lördag 23 februari 2013

Som kryper under mitt skinn

Jag har skrivit under ett upprop mot att polisen går omkring i Stockholm, Göteborg och Malmö och plockar upp alla som inte ser svenska ut. Det enda som krävs, enligt polisen, är att en person inte ser svensk ut för att de ska ha rätt att stoppa dem.

Den kryper under huden. Ja, rädslan. På samma sätt som varje gång jag ser och hör ljudet av Paris metro. (Lyssna här.) Det är fördjävligt att tvingas jobba utan de rätta papperna. Jag vet hur det kändes i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet i Paris. Många av mina vänner har berättat om hur det var i London eller New York. Jag tror inte att villkoren är bättre nu.

Mina erfarenheter är från den tid då gaullisterna styrde i Frankrike. Allt fler människor kom till Paris för att få ett jobb och för att överleva. Revolutionen i Portugal och Spaniens demokratisering hade inte fått ländernas ekonomier att förbättras. Massor med unga människor tog chansen och flyttade norrut.

Stopp!, ropade de som senare blev Front National. Och så infördes det ett visumtvång för alla som kom från länder utanför den europeiska gemenskapen, EU idag. (Vilket alltså inte drabbade spanjorer och portugiser.)

Men norska, svenska och finska studenter var tvungna att ansöka om visum och ett speciellt uppehållstillstånd. Visumet var lätt, men ansökan om uppehållstillstånd var en mara. Först skulle papper från den franska ambassaden i Stockholm skickas till rätt prefektur. Sen skulle passet in för granskning. Därefter skulle man intervjuas och allra sist fick man en stämpel med uppehållstillståndet. Processen tog minst nio månader. Och under den tiden kunde man inte flytta för då fick man börja om på en annan prefektur!

Jag började på den första prefekturen och gjorde som jag blev tillsagd. Sen var jag tvungen att flytta. Då gick jag till prefektur nummer två. De accepterade inte pappren från ambassaden i Stockholm. Och sen var jag tvungen att ta ut ett nytt pass.

Nu var jag i Paris med ett pass utan visum, där det stod att jag var skriven i Paris, och utan rätt papper på rätt prefektur.

Jag vågade inte ta metron till skolan! Istället tog jag bussen genom stan och fick räkna med att resan tog en timme. På eftermiddagarna och kvällarna när bussen inte gick så valde jag att gå till snabbmetron för att slippa ha så många stopp där polisen kunde kliva på och be om pappren. Så här höll jag på en hel höst och vinter. Men när sommaren kom i slutet på mars då gav jag upp och klev på metron. Ungefär då fick jag en kallelse till den första prefekturen för en intervju. Jag åkte ut till en förort och mötte en kvinna. Hon avfärdade mig med att har du flyttat så får du inget tillstånd av mig.

Jag vet inte om det var sommaren, antalet turister eller något annat som fick min rädsla att bli allt mindre. Men till slut var jag inte rädd varje gång som metrons bromsar tjöt. Jag glodde inte stint på dörrerna till vagnen för att få dem att stängas innan  någon polis klev på. Jag kunde äntligen njuta av att jag var i Paris världens vackraste stad.

Den där rädslan vill jag inte att någon ska tvingas känna varje dag.

Polisens rätt att plocka ut vem som helst som de anser vara osvenska strider mot alla mänskliga rättigheter och vår grundlag.

Därför har jag skrivit under.

fredag 22 februari 2013

Heja NSD

Hamburgare med kött från fyra länder gav två barn ehecsmitta. Köttet gick att följa genom halva Europa. Men hur ska vi få säkert kött om spårningen innebär att det kommer från hur många djur som helst?

Känslan inför hamburgerkött kanske blir den som en resenär till Konstantinopel skrev. Han fick vara med och dricka kaffe och skrev hem att det smakade ärtvatten. Det tog ett kvarts sekel innan det första pundet, eller halvkilot importerades till Göteborg i slutet av 1600-talet.

Kaffe och tidningen. Så börjar dagen för 31 000 NSD-läsare, eller kanske är det några som dricker te? Antalet prenumerationer av papperstidningen minskar med 4 procent men antalet läsare ökar. Dessutom är NSD den första tidningen som är nominerad tre år i red för lokala grävprojekt. Både GRÅVBLOGGEN och reportagen om landstinget har chans att få guldspaden.

Utmärkelser har Mando Diao fått för sitt senaste album. Nu senast en grammis. Lyssna på hur de tar sig an en klassiker på ett helt eget vis. Heja Fröding.

Till oscarsgalan far Searching for Suger Man och regissören Malik Bendjelloul. De har nominerats i dokumentärklassen. Lycka till.


Denna vecka är lov. Sportlov för alla elever i Boden och Luleå. Vädret spås bli ovanligt varmt och soligt. Solen är uppe nio timmar och femton minuter. Nu är det bara att glädjas och surfa med alla fina vårvinterdagar.


torsdag 21 februari 2013

Tilltro

Idag finns det en sak att säga. Grattis First Aid Kit. Grattis Johanna och Klara Söderberg som 20 och 23 år unga vinner fyra Grammis.
Börja dagen med att lyssna till Wolf.

Klokare musiker får vi leta efter. Igår sa de något som alla behöver höra när de är på väg in i vardagens vuxenliv. Ni duger. Kan vi slå igenom så kan ni det också.

Den tilltron till livet behöver vi alla.

onsdag 20 februari 2013

6 miljoner för 6 tusen papperslappar

Varje resa brukar bli en berättelse. Ja, jag brukar ju tjuvlyssna på dem som pratar runt omkring mig. Men denna resa var det ett samtal som fick mig att vilja berätta.

- Det var min dotter, säger Allan, hon är min stolthet. Men hon har så många problem som hon måste klara av. Det får hon ingen hjälp med i det här landstinget. Vårt landstingsråd Filippa Reinfeldt har istället anställt konsulter för många miljoner som ska hjälpa henne att sitta tyst och inte svara på några frågor när hon intervjuas. Såg du på nyheterna i går att det var precis så?

Jag är gäst i Allans taxi på väg hem. Jag har varit turist i min hembygd. Tänkt på hur mycket som förändrats sedan jag var en av dem som bor i Stockholms landsting.

- Jag blir vansinnig när jag får höra att de politiker som sålde Serafens vårdcentral för 700 000 kronor till läkarna inte får ersätta landstinget och betala vad de efterskänkte. Tänk att läkarna sålde för 20 miljoner kronor. Men inte ens om detta talar  Filippa Reinfeldt när hon ställs till svars. Hon bara hänvisar till en politiker som inte ens var invald när det hände.

Bilen kryper fram. det är en fil där det borde vara fyra. Vi undrar vad det är som gör att köerna vid två på eftermiddagen tillåts vara lika långa som om det vore värsta rusningstid. Varför det anses viktigare att medelklassen får subventionerad städning än att skolor, sjukvård och vägar är i topp.

- Alla bara tänker på sina bostäder och att de måste ha mer i plånboken för att kunna betala för att bo. Alla är rädda för att tvingas flytta på grund av att de inte har råd. Det har politikerna ställt till med genom att inte bygga och genom att alla tvingas äga sin bostad. Nu kan politikerna göra nästan vad som helst. Ingen vågar göra något som riskerar jobbet. Då kan de ju hamna utanför alla trygghetssystem.

-Nej, de är tysta och stoppar ner de extra skatteavdraget i fickan.

Är det verkligen så? Vill vi leva i en tyst kultur där någon annan tar ansvar och inte låter oss göra det vi är bra på? Vill vi räkna, bara räkna kronor och ören?

- Det borde vara fler norrlänningar som vitaliserar samhället. Människor från norr som inser att det är viktigare att utföra sjukvård än att införa en köp och säljmodell i landstinget. Det tycker jag på allvar.

Men det är kanske inte bättre här. Läser i dagens DN att Norrbottens läns landsting har betalat ut 6 miljoner kronor till de vårdcentraler som skriver ut en promenad till dem som söker vård. Är det det som vi vill att skattekronorna ska användas till? 6 miljoner kronor för 6 000 papperslappar

I en sällsynt vacker målning

Det är häftigt att komma till älvens strand när graderna är både kalla och många. När solen för första gången sen i november syns på himlen och strålar in i köket före åtta. När snön kvider vid morgonens första promenad till snöhögen mot älven. Helt otroligt vackert när solens uppgång speglar sig i väster. Då är det som om jag bor i en sällsynt vacker målning. Vem som målat den? Den som visste.

måndag 18 februari 2013

På kunskapens kulle.

Mitt på den platta slätten tar Gud och universitet kontrollen över tankarna. Det är så tydligt när förmiddagens promenad tar oss upp på kullen. Ärkestiftet, det rosa slottet, Carolina Rediviva, universitet, Gustavianum, allt berättar om hur det finns de som vet och har makten, och så vi andra. I alla fall att det har varit så.

Traditioner från medeltiden som sträcker sig från Bensbyn och ända ner till Småland. Då vandrade sönerna till Katedralskolan för att bli präster, nu samlas döttrarna på alla institutionerna. Det har hänt något... Förutom i toppen.