fredag 11 maj 2012

Diagnos: Nostalgi

Scillan doftar blått. Det inbillar jag mig i alla fall. L som kommer på besök säger sött. Violsött. Som barndomens tablettask med violkarameller. Nostalgi.

Nostalgi kan också vara att minnas hur det var i Laver. Boliden provborrar och tycker att det ser positivt ut för en ny gruva. Gruvsamhället utanför Älvsbyn byggdes för att alla 350 invånare som bodde där skulle ha tillgång till det moderna. Då byggde gruvföretaget ett mönstersamhälle med skola, vägbelysning, fjärrvärme, varmt och kallt vatten i kranar inomhus, och Folkets hus trots att gruvan bara var igång ett tiotal år.

Nu kräver Northland inför gruvans öppning i Kaunisvaara att stat och kommun ska skapa infrastruktur, regeringen lovar 15 mil trådlastbilsväg. Bullrigt blir det annars. Då var det företaget som ville bryta malmen som skulle betala alla kostnader. Nu är det skattebetalarna som bidrar.

Allt var inte bättre förr, långt ifrån. En sak som jag är säker på var bättre var politikers inställning till ungdomar. Det fanns inte en enda politiker som skulle våga tjata om att ungdomar inte är värda avtalsenliga löner och förmåner. Nu har forskning vid Umeå universitet visat hur osäkra anställningar påverkar unga människor.

Människor med olika funktionshinder arbetar till riktiga nostalgilöner. De får 8 kronor per timme i Luleå kommun och det är samma lön som på 1970-talet. Dessa arbetstagare tvättar och rekonditionerar bilar på Flygfisken. Tänk er att varje dag gå till jobbet och tjäna mindre än vad bussbiljetten kostar. Sättet att tänka påminner om när en gammal företagsägare gick in och förhandlade om löner i det företag som han hade drivit för 20 år sedan. Han erbjöd sina anställda 20 öre mer per timme i 2004 års avtalsrörelse.

Äkta nostalgi är att spara på hamnkranen i Södra hamn i Luleå. En kran från 1950 som lyfte styckegods. Jag gillar dess utseende. Den blekta blå färgen.Här plockar man ner kranen inför renoveringen.  Men vissa anser att vi som hamnar i det nostalgiska bruset borde söka hjälp. Det fick kvinnor göra i slutet på 1890-talet om de fick diagnosen nostalgi. Männen fick under 1880-talet samma diagnos och då var den en statussymbol.

Nostalgisk är i alla fall inte Amer Abd Hameed.


Han har gjort en film om hur det är att leva på flyktingförläggningen i Boden. Den ser jag fram emot att Sveriges television sänder. 








torsdag 10 maj 2012

Paraplymusik


Det är inte ofta paraplyet kommer fram. Men ibland känns det som om vi alla behöver parera allt som sköljer över oss. Då kan det vara skönt att ha ett eget tak som skyddar. Nattens regn gillar jag. Nu är nästan, nästan alla snöhögar försvunna. Celina sitter på trappen och spanar ut. Hon är inte alls förtjust. Det är bara när en liten mus far över gården som hon kliver ner och spanar. Provar om paraplyet ger skydd men bestämmer sig snabbt för att kliva upp igen.

Paraplymusik lyssnar vi till i väntan på solen.

onsdag 9 maj 2012

Humor i Tornedalen

Vad står det därborta? Ja, det kan man undra. Varning för högt flygande planer, och alla fördomar om hur du får vara i en småstad slår till. Men jag tror att det är en protest.

Mot att majmånad  kräver varningsskyltar om snöras,
mot att förändringar tar tid,
mot köpladetristessen,
mot att förväntningarna om vad en utbildning skulle kunna bli,
inte slagit in.

Humor är det.

På gården till Sverige-Finska folkhögskolan vid torget i Haparanda. Jag ser fram mot deras examensutställning i slutet av maj.

tisdag 8 maj 2012

Vi kan väl i alla fall drömma

Det är grönt på alla plan i mina drömmar. Grönt, ljumt och doftande. Vad göra? Jo, det är bara att gallra bland Kirunarosens knoppande grenar. Plocka in dem i köket och hoppas. En gren har slagit ut de andra sprider en doft av grönt. Lyssna till Barbro Hörberg när hon sjunger om Ögon känsliga för grönt.

Gårdagens idéer

Varför är alla så upprörda över att väljarna i Frankrike och Grekland röstade bort de förslag som gårdagens politiker lagt fram? De förslag som skulle tvinga de vanliga löntagarna att betala för de beslut som den ekonomiska och politiska eliten tog. Inte någon välbetald får sin lön sänkt, inte någon välbärgad får sin pension sänkt. Nej, dessa avbräck skulle endast drabba dem som ingen makt har. Och i förlängningen hela ekonomin. Det är inte konsumtion av handväskor för 50 000 kronor som ökar bruttonationalprodukten. Eller arbeten utan ekonomiskt innehåll.

Utbildning, utveckling och nytänkande. Tre ord som ökat vår BNP och välfärd sedan 1945. LKAB säljer inte malm. Deras framgång beror på att de har utvecklat sin råvara. SSAB säljer inte bara stål. De säljer stål som utvecklats för olika användningsområden. Det är likadant inom alla områden. De organisationer som satsar på att se och lyssna på sina medarbetare blir vinnare. De andra vaknar yrvaket försent. Varför hamnade Nokia på efterkälken och Samsung längst fram?


måndag 7 maj 2012

Det porlar och kvittrar

Det kvittrar och porlar vid älvens strand. Solen värmer och den snö som föll i går rinner sakta ner mot älven. Idag blir det sill med nyklippt gräslök från landet. Det är med stor förundran jag ser vilken växtkraft gräslöken har varje vår. Nu ska den få flera grannar. Både persilja och timjan gömmer sig strax under jordytan.

Långt från verkligheten

Nu har Frankrike en ny president. Francois Hollande. Vive la France!
Det är första gången sedan 1981 en sittande president har röstats bort. Francois Hollande är socialistpartiets kandidat. I det förra valet var det hans före detta fru Segolene Royal som var socialistpartiets kandidat när hon  förlorade mot Nicolas Sarkozy.

Den politiska klassen, som många kallar dem som har makten i Frankrike, är inte stor. Många har gått på samma universitet. En del på elitskolan ENA. Frågan som många väljare ställer sig är om det spelar någon roll vilket parti som vinner. Det är en fråga som många svenskar också ställer sig efter gårdagens politiska debatt.

Här liksom i Frankrike är det många politiker som aldrig har arbetat i vanliga yrken. De börjar sin bana i ungdomsförbunden och fortsätter som heltidspolitiker som vuxna. De trampar i sina föräldrars fotspår. Det märks när de talar om värdet av arbete. Det enda som gäller för Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt, Lars Björklund och Göran Hägglund är sänkta löner för unga människor.

Idag är ingångslönerna efter gymnasiestudier så låga att ingen kan både leva och betala hyra. Dessutom är det inte många som har ett heltidsarbete. De får timkontrakt där de rings in med bara någon timmes varsel. Men för regeringen är inte problemet att unga människor börjar arbeta under orimliga villkor som inte någon människa över 30 skulle drömma om att ställa upp på.

20 månader i ett sträck med timkontrakt utan semester.Jobb 55 timmar per vecka ena månaden, den andra 15 timmar per vecka. Lunchrast i högst 30 minuter.

Dessutom kan alla arbetsgivare räkna med att få gratis arbetskraft under den tid som de kallar upplärningstid. Kan ni tänka er att gå till ett arbete och arbeta i sex veckor utan lön? Det är verkligheten för unga människor idag.


söndag 6 maj 2012

Opositiv

Det finns inget positivt att säga om 24 timmars snöande i maj. Inte ett enda dugg.

Opositivt.