fredag 18 januari 2013

Relevant, är ordet denna vecka

Mikael Damberg får vara socialdemokraternas talesperson i riksdagen. Stefan Löfvén är ju inte invald än. Mikael Damberg anser att regeringen inte har tagit fram rätt valla inför den lågkonjunktur som vi lever i. Jan Josefsson på Uppdrag Granskning ville veta om det finns barn som fryser och svälter i Sverige. Det gjorde han för att han tycker att de kampanjer som bland annat Rädda Barnen har drivit är - överdrivna.

Han kom fram till att barnen inte hungrar samtidigt som Unicef berättar om att fattigdom och utsatthet bland barn ser ut på många sätt. Majblommekommitéen fick 56 000 brev från barnfamiljer som önskade sig hjälp. Hjälp till att kunna fara på en resa över en sommarhelg, hjälp med att köpa in vinteroveraller, pengar för att kunna vara med på klassresan, betala avgifter till fotbollsföreningen och annat som anses som helt självklart för familjer som inte drabbats av sjukdom, arbetslöshet eller som har hamnat utanför alla system.

Denna vecka frågar renägarna Ulf Bergdahl och Gustav Labba om inte föreningsfrihet ska råda för alla i Sverige, även de som arbetar med rennäringen. Idag måste alla vara med i en sameby. Detta bestämde den svenska staten 1886 då nationalromantikerna ville rädda rennäringen från att försvinna. Nu undrar de två renägarna om samebyarna är relevanta idag.

Relevant är ett ord som dyker upp när vi möter Gustaf Seppelin Solli, och får höra att antalet arbetsmiljöinspektörer har minskat till hälften. detta trots att antalet underleverantörer på alla stora arbetsplatser ökar. Gustaf Seppelin Solli arbetade med att rensa kalkugnen ute på SSAB när varken han eller de andra fick några instruktioner om vad som var farligt. Han är nu skadad för livet, hans arbetskamrat död. Förra året dog 37 människor i olyckor på sina arbetsplatser.

I varje matbutik finns det Alvedon, Panodil och andra paracetamoltabletter. Nu se Giftinformationscenytralen att allt fler blir förgiftade. De vill att Läkemedelsverket ska antingen flytta tillbaka de smärtlindrande tabletterna yill apoteken, eller att de som innehåller paracetamol ska kräva recept.

Jag undrar om det går att få in tabletterna på apotek igen. I huvudet hör jag hur Lena Philipsson sjunger "Det gör ont" och så tänker jag på alla föräldrar som snabbt vill lindra smärta hos sina barn. Barnen har ju inte tålamod att vänta på att apoteket öppnar.

Tålamodet har däremot de människor som bor i Haparanda fått träna. Nu börjar Outokumpu mäta utsläppen från stålverket i Torneå. Men mätstationen som finns i naturvårdsområdet Riekkola mäter inte kvicksilver och är inte öppen året runt.




torsdag 17 januari 2013

Handen fastnar i veden

Händerna fryser fast i veden när jag plockar upp den. Imman på glasögonen blir till is. Då är det kallt. Solen står fortfarande så lågt att den bara syns mellan träden.
Riktig midvinter.


onsdag 16 januari 2013

Såphalt

Bilen var stor och mörkt brun. Däcken var gamla. Vägen var fuktig och i luften hängde en rå dimma. Det var en mardröm. Jag var på väg för att hämta en liten glad kille från västkusten och på samma resa skulle jag träffa en ungdomsvän. Resan började vid Vättern i strålande vintersol, men nu när jag närmade mig Falköping så hade allt ändrats. Vägen var såphal och bilen var helt fel med gamla däck och bakhjulsdrift.
Varje gång vi kom till en plats där det gick att köra om, så kom en eller två bilar farande i vänsterfilen som skjutna ur en kanon. Ibland lyckades de, ibland for de rakt ut i naturen.

Bilderna från gårdagens stora olycka på bron utanför Helsingborg har fått mig att drömma om resan till västkusten igen. Det var min absolut värsta biltur. Ingen sikt, blixthalka och automatväxlad bil som var bakhjulsdriven. Vilken tur att vi var så många som satt skräckslagna bakom ratten och kröp fram tills dimman hade lättat och vägbanan var torr igen. De som prövade att köra fort hade inte en chans om de tvingades bromsa. De bara for rakt ut på åkrarna. Bara plåtskador, ingen som skadades, men skräcken finns kvar som ett minne som aldrig försvinner, varje gång det sker en olycka i vinterdimman.

 Resan gick bra för mig och den lille grabben. Vi kom fram utan att ha hamnat i diket. Vi såg bilar vid sidan om vägen var vi for på hemvägen men vår gamla Mazda 929 rullade raka vägen hem. Sedan dess har jag undvikit dubbfria vinterdäck, bakhjulsdrivna bilar och automatväxel. Ja, förutom att jag aldrig skulle ge mig ut i underkylt regn och fukt om det inte var helt nödvändigt. Men alla kan inte välja.

Många måste köra oavsett väder. Hur gör vi för att förebygga att de hamnar i kaos igen?

tisdag 15 januari 2013

Vet vi något om framtiden?

Vad är Luleå om tio år? Vad vill vi att vår hembygd ska vara? Kan vi påverka utvecklingen? Är det så enkelt som kommunens framtidsarbete ser ut? Det är rätt många frågor som kanske inte ska ha ett svar, men som ska finnas med när vi kliver fram i nutiden. Vad vet vi om hur det ska bli? Hade någon kunnat planera vår nutid? Nej, jag tror inte det.

Vissa projekt kan vi alla vara med och önska. Vissa hus kan vi vara med och bygga. Men själva livet, stämningen, framtidstron, klimatet det är nästan omöjligt att förutse.

Jag älskar verkligen att leva här efter mina 27 år som norrbottning och lulebo. Det finns en öppning, en glipa där åsikter och kulturyttringar får vara annars.

måndag 14 januari 2013

27-årsjubileum

Idag firar jag ett 27-års jubileum. Gissa vad? Jo, det är så länge sen jag stod i taxikön vid järnvägsstationen i Luleå för första gången. Det var en klar morgon och ljuset kom krypande redan vid åtta. Kärlek vid första ögonkastet kan man säga, även om de sex veckorna som kom därefter var svinkalla.

Det var den vintern Olof Palme mördades och den våren  kärnkraftverket i Tjernobyl exploderade. Hur har vi påverkats av det som hände då? Påverkas vi än?

Det är sån't jag tänker på idag.

En man med solidaritet

Ja, hovrättsdomaren Lennart Morard känner solidaritet med de män som stod inför skranket på Hovrätten i västra Götaland. Männen hade enligt tingsrättsdomen tvingat elva kvinnor att prostituera sig utomhus. Polisen hade med hjälp av spaning kunnat bevisa att sex män tvingade och låste in kvinnorna.


Men när målet överklagats till hovrätten förde en av försvarsadvokaterna fram hypotesen att kvinnorna (inte polisen) anklagade männen för att bedriva människohandel bara för att tjäna pengar. En av domarna svarar så här om varför han tog detta på allvar. 

– Det kan jag inte alls förstå, det är självklart att man måste väga alla uppgifter. Man kan inte utgå från att folk talar sanning bara för att man anklagar någon för ett grovt brott. Det finns en viss möjlighet att de kan tjäna mycket pengar, för deras del mycket pengar, på att tala osanning, säger han till DN. läs mer här.

Han visar verklig solidaritet med den organiserade människohandeln. För de kvinnor som förutom att ha tvingats prostituera sig tvingades att vittna hade ingen aning om att deras målsägarbiträden krävde skadestånd. Det är ett system som är helt okänt i andra länder.