fredag 18 maj 2012

Med blommor och blad



Denna vecka fick vi besök av världens sötaste kut mitt i stan. Den låg i solen och njöt. På kajen stod alla vårglada på kö för att få uppleva en säl utanför djurparkerna.

Var den utmattad, sjuk eller bortstött av sin mamma? Vi hade många frågor som inte fick något svar. Den simmade sin väg och lämnade ett härligt minne kvar.

På Storgatan spelar en grupp killar in en film. Den handlar om allt det där som vi tar för självklart. Om hur det är att ha tillgång till vårt liv här i stan. Vi hemmablinda får chansen att se och delta. Ja, i det som sker nu inför våra ögon. Big Steve visar vägen.

Johan Håkansson som arbetat med Rättsskandalen Thomas Quick sedan mitten på 1990-talet har gjort en ny djupdykning i historien om seriemördaren som inte fanns. I NSD har han varit dömd för de brott som han tog på sig, men vi har flera gånger haft långa artikelserier som ifrågasatt hans skuld. Både Johan Håkansson och reportern Dan Larsson arbetade hårt med att ta fram fakta. Och de fann aldrig några bevis för att morden utförts av Thomas Quick. Sorgligast är det att de personer som han pekade ut som medhjälpare har hunnit dö innan bubblan sprack.


torsdag 17 maj 2012

Varför provocerar dagens fattigdom

(Man behöver inte vara fattig för att leva av statliga bidrag. Även de som bor på Haga slott, en bostad som staten gav till kungahuset, är försörjda av skattebetalarna.)Igår läste jag Malin Ullgrens artikel om fattigdom nu finns den här på nätet. Hon sätter ord på vad som surrat i mitt huvud sedan jag lyssnade till Medierna. Det är ett radioprogram som görs av ett bolag utanför radiohuset och som utan tid eller noggrannhet granskar medierna. Denna gång liksom veckan innan skjuter programmet sig i foten.


Bakgrunden är att P1 har sänt flera radiodokumentärer om att vara fattig i dag. I en av dokumentärerna framträder en ung tjej som lever av tre olika timanställningar. Men hon får aldrig tillräckligt med timmar, inkomster, för att hon både ska kunna bo och äta. Hon är ung och kämpar på med att söka olika jobb och samtidigt ansöker hon om försörjningsstöd. Hon får varken det jobb som hon provas för eller några pengar från kommunen. Hela tiden oroas hon över att hon inte ska kunna betala sin hyra och bo kvar i sin etta.


Det dokumentären inte berättar är att ettan är en bostadsrätt i Malmö. Vilket är synd. För detta är en verklighet för många unga människor . Jo, att de tvingas köpa en bostadsrätt för att ha någonstans att bo. En lägenhet som räknas som en förmögenhet. När de inte har inkomster så att de kan klara sig måste de sälja sitt hem innan de kan få stöd av samhället. Och då är de bostadslösa.


Ett bra tips till kommuner som vill slippa betala ut försörjningsstöd är att bara ge bygglov till bostadsrätter och egna hem.


Men frågan är finns det fattigdom i Sverige? Ja, säger jag som lyssnat till min mammas minnen från 1930-talet under hela min uppväxt. Då ansågs familjerna fattiga om de inte kunde köpa scoutdräkter till sina barn. Vilket idag är, att föräldrarna inte kan låta sina barn vara med i den fritidssysselsättning, som grannbarnen deltar i.

För att ta ett exempel. Eleverna vid Kulturskolan på Lidingö måste betala 1 700 per termin för att delta i musikundervisningen. Varje familj måste betala 3 400 kronor och instrumenthyra på 700-1 000 kronor. Här i Luleå är musikundervisningen utan avgift, men instrumenthyran på 700 kronor.

Familjerna på Lidingö måste tjäna mer pengar än de i Luleå innan de kan klara av att betala för att barnen ska lära sig att spela ett instrument. Är en familj fattig på Lidingö, men inte i Luleå med samma inkomst?


En stor del av den fattigdom vi ser beror på att socialförsäkringssystemen inte har de pengar som krävs för att stödja alla dem som behöver det. Dessutom lever många familjer i det kaos som 1990-talskrisen skapade, än. Många betalar fortfarande på bostadsrätter och hus som banken lät sälja. De lånen har ingen låg ränta. Och så länge lånen finns kvar kan de oftast inte få varken ett förstahandskontrakt på en hyresrätt eller ett lån till en annan bostad.

onsdag 16 maj 2012

Blåögdhet krävs

Denna vecka har vi alla fått en kurs i nyspråk av statsminister Fredrik Reinfeldt och Maria Abrahamsson moderat riksdagsledamot.

Vad de talar om: Jo, när regeringens arbetslinje leder till allt högre arbetslöshet, från 6 procent 2006 då Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kallkade detta massarbetslöshet, till 8 procent 2011. Fredrik Reinfeldt bryter då ut en grupp som han kallar "etniska svenskar mitt i livet". Vilket enligt den moderata riksdagsledamoten, Maria Abrahamsson, betyder personer med föräldrar födda i Sverige som är mellan 25 och 54 år.


Ett begrepp som överhuvudtaget inte finns i vår offentliga statistik. Denna grupp ska enligt de två ha en arbetslöshet på över 4 procent. Vilket fortfarande är en mycket hög arbetslöshet om vi använder vanlig svenska.


Förra gången vi hörde talas om etniska svenskar var på 1930-talet. Det var högkonjunktur för det Rasbiologiska institutet . Och ingen ifrågasatte att en arbetsgivare nekade att anställa en person på grund av vilken härkomst eller religion den hade.


Idag kan vi se att trots våra lagar om jämlikhet och jämställdhet undviker arbetsgivarna att anställa människor med  minsta lilla olikhet. Men det är inte det vår statsminister säger. Han säger att vi blonda,  svenska utan brytning minsann inte har lika hög arbetslöshet som dem med en annan bakgrund.


Vi får allt vara väldigt blåögda om vi ska missa att arbetslinjen inte har minskat arbetslösheten i landet. Vill verkligen inte Fredrik Reinfeldt vara statsminister för alla som bor i Sverige?



Isbrytare i ide

Nu har isbrytarna gått i ide. Oden har farit till en vinter på den andra sidan jorden. Ymer och Frej vaggas av vårbrisen. Undrar om de får sova ända till jul i år igen?

tisdag 15 maj 2012

På gränsen mellan snösmältning och sommar

Morgon mellan fjällen hör hur bäck och flod här med Esbjörn Svenssons trio och Nils Landgren på trombon.


 Alla fåglar kommit ren Eva Lagerheim och Karin Bjurvald spelar på en lergök tillverkad av Eva Lagerheim.

Vårvindar friska med Falconer.

Det är bara att sjunga med i knopparnas tid när vi står här på gränsen mellan snösmältning och sommar.

måndag 14 maj 2012

Med alla grå nyanser

Kommissarie Banks har jag endast mött mellan pärmarna i Peter Robinsons deckare från Yorkshire. Igår steg han fram på teveskärmen. Denna gång i en serie som är generös med de grå nyanserna i samhället.  De räcker  till de tre kvinnor som delar centrum med Banks och till honom själv.

Den vackra, är en polis som jobbar med internutredningar och som töjer på lagarna och reglerna, den hårt arbetande kan inte låta bli att skapa problem för ett vittne som gett information till tidningarna och den patrullerande hjältinnan har alkoholproblem och går över gränsen när hon ska freda en kollega. Ingen har bara en dimension utan de har flera. Det var antagligen därför jag fastnade och inte stängde av.

Peter Robinson skriver inte längre polisdeckare om kommissarie Banks.  I vårens bok, En förgiftad man,  berättar han om vad som gör att en empatiskt person kan drivas till att ta livet av en människa. Historien utspelar sig under det mest isande av kalla krigets år och berättar om vad människor kan göra utan att ifrågasätta. Varken målet, medlen eller makten.

Teveseriens första avsnitt innehåller en beskrivning av de onda krafter som förstör människor och som leder till katastrof. Små vidrigheter som travade på varandra blir till ett oöverstigligt berg av ondska. Jag minns inte att böckerna var så här implicita när det gäller våldet, men trots det skrämmande grisiga som finns med i bild är teveserien inte en våldsspekulation. Det beror på att det är en engelsk produktion. Allt ryms. Det är inte så där snålt som i de amerikanska serierna.