Tvärsigenom dörren hörs den intensiva kören i björken. Stänger av radion och öppnar dörren. Nu håller regnet takten när kören samlas inför Valborg. Tänk i morgon då brister vi ut i hyllningar. Vi hoppas på, att slippa ha vantar på, vid den sprakande elden. Varje år tänker jag på den Valborg jag aldrig kan glömma. Promenaden över åkrarna till den enorma elden i snöstormen i Sörmland. Vi började firandet av våren det året med nya klackiskor, tunna strumpor och svepande klänningar på altanen i solen och slutade kvällen med tjocksockor, ylletröjor och morfars gummistövlar. Men sången den var så där vacker som bara en vårkör kan vara och det klarnade upp när elden falnade och då var det stjärnklart för oss stjärnögda vårförälskade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar