tisdag 31 december 2013

Med himlen som tak

När jag plockar bland papper från ateljén hittar jag denna dikt. 
Bygg inte
fler gallerior
Låt mig få slippa
Låt mig få vandra
på gator och gränder
med himlen som tak
och vinden som vän" 
av Rakel Lahdenperä.
.
Den hade vi som mantra inför vår avskedsfest julen 2008 när hela kvarteret skulle rivas. Idag vet vi vad som kom istället. Ett hotell med Spa, ett Åhlénsvaruhus och grå väggar i åtta våningar.

Igår var vi på Roasters som öppnat igen. Kaféet som började som ett engelskt tearoom och som nu är en amerikansk diner!!! Grått, vackra kopparrör och bordsservering.

Stan förändras och blir annorlunda. Vi har fortfarande vinden i håret och himlen som tak. Men de höga husens siluetter ger allt längre skuggor ner mot stranden. 

måndag 30 december 2013

Mer musik fler möjligheter

Att Idag hör jag att fler än jag har märkt att musik och körsång förhöjer möjligheterna att lära och förstå. Vi sjöng oss igenom matten och naturkunskapen vi som gick helklassisk humanistisk linje. Förutom att vi faktiskt fixade kurserna så var känslan i klassrummet öppen och nyfiken. Men det var kämpigare med latinet där inga toner fick höras. Istället sjöng vi de olika kasusarna på rasterna. Ni vet de där ändelserna för var, hur och när. 

Erfarenheter som fick mig att ifrågasätta att mina flickor inte hade sång varje dag när de gick i skolan. Mitt favorit exempel är undersökningen som HP datorföretaget gjorde på 1990-talet där de upptäckte att skolor som fick instrument och inte datorer fick de bästa resultaten bland alla elever oavsett var de kom ifrån.

Så mer musik önskar jag er alla hela nästa år och fler kramar.

Apelsinsol igen

Det är tur att det är såna här gyllene timmar mellan de gråmörka. Idag är det nya kalla grader och vi kan hoppas på att ismusiken kommer att bli av i den stora iglon i stan.

söndag 29 december 2013

Fest på stan


Igår var det kalas med Lova, Anna, Johan, Stefan och Elsa på stan. Häftigt att mötas. Roligt att få höra vad som skettsen sist. Roligt att få träffa lilla Lova.

torsdag 26 december 2013

Det här trodde vi inte igår

Nu sitter vi här och solar. Om jag kan kalla det så. Vi sitter och låter oss bli gyllene i apelsinljuset och hoppas på att det blir lite d-vitamin.

fredag 20 december 2013

Med fuktiga vantar

Det är väl det här vi önskar oss nu när det snart är jul, men ute slår det snöblandade regnet mot huset. Det plaskar om fötterna och mörkret tar ännu större plats än vanligt. Då finns det bara ett sätt att glömma bort vätan och det är att baka och läsa. Så det är vad jag ska göra idag när det är en strimma med ljus utanför fönstren.

Jag förstår inte tjusningen med råa plusgrader när det finns torr kall vinter. Är det så att vårt klimat har förändrats så fort att vi får vänja oss vid regnkläder i december?

Fördelen är att det går att grilla utan att biffarna blir iskalla direkt. Det får vara den positiva sidan av blaskvädret. Och att det är kul att plaska med röda stövlar i jättepölarna om man har nya fina tjocksockor på fötterna.

Både och, ja, allt är både och.


torsdag 19 december 2013

Dyrt efterspel

Verkligheten slår alltid dikten, även för författare som Camilla Läckberg. När hon och förre maken bloggar om sina resor glömmer de att de tänkt dra av dem som tjänsteresor. Nu har Skatteverket läst vad de skrivit på sina bloggar om deras bröllopsresa till Italien och en resa till Thailand och upptaxerat dem med en halv miljon kronor.

Det är som ett skämt. Eller? Är det någon annan som drar av sina bröllopskostnader som utgifter för inkomsters förvärvande?

onsdag 18 december 2013

Äggprenumeration

Det här är årets julklapp till familjen. Ekologiska och frigående står det på kartongen som kommer från Gerd. Hon är den person som jag lärde känna allra först när jag kom till Luleå. Nu bor hon i Högsön den fina byn där jag hade en utställning.

Gerd är folkhögskolelärare och därför möts vi här vid älvens strand ibland. Nu kommer det att bli varje vecka när jag ska hämta ägg från vår prenumeration. Som ni ser är det ägg från många olika hönsraser. Häftigast är nog att ett ägg är grönt. Det hade jag aldrig sett förut. Hönsen, de finns på bild i kartongen, bor i ett nytt hönshus vid Högsöfjärden.

tisdag 17 december 2013

Hur var det nu egentligen? Vem var det som var huligan?

Vem som har makten över hur media beskriver verkligheten har betydelse. Det visar flera av dagens berättelser i tidningarna och på radio.

Allra tydligast är Johan Croneman i Dagens Nyheter. I tevekrönikan, som inte finns tillgänglig på nätet än, (länken går till den prenumerade webbtidningen), kräver han att få veta hur Aktuellt i söndags kunde förändra verkligheten när de skulle berätta om det offentliga mötet i Kärrtorp. Ja, hur ett möte mot nazism kunde bli en antinazistisk demonstration som urartade i Aktuellt.

Hur de helt vanliga familjer och andra boende i närheten kunde framställas som om de var aktiva när ett gäng nazistiska huliganer angrep dem är fortfarande en fråga som Aktuelltsredaktion borde svara på. Hur använder de språket egentligen?

Ingen tog reda på varför det stod sex, sju poliser i Kärrtorp när risken för att nazister skulle gå till angrepp var stor.

Säpo som borde sett till att deras kunskaper om högerextrema rörelser kom fram till de ansvariga på ordningspolisen skyller nu på mottagaren. I stället far de runt hos olika nätoperatörer och ömsom skräms och ömsom hotar för att operatörerna ska införa olika automatiserade avlyssningsprogram.

Bahnhofs vd har spelat in hur säpos man hotar och säger att bolaget blir en del av problemet om ett attentat händer när de inte accepterar att alla kunder blir avlyssnade.

Johan Sjöö biträdande säpochef påstår att avlyssningsprogrammet inte gör någon skillnad mot nu. Men Skillnaden är väl helt uppenbar? Antingen avlyssnar man dem som domstolen gett tillstånd om, eller så använder man automatiska program som avlyssnar allt, eller?

måndag 16 december 2013

Hurra vi får sjunga psalmer

Nu är Jan Björklund desperat. Hur ska han och folkpartiet får så många röster att de får vara kvar i riksdagen? Jo, genom att slå på trumman för ett låtsasförslag. Ja, nu ska Jan Björklund gå in och bestämma att det viktigaste i skolan det är:

 Ja, vad kan det vara? 

Jo, att alla skolor som vill ska ha avslutning i kyrkan. Du läste rätt. Idag när vi vet att det finns så många stora problem inom skolan då plockar vår utbildningsminister fram ett skarpt förslag. Prästen ska få läsa julevangeliet för eleverna och berätta om Jesus och varför vi firar jul. Eleverna ska få sjunga psalmer. Och de elever som inte vill ska få slippa vara med på skolans avslutning. Det är Jan Björklunds ambitiösa politiska program för att förbättra skolan.

Ge rektorerna rätt att segregera. Ge dem chansen att framhålla en byaromantik. Låt dem arrangera avslutningar som inte alla kan delta i. Då blir både skolan och samhället bättre.

Vår utbildningsminister talar om traditionsrika avslutningar i kyrkan men jag har ännu inte mött en enda person som hade avslutning där på 1960-talet och 1970-talet. Alla som jag frågar berättar om sommaravslutningar på skolgården, i aulan, i matsalen eller i gymnastiksalen. De enda skolavslutningar som vi upplevde i kyrkan var de som finns i Astrid Lindgrens sagor.

Och skolavslutningar vid jul är en helt okänd företeelse. Vi gick i skolan fram till den 22 december eller närmaste fredag före den 22:a. Det var helt vanliga skoldagar med julsånger på musiklektionerna.

Snälla utbildningsministern kan du inte införa sång och musik varje dag istället för att flytta fokus från den skola som du har tudelat? Kan du inte se till att våra skattepengar används för att alla barn ska få den bästa skolgången ?

Den sorgligaste nyheten idag är att skolorna på Lidingö, Södermalm och Kungsholmen har stora problem med att eleverna använder Cannabis. Enligt polisen även på rasterna. Men rädslan för att få dåligt rykte gör att alla rektorer mörkar. De söker inte stöd och hjälp för att få ett slut på missbruket. De håller tyst för att inte förlora elever och därmed skolpengar.

Carl Bildt-regeringens skolpeng gör att inte någon rektor vågar berätta öppet om de problem som finns. De sitter stilla i båten och hoppas att de kan styra bort från de sociala problem som skapas. Cannabis är inte gratis, att köpa innebär kontakt med kriminella nätverk och THC som ger ruset stannar kvar i hjärnan.


söndag 15 december 2013

Naiva Urban och rätten att leva

Svenskt näringslivs ordförande Urban Bäckström slår sig för bröstet och utropar att både LO och Socialdemokraterna är främlingsfientliga.
När Bäckströms konsulter har undersökt hur många av de bärplockare som kommit till skogarna för att arbeta med minimilön finner de att bara 7 av 5 000 har fått lägre lön och sämre villkor än reglerna på svensk arbetsmarknad kräver.

Samtidigt pågår rättegångar mot bärföretagen. Denna vecka i Thailand  där 200 bärplockare kräver bemanningsföretaget på 10 miljoner kronor.

Jag får intrycket att de som arbetar på Svenskt näringsliv är naiva och totalt okunniga. Det är som om de tror att en bärplockare finns i metall, plast eller trä. De ser inte människorna. Striden om villkoren på svensk arbetsmarknad hårdnar inför valet. När löntagarnas organisationer vill ha ordning, lika villkor och möjligheter för staten att kontrollera att alla arbetsgivare följer de avtal som de har skrivit på då ylar Urban Bäckström.

"Socialdemokraterna och LO vill bygga murar mot invandrarna"

Men tänk om det är Urban Bäckström som vill hålla uppe alla skillnader han bara kan, mellan dem som kommer hit för att arbeta från ett annat land och oss som bor i EU.Tänk om det är Svenskt Näringsliv som tycker att Poh, Lian och de andra ska fortsätta arbeta utan att kunna leva. Ja, för att lönen ska Bäckström och hans anhang kunna sänka, låta bli att betala ut eller ta i beslag om de vill och kan.

Yvonne Stålnacke, vice ordförande i kommunstyrelsen i Luleå. Järnverksarbetare och politiker sedan 1980-talet har sedan 2009 kontakt med de bärplockare som tvingades ta skydd i en gammal utdömd gymnastiksal här. Hon vet att fadderfamiljerna som bor i Thailand fortfarande betalar av på sina biljetter till bärskogarna i Norrbotten. Hon har varit hos dem flera gånger med insamlade pengar  för att ge dem möjligheter att överleva och sätta barnen i skolan.

Tråkigt nog fungerar inte reglerna om lika villkor inom EU heller. Min kompis grannar berättar om de arbetsamma polacker som har byggt om deras hus. De ojar sig över lata svenskar och är nöjda med att alla som har arbetat med att förvandla deras Per-Albinhus på 60 kvadrat med källare till en villa med 240 nya kvadratmeter inte har varit lediga en enda dag.

"De går i mässan på söndagar, men sen kommer de hit och jobbar till åtta på kvällen. De har inte ens ledigt på sommaren. Den enda gång de åker hem är under påsken, (katolikernas största högtid) och så åker de hem över jul och nyår om helgdagarna är många mitt i veckan."

Jag undrar försynt om det inte är konstigt att de som arbetar i Sverige och som ska ha villkor enligt de lägsta svenska avtalen inte har  råd att vara lediga på sommaren?
Då rodnar faktiskt bägge två. För de är inte naiva, de har ju förstått att de som bygger deras drömhem inte har den betalning som står i avtalet. Att de ROT-avdrag som de gör varje månad inte på något sätt har med de löner som de polska arbetarna får ut.

Men, Urban Bäckström, han är säker.

Lika villkor och samhällets möjligheter att kräva att de följs, det är främlingsfientligt.

fredag 13 december 2013

Tänk att få höra Marie Curie

Idag har jag fått lyssna till Marie Curies röst. Den trodde alla var försvunnen men n  har de hittat en enda otydlig inspelning från USA. Marie Curie och hennes familj är väl det närmaste man kan komma en helig vetenskaplig framgångshistoria.

Vill du också lyssna gå in på Sveriges radios webbsida

torsdag 12 december 2013

Om en överdrift

Vissa dagar, finns inte några ord, vissa morgnar finns det bara små grå punkter. Var de kommer från, de där grå små tankarna som inget har att berätta, det skulle vara bra att veta.

De finns där när förtroendet försvinner. När vi får veta att det samhälle som vi har varit med att bygga är så värdelöst för andra att det är helt ok att fuska och kräva att skattebetalarna lånar fler miljarder för att sänka skatten för de rikaste. När Maria Abrahamsson, moderat riksdagsledamot, påstår att alla människors ekonomi är förstörd, efter gårdagens omröstning om en höjning av den punkt där de med högst inkomster ska börja betala statlig skatt.

Förstörd? Jo, för att i riksdagen finns en majoritet för att de ska fortsätta betala 250 kronor per månad i skatt i stället för att alla skattebetalare ska låna upp miljarder kronor.

Då är det skönt att pyssla med julkort och se hur solen stiger upp. Upp, med försiktighet, nu när det bara är nio dagar kvar till det vänder.

PS: Fredrik Federley, centerpartist, fick mig att bli lite gladare när han vill gå vidare och ta tag i nya utmaningar.




onsdag 11 december 2013

Ingen ursäkt för att slira med sanningen

Idag är det Lottas dag. Då är det snöyra som gäller även om verkligheten är annorlunda. Lotta är snö och vinterälskare och hon fyller år idag. När jag tänker på äppelträdens avmogning då snusar hon i luften och känner efter om det inte är snö där uppe i höstmolnen.

Just idag så doftar det inte snö utan regnet hänger ovanför oss. Det är sex grader för varmt för att snön ska ligga kvar. Vi som är rädda för att ramla fel på blåisen stampar fram med broddar på stövlarna i väntan på årets nya halkskydd; galoscher som är dubbade.

Igår var det en dag när vi fick minnas; både Nelson Mandela och alla löften som de politiker som satt i Johannesburg brutit. Publiken, människorna i Sydafrika, hade inte tålamod med sin Jacob Zuma , de buade ut honom.

Trots allas respekt för Nelson Mandela så kunde de inte låta bli att berätta för hela världen om att de inte står bakom sin korrumperade president.

Skulden; den finns både här i Sverige och överallt.

Det går inte att slira och halka omkring när sanningen betyder allt.

tisdag 10 december 2013

En promenad med minnen att hålla i

Vissa dagar börjar med en känsla av overklighet. Vad var det som gjorde att denna natt var så förvirrad, tänker jag, när mina steg automatiskt leder mig till brevlådan. Kan det ha varit den totala väderomställningen som fått mig att hamna i tankar om livet som var förr. Om de promenader längs med Kungsholmen som jag tog varje decembermånad för att ta mig från farmors syster till min mormor.

Det var en halvtimme mellan överdåd och vanlighet. Det var också en rörelse från kylig artighet till varm vänlighet. Tänk att deras flytt från omodernt till helmodernt som det hette då var så olika.

Min farmors syster flyttade till en "våning" färdig inför julen 1938. Då bodde hon fram till 1975. För att kunna stanna kvar i sin bostad på Norrmälarstrand så hyrde hon ut sin avlidne mans arbetsrum till riksdagsmän. Män och riksdag var avgörande. Det var personer som inte var på plats i Stockholm mer än nödvändigt och de krävde inte att få använda köket.

T'annie, som hon hette, var helt klar över att hon inte ville ha några hyresgäster i onödan som rörde sig på de 150 kvadratmetrarna. Här var det hon som regerade.

Ett år senare var Stockholmshems lägenheter vid Holmia färdiga. Dit flyttade mormor och morfar med tre barn. De var lyckliga över att ha badrum, kök med matvrå och två rum på 40 kvadratmeter. Det fanns till och med en helt modern tvättstuga.

I det lilla köket trängdes vi och bakade. I en av väggarna fanns ett bakbord som vi kunde fälla ner i dörröppningen. När baket var klart fick alla barn leka affär. Då tog mormor fram sin samling med presentpapper, påsar och snören och så slog vi in alla redskap så att inte någon skulle bli utan paket. På pallen vid gasspisen stod den gamla kaffekvarnen som nu användes till att mala smulor till kakformarna. I högen med tidningar såg vi hål lite här och där. Det var alla kul kåserier som mormor klippt ut. När vi skulle ta tunnelbanan hem fick jag en bunt att läsa.

Åren gick och de smala tegelhusen hamnade på något sätt allt närmare centrum. Holmiakvarteret revs. Där byggdes moderna sjuttiotalshus. Dit ville mormor flytta men den drömmen uppfylldes aldrig. Istället var hon glad över att det fanns flera huslängor mellan hennes lägenhet och Essingeleden. Hon var lycklig över att Konsum fanns kvar. Men så en dag ramlade hon och bröt lårbenet och då var det inte lätt att bo två och en halv trappa upp, med en brant stentrapp utomhus. Då var längtan bort från det som var opraktiskt stor. Men det tog nästan tio år innan min mormor fick flytta till en nästan dubbelt så stor tvåa i Enskede granne med Skogskyrkogården.

Det var alldeles för sent. Det går inte att plantera om en människa efter nästan 50 år i samma hus. Det var helt uppenbart. Varför jag tänker på detta idag?

Jo, jag tror att när jag fick veta att en kamrat från Konstskolan har dött mycket ung så blir minnen av mormor och minnen av det som bara var ett sätt att minnas med glädje. Lugn. Vilket nästan är omöjligt när så unga kloka och begåvade människor inte finns mer i livet.

måndag 9 december 2013

Behövs ett förlåt?

Det doftar i köket. Men mina öron lider. Gunnar Hökmark strider för att slippa ta ansvar för hur han och de andra moderaterna vägrade att stödja ANC. De såg denna rörelse mot apartheid som en terrororganisation mot "vanliga medborgare".

Han skruvar och vrider på argumenten från 1980-talet när moderaterna stod tillsammans med de svenska exportföretagen och vägrade sanktioner mot apartheidregimen och ekonomiskt stöd till ANC.

Lars Ohly, vänsterpartiet,  kräver att de moderater som leder partiet idag ska be om ursäkt för att de på 1980-talet tog ställning mot de svartas kamp för mänskliga rättigheter.

Både Ohly och Hökmark talar sig värma för den typ av försoning som biskop Desmond Tutu stred för när Sydafrika gick över från apartheid till demokrati.

I Sydafrika betydde försoning att de som begått brott mot mänskligheten erkände och bad om ursäkt. På bägge sidor. Enligt Gunnar Hökmark betyder försoning att alla ska glömma vilka ställningstagande regeringsledamöterna från moderaterna tog före 1989.

Ska vår statsminister Fredrik Reinfeldt be om ursäkt?

fredag 6 december 2013

Han lärde oss

Nu är det upp till oss, skriver Lena, och jag håller med. Nu är det vi som ska se till att Nelson Mandelas visioner blir verklighet.

Vad har vi för rätt att stjäla våra barns och barnbarns drömmar om en bättre framtid och låta budgetramarna krama ur oss alla visioner?

Varför accepterar vi att bära på en rädsla för att förbättra?

Hade de unga medlemmarna i ANC på Gamla Brogatan, på vinden tvärs över gården, hukat på samma sätt så hade aldrig den orkan av krav på apartheids avskaffande blåst upp.

Då hade inte USA och Storbritannien ändrat sin inställning till Nelson Mandela, då hade inte den fredliga utvecklingen varit en möjlighet.

Då hade inte Fredrik Reinfeldt hyllat Nelson Mandela idag.

Men allra mest betyder Nelson Mandelas förtroende för demokratin.

torsdag 5 december 2013

Slaget om verkligheten

Jag vet inte om jag ska vara rädd eller om det är som det alltid har varit. Ja, nu när Snowden har berättat om hur mycket NSA i Washington får ta del av Sveriges avlyssningsmaterial. Att vi är den förlängda armen in i Kreml.

Förr när vi visste att vi var alliansfria så skulle det som NSA gör idag kallas spioneri. Inte för att Sveriges regering och underrättelsetjänster lät bli att spionera åt USA på den tiden precis.Det kunde många förstå.

Men vissa förstod inte att vi då som nu levde i en konflikt mellan två maktsfärer. De trodde att det var mörkrets makter mot frihetens ljus som stred under ytan. Nu vet vi i alla fall att det är samma nedsmutsade händer på bägge sidor som slåss om att styra över olja, pengar, vapen och vår syn på verkligheten.

Vår verklighetsbild. Den är värld mer än det mesta som makten i Washington, Beijing eller Moskva kan roffa åt sig.

Jag glömmer inte den första lektionen om slutet på andra världskriget som vi hade i klass 7 B. Fru Thorsson som var vår lärare i Historia och Religion började med att berätta om den hårda kylan i Sovjet. Hon berättade att det var den och USA som såg till att Hitler förlorade kriget. Inte de miljoner ryska soldater som slogs och dog mellan Ryssland och Berlin.

Då fick vi del av vår lärares världsbild och hade inte min far berättat att konflikten mellan väst och öst är och var komplicerad så hade jag inte fattat något mer än att USA befriade Europa utan någon hjälp från andra makter.

Nu vet vi att allt är speglingar. Ja, att om en makt tar stor plats och slåss för att flest ska dela deras bild av världen, då kommer alla andra som vill behålla makten över sin region att slåss för sin uppfattning. Vi kallade det det kalla kriget. Vad ska vi kalla det  nu?


onsdag 4 december 2013

Krossad kunskap

Den första skoldagen i Smedsslättsskolan i Bromma. Det är Kronprinsessan Victoria som börjar i ettan. Trots att de flesta i hennes pappas familj har gått i olika privata skolor och haft hemundervisning så börjar hon, vår nästa regent, i en statlig skola nära hennes hem, Drottningholms slott.

Då var de svenska eleverna bäst i världen. Då toppade Sverige alla undersökningar om vilka elever som hade bäst resultat i de helt vanliga skolorna, där nästan alla undervisades. En skola som var öppen för alla ansågs ge det bästa resultatet för både dem som behöver stöd, som vår kronprinsessa, och alla andra.

Det visade dessutom all forskning. Skolor som blandar elever från alla sorters hem ger de bästa resultaten. Skolor som har musik, bild och mycket rörelse på schemat ger högre kunskap i matte och språk. Skolor som serverar mat tillagad på skolan ger bättre resultat.


Men sen valdes Carl Bildt till statsminister 1991. Beatrice Ask blev skolminister och läroplanen Lgr 94 infördes samtidigt med skolpengen. Alla forskare i inlärning påpekade att dessa reformer skulle skapa en skola i förfall. 

Nu ser vi resultatet.

En skola där ingen får chansen att lära sig på bästa vis, förutom dem som går i skolor med specialinriktning. Den bästa skolan den finns för de elever som går i en skola med extra musik, bild, idrott eller något annat som stärker deras förmågor.

Men inte ens där når eleverna resultaten som skolbarnen på 1980-talet tog för givna. Och det visste alla som forskat om inlärning och kunskap. Ett samhälle där föräldrarna väljer bort skolor och skolkamrater ger inte bättre resultat. Bara sämre kunskaper för alla elever.

Det mest underbara i hela denna katastrof är att skolmyndigheterna går ut och berättar om att de skolor som är allra mest segregerade, de skolor där det bara går elever med föräldrar som valt att sätta sina barn i klasser utan elever från studieovana hem, det är de skolor som påstås ha bäst resultat.

Men det vet vi ju inte. För vi vet inte vilka resultat dessa elever skulle kunna göra om de hade gått i skolor med barn från alla olika bakgrunder i området. Det enda vi vet är att de elever som presterar bäst går i skolor där de elever som behöver stöd inte finns.

Kommer kronprinssesan Estelle att börja i Hagalundskolan som ligger närmast Haga slott?

tisdag 3 december 2013

Rätt i tiden är allt

Att vara rätt i tiden är allt. Det vet alla som vill påverka och förändra. Det veta alla som vill sälja en förändring eller en pryl. Men att komma försent eller för tidigt det tar udden av alla argument. Det kommer barnmorskornas ordförande Ingela Wiklund att upptäcka efter dagens debatt i Svenska Dagbladet om rätten att få välja förlossningsvård.

Vad var huvudnyheten igår?

Jo, att när socialstyrelsen går igenom alla anmälningar om vårdfel på landets förlossningskliniker visar det sig 8 barn har dött för att det inte finns tillräckligt med barnmorskor i tjänst på BBklinikerna.

Vem vill då diskuterar valfrihet?

Ja, Ingela Wiklund, vi har absolut inget val när vi ska åka till BB. I de flesta landsting är det ett val som gäller; det närmaste akutsjukhuset. I storstädernas getton, från Danderyd till Södertälje, där folk är sorterade efter hur mycket pengar de har, får de som ska föda vara glada om de får en plats på den närmaste kliniken. Men det är inte lång tid kvar innan fru Filippa Reinfeldts projekt om en privat BB-klinik, som skattebetalarna ska bekosta driften av, öppnar. Sophia ska den heta som det lilla privatsjukhuset vid Valhallavägen.

En klinik utan barnmorskor undrar dom som läst socialstyrelsens utredning om bristen på dem som ska arbeta på BB?

Nej, påstår Filippa Reinfeldt, vi ska anställa de barnmorskor som finns ute i landet!

Har ni sett dem? De barnmorskor som vandrar runt och längtar efter att börja arbeta under fru Reinfeldts organisation? De som kastar sig på tåget eller flyget för att få ett jobb i den region där det inte finns en enda bostad att bo i utan att tvingas ta lån på många miljoner. Ja, för att kunna leva som de gör idag.

Nja, det vore kanske en idé att utbilda fler barnmorskor och att ge dem förutsättningar för att jobba enligt de rutiner som ger alla inblandade säkerhetsmarginaler?

måndag 2 december 2013

Tänk på ditt emotionella bankkonto!

Jan Aili heter rektorn för Matteusskolan i Stockholm. Jan Aili har fått i uppdrag att ena sin skola. Han väljer då att abdikera och lyfta in ett ledarskapsprogram från mormonerna. Alla lärare tvingas utbilda sig i att predika för barnen att de väljer själva. Ja, att det är de som har hela makten över sitt liv och att om de är ledsna så beror det på dem. Inte på yttre omständigheter.

Barnen är 6 år när de formas till till troende i framgång.

Detta är en kommunal skola i Stockholm som ligger vid Odenplan och som i somras öppnade en filial i huset där jag brukar bo. Där ska barnen utan att förstå, upprepa mantran om att de ska vara proaktiva och tänka på sitt emotionella bankkonto!!!

Som tur är har barnens föräldrar inte abdikerat och de har valt att anmäla rektorn till skolinspektionen. Ja, rektorn kan man ju inte få att ta ansvar med de regler som gäller idag, men skolinspektionen kan med lite kunskap få honom att förstå att han har köpt in skit för 750 000 kronor. Lärarna har redan förstått det.

Matteusskolan är en av tio skolor i landet som släppt in detta program, och i avtalet tvingas alla barn och alla lärare att göra reklam, delta i filmer och på bilder för att fler rektorer ska abdikera och lämna över skolan till företaget Franklin Covey.

Läs mer i Svd här.

söndag 1 december 2013

Vacker förväntan

Första advent var en vacker dag med tid för att njuta av tiden. Pyssel, marknad på stan och en värmande brasa i kaminen. Nu finns det kakor i skåpet som någon annan bakat och ljus överallt.

lördag 30 november 2013

Hjärnan kokar

Jag kliver in i butiken på nedre plan i Smedjan och tappar nästan andan. Här finns hantverk och konst som 70 artister lämnat in. Det finns allt. Skira akvareller, virkade päron, broderade smycken, stickade halsband, enorma fotografier från fjällen, alla sorters grafik, stora oljemålningar och vintriga landskap i akryl, metallbilder, emaljer och alla typer av keramik.

Nu har jag varit med och hängt, organiserat och hela hjärnan kokar över. Så mycket kreativitet. Så många olika temperament.

Art for Sale heter popupgalleriet. Välkomna,

vi öppnar klockan tolv idag.

torsdag 28 november 2013

Kan en julduk vara en Rolls Royce?

 Idag har jag fått veta att vår julfavorit är formgiven 1957 av Kajsa Nordström. Den heter Julköping. I en blogg som frossar i julnostalgi finns den med som juldukarnas Rolls Royce. För mig är den ingen lyxbil snarare en niveadoftande vinterdag i byn.

Vill ni se hela duken finns den här.

Den är lika gammal som jag är och det kan ju vara så att det är därför jag älskar att ta fram den varje jul.

Oj, vad jag känner igen mig som nybörjare på skidor i snön. Det där bakhala som fick mig att bara vilja skrika. Ja, det vill nog även denna skidåkare om man får tolka hennes min.

onsdag 27 november 2013

Halkar in i ett europeiskt trauma

Vi glider in till stan på isen och dränks i underkylt regn. Men inte kan vi missa att Alexandra Pascalidou berättar om kriserna i Europa och i människornas liv. Hon börjar berättelsen om Greklands kris med att fråga om vi kommer ihåg hur krisen började. Ett ledord är Lehman Brothers. Kommer ni ihåg hur denna bank konkursade och att detta satte igång en kedjereaktion som spred sig i Europa?

Var det någon politiker, Anders Borg till exempel, som påstod att amerikanerna hade levt över sina tillgångar? Var det någon som påstod att amerikanerna gick i pension för tidigt? Eller att de hade för höga löner? Nej, vi fick aldrig veta varför krisens centrum utlöste en lavin av katastrofer över hela världen.

När krisen kom till Grekland fanns svaren inte hos dem som hade makten att bestämma, inte hos dem som under alla år skapar ett korrupt samhälle, utan hos dem som varje dag gick till sina arbeten i skolor och på sjukhus.

Då påstod Anders Borg att de vanliga grekerna hade levt över sina tillgångar och att de inte arbetade, och att de gick i pension alldeles för tidigt.

Alla politiker i Europa skapade en stämning där det blev rätt att ge sig på vanliga medborgare och utkräva ansvar i stället för att ställa politikerna till svars.

In kommer ekonomer uppfostrade i Chikagoskolan och tvingar fram en ännu djupare kris samtidigt som Grekland tvingas att betala de franska och tyska banker som strött pengar över den grekiska makteliten. Nu när det grekiska samhället inte finns kvar, när människorna trängs med hela sin familj i små lägenheter, när självmorden har ökat med 45 procent då går en stor andel av tvångslånen till att betala för vapen köpta i Tyskland.

Visst var det grekiska samhället korrupt på många sätt men det fanns ett samhälle att förändra. Nu har Grekland genomgått den Chockdoktrin som Naomi Klein beskrev 2008, och inget samhälle finns kvar.

Alexandra Pascalidou frågar oss och alla som hon möter om vad vi tänker göra för att våra barn och barnbarn ska kunna leva i ett samhälle och inte i fritt fall.

Vi får inte glömma att våra politikers bostadspolitik har gjort alla som lever i Sverige till världens mest belånade folk. I sydeuropa är det länderna och företagen som är belånade, här är det vi. Vanliga människor som tvingats köpa sina bostäder dyrt utan någon möjlighet att betala för lånen om vi blir sjuka eller arbetslösa en längre tid.

tisdag 26 november 2013

Anställ fler och kalla dem PR-konsulter

Det kostade 450 000 kronor att ha en öppen bar i Cannes för de kommunala bolag från Göteborgs kommun som bjöd.

Det kostade 420 000 kronor att köpa in PR-konsulter för att ljuga, om den öppna baren, för de kommunala bolag som bjöd på champagne i Cannes.

Ett hett tips till de personer i kommunen som vill utveckla verksamheten inom skola och omsorg;

Kalla alla för PR-konsulter, då kan ni anställa alla dem som fattas i verksamheten.

Här är en artikel i Journalisten.




måndag 25 november 2013

På allvar

. Varför är det så att polisen i Norrbotten är sämst i landet på att utreda våld i nära relationer.

Statistiken är skrämmande i hela landet. Bara två av tio anmälda fall av våld i nära relationer klaras upp.

Detta berättar Magnus Lindgren från stiftelsen Tryggare Sverige samma dag som Rikspolisstyrelsen har tillsatt en granskningskommission. Rikspolisstyrelsen vill veta varför 15 till 20 kvinnor blir mördade av en man som har funnits nära eller finns nära kvinnan.

Inget händer. År efter år händer samma sak. 15 till 20 kvinnor dör.

Jag är säker på att alla vet varför. Det tvång som polisen utövar mot gärningsmännen inte på något sätt har samma styrka som det våld som mannen utövar mot familjen. Om polisen börjar där så kunde säkert både mammor, barn och kvinnor överleva oftare.

Tvinga männen som slår och hotar att flytta, bära boja, och hjälper inte det ta in dem under utredningen så att barnen och kvinnorna kan vittna utan att de lever under hot. Då är jag säker på att allt fler anmälningar klaras upp.


fredag 22 november 2013

Gåvor från ovan

Det där med den glaserade vintervärlden upprepar sig när dimman legat tung. Så här efter en bilfärd på helspänn, i går, så kan man säga att jag vann två vinster med dimman, dels körde jag fel så att jag missade en bilolycka på E4:an på bron över Luleälven, dels fick jag vakna till detta sagolandskap. Det är en påminnelse om att det bara är lite mer än en månad till jul. Tror jag, ja, att jag redan har fått två gåvor från ovan.

torsdag 21 november 2013

Jag är inte kompatibel

Inkompatibel. Så känner jag mig när jag upptäcker varför det är så infernaliskt kallt i sovrummet. I mörkret under natten när det blev allt kallare ute så trodde jag att vi skruvade upp värmen på elementen. Ja, vi flyttade ratten åt höger, men, när vi gick upp så visade det sig att våra element är vänsterstyrda.

Element som är vänsterstyrda och bilar som är högerstyrda. Vår koncern vill spara pengar och har då köpt in fler än 100 bilar för att kunna dela ut tidningar i egen regi. Dessa bilar som är högerstyrda som alla bilar som används för att dela ut post och tidningar ska alla andra anställda använda under dagen. Intressant om det kan anses säkert att sitta till höger när vi kör i stan eller på motorväg.

Den förre entreprenören som körde ut tidningar hade ett samarbete med posten. Bilarna användes till tidningar på natten och till postutdelning på dagarna. Fiffigt för då hade högerstyrningen en funktion dygnet runt.

Men vad säger arbetsmiljölagen om att vi får köra bilar med sämre säkerhet?

onsdag 20 november 2013

Sand i skorna

Härligt kalla grader eller så är det kanske bara jag som kan njuta av denna iskalla morgon med halt underlag. Jag glider mot älven och ser hur Karlavagnen lyser vid sidan om en härligt full måne. Vackert, bistert och lite instängt. Det är väl det man kan känna när varje utflykt kräver tjocktröja, yllesockor, mössa, vantar, halkfria stövlar och en välstoppad dunkappa. Michelingumman på strandkanten det är jag. Måste bara tipsa om konserthallen i snö och isinstrumenten. Läs här.

Väl inne i hallen hittar jag inte tanttofflorna utan plockar fram sommarens uteskor. Fötterna känner först inte igen vad som döljer sig i dem. Men sen jublar tårna av lycka när jag fattar att det är strandsand och inget annat som kittlar. Det är bara att glömma vintern och minnas ljumma bad i älven vid udden.

Flyta iväg och drömma om den sommaren som flytt...

tisdag 19 november 2013

Jag har gjort slut med P1

Jag har gjort slut med P1. Jag har varit i det närmaste beroende av att få veta vad som sker med Ekots ögon och P1-morgons blick. Nu är det slut på min förälskelse. Jag orkar inte lyssna. Allt låter på samma sätt morgon efter morgon. Nyheter som borde göra mig upprörd får mig att gäspa. Jag tappar tråden, undrar i vilket land Nils Horner befinner sig, han snurrar ju med blixtens hastighet runt i Asien. Men. Jag hör ingen skillnad. Ja, det går inte att lyssna sig till var han är.

En radiots klagan.

Vad jag gör istället? Morgonteve funkar inte för mig så nu är det P3 som gäller.

måndag 18 november 2013

Förlorarna

Idag vill jag tipsa om Maria Wedins krönika. Den handlar om oss alla som vill kalla oss vuxna. Den handlar om alla dem som satsar på att det är dumt att försöka att vara en människa när man kan vara en feg krake och ändå komma undan. Den handlar om vårt system med ansvarsfrihet vare sig det är polisen som registrerar romer eller om det är ekonomer som själ från aktiesparare eller pensionärer.

Den handlar om oss alla som hoppas på att mobbning och elakheter ska ta slut utan att vi griper in. Tystnaden.

Den handlar om de vuxna i skolan som schemalägger all gymnastik med manliga lärare. Då finns det ju ingen som kan vara i omklädningsrummen hos flickorna och stoppa deras utfrysning och granskning av varandra. Ingen vuxen som tar ansvar för att det är dem som ska sätta normerna.

Det är då flickorna i fyran sitter på rasterna och diskuterar mascara, erfarenheter av sex och vägrar delta i klassens verksamheter. Det är då systemet med klassdrottningar och underlydande får växa och ta över.

Allt vet vi redan, men vill vi ta ansvar?




söndag 17 november 2013

Vintern har fått Svealandsformat

Nu har vintern gått in i Svealandsformat. Blåst, halt och någon plusgrad. I natt hoppade huset och fönsterluckorna flaxade. Ljuslyktorna öppnades av en osynlig hand och alla lågor blåstes ut. Först framåt sex mojnade kastbyarna och vinden tappade sitt grepp om allt. Då fanns det mesta på helt nya platser runt om huset. Snösläden låg över framrutan på mlle Renault, tomburkarna dekorerade halva ängen, komposttunnan låg som en slagen val med påsarna halvt ute och locken på brevlådorna höll en helt egen takt. De slog och knirkade när jag klev genom snön, alla platta ytor är slipade till underbara halkbanor, inte direkt vackert men ett sällskap.

lördag 16 november 2013

Tigg lite garn

Om du har dina barn i Kungsholmens skola på Sankt Göransgatan 145 i Stockholm kan du hitta dem i klassrummet med garn och stickor varje torsdag. De har en kurs som heter VÄLGÖRENHET. Det är läraren Livia Ramirez-Nilsen som hittat på kursen.

Hon säger så här till Dagens Nyheter:

"Eleverna lär sig både att se problem i samhället och entreprenörskap genom att ta kontakt med olika företag för att be om material..."

Eleverna ska sticka 100 halsdukar till de "hemlösa" i Stockholm. Skolan tar gärna emot halsdukar som är egenstickade med omtanke, eller så kan du skänka presentpapper och garn.

Jag blir så ledsen och förbannad. Vilket samhälle vill Kungsholmens skola skapa? Ska elverna på skolan få lära sig att de svåra förhållanden som de "hemlösa" i Stockholm lever under löser sig med lite stickning och tiggande?

Ja, entreprenörskap, kallar Livia Ramirez-Nilsen, det som jag kallar att tigga. På vilket sätt kommer vi att kunna hjälpa dem som har extra svåra levnadsomständigheter genom att sätta oss ner med två stickor och ett garnnystan? Har vi inte bättre kunskap om vad som skulle kunna ge resultat?

För att ingen ska missa poängen i DN får vi läsa en faktaruta om vilken sorts halsdukar vi ska sticka till de frysande människorna som finns i stan.

Här har Josefin Hökerberg och hennes kollegor gjort ett bra arbete med att visa hur det kommer sig att utfattiga människor från Rumänien tar bussen till Stockholms kalla gator för att tigga ihop till vård, mat och kläder för sina familjer.

Varför får vi då läsa om Livia Ramirez-Nilsens klumpiga projekt utan något som helst ifrågasättande?

Denna uppifrån inställning till alla dem som verkligen har behov av riktiga insatser för att deras liv ska kunna förändras är den Dagens Nyheters också?



fredag 15 november 2013

Lyxupplevelser i byn

Igår kväll var vi på vernissage här i byn. Brita Weglin har en retroperspektiv med både grafik, skulptur och lite akvarell. Det är så kul att återvända till Konstskolan och Galleri Y. Så mycket har hänt och så många fina utställningar har hängt. Och så hängde vi där och njöt av alla kreativa bilder och verk som vi fick uppleva.

Häftigast alla kategorier var en annan retroperspektiv med Ulrika Hydman Vallien. Hennes utställning fyllde hela salen och hela skolan fylldes av fest.

Som ett minne av den festen står idag en staty på Tunavägen. Då 2005 placerades statyn på en gård vid ett äldreboende. Nu är den en vän som välkomnar alla vid början av bostadsområdet.

Det var Designårets credo här i Luleå för precis 8 år sedan.

torsdag 14 november 2013

Hur tänkte Gudrun?

Lyssnade och undrade hur hon tänker, Gudrun Sjödén, lyssna här du också på debatten i Studio 1.

Det började när jag satte mig i soffan med Gudrun Sjödéns nya julkatalog. Det var något som skavde. Som var lite skevt. Då kom jag till denna bild och då fick jag skavsår. Ja, först trodde jag inte mina ögon. Men sen så kändes det som om tiden stått stilla hos Gudrun. Är det så här livet ser ut i hennes ögon? Det finns många som använder sitt samiska arv för att skapa nytt. Anna Stina Svakko hör till dem.

Vad tycker ni? Ska vi skapa mönster som heter Lappros? Jag tycker inte att det är ok. Men det finns ju andra åsikter.

Jag fick uppleva Lisa Vipolas utställning här i Luleå. Hon ställer sin fråga om vad som kan vara samiskt. Lyssna här. Henns enkla undran är om hon som växt upp i en samisk kultur utan att vara samisk kan skapa samisk slöjd. Kan hon det?

Hur gör vi för att slippa köpa, nytt hela tiden?

Det är en sån där tanke som dyker upp varje gång en dator, en mobil, ett kylskåp eller en diskmaskin slutar att fungera. Var finns det prylar som håller? Diskmaskiner där korgarnas hjul inte torkar ihop, datorer som inte bara lägger av efter två år, kylskåp som fungerar efter åtta, ja, är alla saker tidsinställda?

Det tog jag reda på och visst. Redan på 1950-talet kom tillverkare av bilar och kylskåp fram till att det är olönsamt att tillverka produkter av högsta möjliga kvalité. Företagen hade möten om hur länge varje del skulle hålla. Och det är dessa beslut som vi lever med idag. Ja, inte riktigt samma beslut men samma filosofi.

Slit och släng. Och köp och köp. Det som har förändrats sedan 50-talet är att det så sällan lönar sig att reparera en frys, kyl, tvättmaskin eller spis.

Tänk när en av de populäraste utbildningarna var den till tevereparatör...Nu kostar en ny teve mindre än sex arbetstimmar.

Igår kväll satt jag och försökte laga min kofta från förra vintern.Den har helt plötsligt massor med maskor som har krupit längs med ärmarna. Den var inte lågpris, men kvalitén var sämre än sämst. Hur ska man göra? Bita ihop och stoppa hålen? Köpa nytt? Eller ska man klaga?




onsdag 13 november 2013

Det ljusnar

Vi är många som inte förstått oss på domare som påstår att människor som filmas hemma i sängen  eller i duschen inte kränks. Nu vet vi att EU-domstolen har slagit fast att Eliza Karlsson Söderman har kränks av staten Sverige när hovrätten friade hennes styvfar. Han hade monterat en videokamera i duschen och tjuvfilmade sin styvdotter för TIO år sedan.

Så lång tid tar det att gå från svensk tingsrätt till högsta EU-rätt.

Nu vet de svenska domstolarna att EUs rättsläge gäller i Sverige. Att ingen jurist kan tycka att det inte är kränkande när en före detta pojkvän filmar ett samlag och lägger ut filmen på nätet.

Det ljusnar.

tisdag 12 november 2013

Apelsinsolsken

Än är det natt. Än får vi vänta på att få se. Vänta på att molnen skingras och att det blir en dag med ljus. Vi kan bara hoppas. Vi kan bara tro att alla fronter och vindar blåser åt rätt håll. Eller är det fel att drömma om en dag fylld av skuggor i blått och apelsinsolsken?

måndag 11 november 2013

Fler bostäder, nu!

Ibland blir mina tankar bekräftade. I morse slog jag upp DN och Svd och bägge säger samma sak på olika vis.

Bygg, bygg, bygg!

Sluta snegla på medelklassens krav om att värdet på deras bostäder ska upprätthållas till varje pris. Då får visserligen den borgliga alliansen svårare att behålla makten i städerna. Ja, när det finns bostäder för alla så förändras majoriteten lätt.

Idag ökar värdet på bostäder, andrahandshyrorna stiger, de nya bostäderna som byggs har hög standard och extremt höga hyror/avgifter, ungdomar bor hemma till de blir medelålders, de som behöver flytta från en mindre ort till en större kan inte, deras bostäder är ju i de närmaste värdelösa jämfört med de som finns i universitetsstäderna....

Hur vore det om priserna på bostäder minskar reglerat, det byggs bostäder med vardagsstandard och vardagshyror, ungdomarna kunde flytta när de har stått i kö mer än 10 år, att de som behöver flytta från en mindre ort kan göra det. Det vore väl bättre än idag?

Här kan du läsa om hur Falun satte högsta hyra på en etta när de sökte byggherrar.

Finest finnish snow-how

Det är svårt att göra texter som lockar till köp av snöskottningsredskap. Men på kartongen där snösläden gömmer sig står denna fiffiga mening med allitteration och allt.
Finest finnish snow-how.

De bästa av finska snökunskaper förvandlade till en snösläde med inställbart handtag. Det ni.

De har lyckats, med att fylla denna enkla konstruktion med minst lika mycket status som om den vore tillverkad av Marimekko,...eller Ilttala. Eller om vi tänker i bilar, så är den minst en fyrhjulsdriven mindre Mercedes, eller en Subaru.

Allt detta finns bara i mitt huvud men ibland så lyckas varumärkesskaparna att få oss att tro på att skillnaderna är enorma mellan det tjusiga märket och det alldagliga.

De senaste åren har väldigt mycket gått ut på att skapa varumärken av skribenter. Det är inte vad som står i texten som är viktigt utan vem som skriver. Trist. Tänk vad mycket som vi missar om vi tittar efter märken i stället för efter innehåll.


fredag 8 november 2013

Sista krönikan i NSD

Detta är den sista krönikan om de nyheter som finn med i veckans nyhetsquiz. I och med den nya webbtidningen kommer det inte att finnas plats för att publicera frågelekar rent tekniskt. Vill du läsa fler krönikor så finns de på GRANNE MED POTATISODLAREN. Och ni som läser där märker ju ingen förändring.

Giftig är kopparn som finns i gruvorna. Därför växer nästan ingenting utom Viscaria alpina den lilla lila fjällnejlikan. Giftigt är också polonium. Det radioaktiva ämne som de schweiziska forskarna har hittat i den palestinske ledaren Yassir Arafats kvarlevor. Forskarna uppskattar att risken att palestiniernas ledare blev förgiftad är 83 procent.

Så hög är inte andelen överviktiga i Dalarna där den är högst. Men över hela landet är det ungefär 50 procent som bär på mer kropp än de borde. Jag är en!

En som slutat bära en del av sin hårman är den nyklippte finansministern Anders Borg. Vilket liv för en avklippt hästsvans! Ledsen blev Åsa Linderborg när den nya filmen "Mig äger ingen" innehåller scener som inte stämmer överens med hennes bok. En del av filmen spelades in i Norrbotten. Mikael Persbrant och de övriga fick arbeta i Sveriges nordligaste län med den högsta bergstoppen, det vet vi ju alla, men inte att Norrbotten har högst BRP, BNP på regional nivå. Vi har gått om Stockholm.

Nu ska vår webbtidning förändras och förnyas nästa vecka. Vi har otroligt höga läsarsiffror för att finnas så långt från centrum. Högst av alla tidningar i Norrköpingstidningars koncern. Men de tre lokaltidningarna i Norrbotten, NSD, Norrbottenskuriren och Piteåtidningen ska vara med att som första tidningar ta betalt för all lokaljournalistik. Det ska bli spännande att se om innehållet och inte pappret har lika stort värde.

torsdag 7 november 2013

Debatten om strippklubben

Idag kommer det kyliga klimat som Dragan Bratic försöker skapa i Kiruna att debatteras på teve. Mycket beroende på att många Kirunabor har reagerat. Många mot exploateringen av fattiga kvinnor från öst, och mot exploateringen av kvinnokroppen. En del medeltida tankar om att de som strippar har valt att göra detta för att de vill och inte gör det av nöd och brist på alternativ sprids som mörka frön i vinden. Det är som om många tror att de är frigjorda om de accepterar att kvinnor i underläge exploateras av män.

På debattsidan i NSD lyfter Helen Doktare hur islänningarna ser på strippklubbar. Där är de olagliga. Detta på grund av den analys av vad samhället förlorar om de finns kvar.

Jag gillar att så många debatterar och att så många tänker efter. Det gör att jag tror på att framtiden finns även i samhällen där männen  hittills har tagit den största platsen. Nu tar de plats för att förändra.

onsdag 6 november 2013

Vinterdrömmar

Hur mycket snö kan komma på en natt? Ja, det är inte lite. Vackert och ljust blir det. Tid för att drömma om såna där vintrar som bara finns i sagorna eller på film. I vardagen känns snön och händerna blir stela och fötterna kalla och allt är bara inte som man vill.

Men ändå blir jag glad och jag vet: det blir många. Känslan av att allt är nytt. Doften av renhet. Glittret i iskristallerna. Tystnaden som breder ut sig mellan Malmbanan och älven. Förändringar som får livet att lunka lite långsammare. Av nöden när jag ska skotta fram bilen, av lugnet när jag ser ut över allt det vita.

Idag får vi veta att oktober denna höst har varit ovanligt varm. Vilket får mig att drömma om massor med äpplen nästa höst. Ja, en av förutsättningarna för att det ska lyckas bli några kilo är att träden får avmogna långsamt inför kylan. En annan är att snön kommer före den arktiska temperaturen. Så nu är det bara att fortsätta hoppas.

Jag drömmer om träde med massor av vita doftande blommor i maj och kilovis med äpplen i augusti. Isa Chen som skriver krönikor på Kulturen i NSD skriver här om Parisdrömmar.

Visst känner vi igen oss?