fredag 4 maj 2012

Bästa sättet att öka klyftorna

Läs detta! Ni bara måste! Äntligen skriver skolverket om det som vi alla förstått.

Arenagalenskaper

Facebook låter bygga stora serverhallar på Porsön i Luleå. En ny näring kommer till byn. Vad händer då? Jo, idrottsgubbarna kan inte vänta innan de föreslår en ny fotbollsstadion, Facebook arena! Detta när den nya arenan i Boden står tom och kostar massor med skattepengar. Gubbarna planerar att satsa 100 miljoner kronor. Hur många bostäder, förskolor, skolor eller äldreboenden skulle inte det bli.

Vem som driver frågan? Jo, Bodens BKs före detta klubbdirektör Ingemar Ek. Han tror på att fotbollen ska dra 5 000 till matcherna trots att det är 42 år sedan det spelades elitfotboll i Luleå.


Byt namn på arenan i Boden till Facebook arena. Då har vi löst alla problem.


Gruvsamhället Laver kan återuppstå. Det är Boliden som har hittat kopparmalm som anses nästan säkert vara brytvärd. Laver är idag en plats med gruvhål som minner om gruvan och samhället. Under tiden 1936-1947 bodde 350 personer i det toppmoderna folkhemssamhället. En nyhet som passar i uppståndelsens tid.

Igår skrev jag om världens sämsta skämt, det om ett vårtecken som var en tunna med smältvatten. Men det är verkligen ett vårtecken när isarna smälter och solen glittrar i den iskalla vattnet. Den mörka ruttna isen som lyser klarblå helt plötsligt en morgon. Här är Pia Hanzis bilder från havsbandet. Inte badbart men njutbart.


Här är årets hittills mest dropliga rubrik. Du måste bara kolla in den. Ibland är vårt språk dubbelbottnat.


Alla har nog förstått det. Ja, att våren är sen. Dunkappa på varje morgon när kvicksilvret inte når upp till nollan. I natt var det inte smältvatten i min tunna utan snarare en ispropp.



torsdag 3 maj 2012

Världens sämsta skämt

Första våren i Luleå, i maj, när jag jobbade en helg, ringde en av de gamla reporterrävarna. Han ville bara meddela att hans granne kommit in i köket med ett tydligt vårtecken i handen. En tussilago, vitsippa eller tulpan gissade jag på. Men inte det. Jag hade fel, fel fel. Istället sänkte min kollega rösten och väste "han hade med sig en tunna med smältvatten".
Och så rådde han mig att skriva om det fantastiska vårtecknet på näst sista sidan. Om ni undrar så fattade jag aldrig varför jag skulle skriva om det. Så skämtet föll platt till marken. Nu finns det inte en vår då inte någon berättar om det främsta vårtecknet i Luleå. Och nu skrattar jag och fattar efter 26 långa vintrar.

Här är ett av de tydliga vårtecken som bara har hänt denna vecka. Cykeln går att ta fram ur cykelstället. Det gick inte i tisdags. Och för säkerhets skull ligger snöskoveln i bakgrunden.

Ett annat tecken är att de vackra rabarberknopparna lyser röda under de multnande löven.

När jag ser ut mot älven ser jag mer jord än snö.

Men allra mest får jag vårkänslor när jag ser de vita krokusarna under äppelträdet.

Vilken förändring på bara två dagar.

onsdag 2 maj 2012

Tunnhudade

Känn doften och njut av både form och färg. Vilken början på dagen!Har ni läst Idagsidan i Svd den senaste tiden? De har skrivit om att vi alla är olika när det gäller hur vi uppfattar sinnesupplevelser. Om hur en liten lapp i nacken på en skjorta kan ge smärtor som om det var nålar som satt där. Om yllesockor som bränner en hel dag. Ljud, musik och buller som tar över allt. Men också om hur denna känslighet kan ge oförglömliga upplevelser. Kommer ni ihåg vad människor kallade dessa känsliga själar förut?

Tunnhudade.

En bra bild för hur det känns. Jag kan fortfarande känna hur yllestrumporna stacks en hel dag på lekis. Min lycka var att det kom bomullsstrumpor och kalasbyxor. I övrigt har jag inte känt mer än jag har kunnat leva med. Vilket innebär att sorgliga berättelser på film, i bild, i skrift och som teater får mig att gråta som en fontän.

Hip hurra!

Det är så här man ska känna sig när det är den andra maj och solen skiner. Det här är en bild som börjar bli till åren men den utstrålar så mycket närvaro i nuet.

tisdag 1 maj 2012

Isfritt

Idag går färjan över till den södra sidan och isen har sjunkit till botten. Ett vårtecken så gott som något. Det blåser isande vindar från nordväst och jag fryser.

Inte för att det är kallt. Mer för att jag är orolig. Planet till New York lyfter snart med S. Tänk att jag inte kan låta bli att tänka på allt som kan hända. Dagens uppgift är att träna på att tänka på allt positivt. Allt underbart med att vara ung och ha sparat till sin drömresa och att få genomföra den. Hårdträning gäller.

måndag 30 april 2012

Det var inte mitt fel!

Förra veckan var det två saker som jag fick veta som fortfarande gör mig rasande. (Jag som inte skulle bli arg och ilsken igen.)

Det ena var en liten parentes:
(En av mina grannar la ut en statusuppdatering på fejan som var ungefär så här:

Tack RUTavdraget för att jag kommer hem till ett städat hus. Vilken tur att regeringen införde det.


Jag undrar varför hon inte tackar sin städare och kan dennes namn. Det är väl städaren som har gjort jobbet, eller? Och som får veta varje dag att arbetet som han/hon utför inte är värt lika mycket som andras eftersom att det måste rabatteras med 50 procent.)


Men som sagt det är en parentes.


Det som får mig att vakna på natten är berättelsen om Jevgenij Maximov. Han som arbetade som byggnadsarbetare i Täby när han ramlade ner från taket och bröt sin ryggrad. Nu sitter han i Boden och väntar på att bli utvisad till Vitryssland. Hem till sin mamma på femte våningen utan hiss.


Ingen utom Jevgenij har fått ta några som helst konsekvenser av att han arbetade svart utan säkerhetsanordningar på ett villatak utanför Stockholm.


Hans arbetsgivare var underleverantör till det byggbolag som fått uppdraget att reparera villan. En man som ljuger om var han var, vad hans anställda heter och om vad han gör. En man som struntar i arbetsmiljön, säkerheten och försäkringar. Ingen av hans lögner undersöktes av polisen eller arbetsmiljöinspektörerna.


Det stora byggbolag som skrivit avtal med villaägaren och som engagerat underleverantören har inget ansvar enligt svensk lag. Men borde dessa bolag tvingas att kontrollera att dessa lågprisofferter innehåller skydd för de anställda och vit arbetskraft?


Eller ska alla husägare i villaområdena tvingas att kontrollera att bygget på deras fastighet går juste till? I brist på att varken arbetsmiljöinspektörer eller polisen anser sig ha tid?


Det är frågor som snurrar runt.


Jevgenij Maximov har bara en nitlott.





Valborg före sex

Snö och tre blommande växter. Morgonen började i minusgrader med vårens häftigaste sångkör. Lyssna här så hör ni en del av sångarna vid råken.