onsdag 27 november 2013

Halkar in i ett europeiskt trauma

Vi glider in till stan på isen och dränks i underkylt regn. Men inte kan vi missa att Alexandra Pascalidou berättar om kriserna i Europa och i människornas liv. Hon börjar berättelsen om Greklands kris med att fråga om vi kommer ihåg hur krisen började. Ett ledord är Lehman Brothers. Kommer ni ihåg hur denna bank konkursade och att detta satte igång en kedjereaktion som spred sig i Europa?

Var det någon politiker, Anders Borg till exempel, som påstod att amerikanerna hade levt över sina tillgångar? Var det någon som påstod att amerikanerna gick i pension för tidigt? Eller att de hade för höga löner? Nej, vi fick aldrig veta varför krisens centrum utlöste en lavin av katastrofer över hela världen.

När krisen kom till Grekland fanns svaren inte hos dem som hade makten att bestämma, inte hos dem som under alla år skapar ett korrupt samhälle, utan hos dem som varje dag gick till sina arbeten i skolor och på sjukhus.

Då påstod Anders Borg att de vanliga grekerna hade levt över sina tillgångar och att de inte arbetade, och att de gick i pension alldeles för tidigt.

Alla politiker i Europa skapade en stämning där det blev rätt att ge sig på vanliga medborgare och utkräva ansvar i stället för att ställa politikerna till svars.

In kommer ekonomer uppfostrade i Chikagoskolan och tvingar fram en ännu djupare kris samtidigt som Grekland tvingas att betala de franska och tyska banker som strött pengar över den grekiska makteliten. Nu när det grekiska samhället inte finns kvar, när människorna trängs med hela sin familj i små lägenheter, när självmorden har ökat med 45 procent då går en stor andel av tvångslånen till att betala för vapen köpta i Tyskland.

Visst var det grekiska samhället korrupt på många sätt men det fanns ett samhälle att förändra. Nu har Grekland genomgått den Chockdoktrin som Naomi Klein beskrev 2008, och inget samhälle finns kvar.

Alexandra Pascalidou frågar oss och alla som hon möter om vad vi tänker göra för att våra barn och barnbarn ska kunna leva i ett samhälle och inte i fritt fall.

Vi får inte glömma att våra politikers bostadspolitik har gjort alla som lever i Sverige till världens mest belånade folk. I sydeuropa är det länderna och företagen som är belånade, här är det vi. Vanliga människor som tvingats köpa sina bostäder dyrt utan någon möjlighet att betala för lånen om vi blir sjuka eller arbetslösa en längre tid.

Inga kommentarer: