält och med intresse för vad huset har kunnat erbjuda under dessa fem år.

Men så kommer män i den gyllne medelåldern och slår ifrån sig. Inte behöver Luleå något kulturhus.

- Vi bor i en industristad.

Därmed är allt sagt. Och sätter vi punkt här, ja, då sätter vi punkt för vår framtid.

Idag har järnverket 900 anställda.

Luleå tekniska universitet har 1 500 anställda och 16 000 studenter.

Men, det är ett tekniskt universitet med en stor andel män som lärare och studenter. Frågan är vilka institutioner som krävs för att fler kvinnor ska välja att studera och forska i Luleå.

När Jan Nyberg flyttade hit så var Luleå en stad som lockade med alla kreativa människor och fria kulturgrupper.

Vad ska locka unga kvinnor idag att återvända efter sina studier?

Luleå hockey, LF Basket, Northland Basket, skoterturer, jakt, fiske...

Det finns massor med kvinnor som längtar tillbaka till detta, men inte tillräckligt många. Inte så många att det kommer att födas tillräckligt många barn. Jag kommer inte att glömma när Luleå tackade nej till Institutionen för journalistik som sedan hamnade i Sundsvall. När de samhällsvetenskapliga utbildningarna hamnade i Umeå. När antalet språk som går att läsa i Luleå minskade till nästan ingenting.

Idag finns det kreativa utbildningar i Piteå på institutionen för konst, kommunikation och lärande.

Det finns 8 platser på teaterhögskolan i Norra hamn.

Men vad som behövs mer för att locka unga kvinnor att leva och bo här får vi inte veta.

Kommer någon att inse allvaret? Kommer vi  att förstå?

Dans i Kiruna,

Fotografier på Konsthallen i Luleå,

Fotokonst i Boden,

Thriller från Tornedalen, och

Konst på distans från London 


är några av de rubriker som berättar om olika former av kreativitet denna vecka.

Räcker det?

Kommer ni ihåg Pajalas chartrade bussar med kvinnor? Ska vi chartra flygplan?


torsdag 9 februari 2012

För varmare fötter

Ingenting har hänt de senaste hundra åren om man ska tro polisen. Då för hundra år sedan samlade människor i södra Sverige in pengar till den norra landsändan för att nordborna skulle överleva vintern.

Nu samlar polisen på Sergels tog in pengar till yllesockor så att polisen i Kiruna inte förfryser tårna.

Ska vi skratta eller gråta?


onsdag 8 februari 2012

Lite skrynkliga vårvänner

I söderfönstret står min alldeles egna vår. I ljuset från den iskalla vintern öppnar sig lök efter lök. Det gör mig glad. Blå scilla och några vita sköna blommor som jag aldrig sett förut.

 Låtsasvår i den 24-gradiga kylan.

Bästa medicinen en dag när de tjocka sockorna är obligatoriska.

tisdag 7 februari 2012

Vad ska vi värma oss med?

Jag vet inte vad som får mig att huttra mest. Tron på att fattigdom gör ett samhälle bättre, eller tron på att det finns två olika sorters människor, de som tar ut förmögenheter ur organisationer, kommuner, staten och företag och de som inget kan göra för att påverka sina inkomster.
Delat. Kallt. Maktlöst.

En plats som jag bara vill resa bort från. Men som vi får lov att värma upp. För våra barns skull.

måndag 6 februari 2012

Bo eller äta?

Nu vill folkpartisten Lennart Gabrielsson  att undersköterskor som är yngre än 25 år ska slita i äldreomsorgen för 12 000 kronor per månad före skatt. Han är kommunalråd i Sollentuna. En mycket rik kommun i Stockholm. Han är också vice ordförande i Sveriges kommuner och landsting, kommunernas lobbyorganisation.

- Det är väl bättre att få 75 procent av lönen än inget alls, säger han trosvisst till Ekot. Han nämner aldrig hur lite det är.

Varför ska de med de lägsta lönerna få ännu mindre? Varför säger inte denna högavlönade politiker med både lön och styrelsearvoden som han tar ut för samma arbetstid att :

 Jag kan sänka mina arvoden jag har mer än nog.


Nej, det får vi aldrig höra. Istället ska unga kvinnor i tunga yrken välja på om de kan bo eller äta för den svältlön som Lennart Gabrielsson föreslår. Eller ska han fixa personalbostäder till alla som ska jobba i Sollentuna? Vem ska försörja deras barn? De kanske är en annan sorts människor som inte behöver äta och klä sig?

Det blåser kalla vindar från höger. Frågan är finns det tillräckligt starka fackliga ledare inom Kommunal för att stoppa detta och andra förslag om att försämra arbetslivet?

Det kom som ett brev på posten. Hög arbetslöshet ger lönesänkningar om arbetsgivarna får bestämma. Jag undrar om han tänker erbjuda de civilingenjörer som han måste anställa på tekniska kontoret samma låga lön om de inte har fyllt 25 år?