fredag 26 april 2013

Drop-in

Relativ fattigdom är kanske veckans torra sammanfattning.

Veckans högsta siffra är 41 000 utförsäkrade från sjukförsäkringen. Var tionde av dem lever idag på socialbidrag, dvs 3 880 kronor per månad. Vilket är en förhållandevis låg siffra.

Skolchefen i Luleå uppmanar alla familjer att lämna sina barn med matpaket i kylväskor på skolan och förskolorna. Hon poängterar att skolplikten gäller även om Kommunals strejk bryter ut på måndag. De som strider för att få högre löner hör till dem som inte tjänar mer än cirka 15 procent av en statsrådslön.
Åter till drop-in
Gunilla Carlsson heter vår biståndsminister som kritiseras hårt den senaste veckan. Enligt en utredning har hennes beslut utsatt fattiga i behov av bistånd för onödigt lång väntan på hjälp. I våra ögon är självklart dessa människor som lever i krigszoner i stort behov av stöd.

Men den fattigdom som finns i Sverige ifrågasätts hela tiden. Författaren Susanna Alakoski var i Luleå denna vecka. Hon berättade om den sociala forskning som visar att det finns fattiga barn i vårt land. Hon berättade också om hemlöshetsakademin vid Lunds universitet.
-De säger att om vi bara använder en promille- en tusendel, av vad vi sänker restaurangmomsen med så skulle vi kunna utrota hemlösheten berättar hon inför en fullsatt sal i Kulturens hus.

Fullsatt, skulle Lindeman fräst ifrån. Du tror att du sett en fullsatt sal. Kom inte och snacka om fullsatt om du in te var i Globen. Där hade kanadensaren Justin Bieber tre fulsatta konserter. Mer lokalt så drar Piteå IF en stor publik när de spelar i damallsvenskan. Det är länets bästa fotbollslag.

Kommer ni ihåg när allt skulle vara Drop-in? Nu har Kalix kyrka drop-in under kulturnatta för dem som vill gifta sig. Drop-in vigslar händer väl annars oftast i Las Vegas.

torsdag 25 april 2013

Energin är en gåva

Det här är ett klipp från DN idag. Texten handlar om hur rummen vi vistas i påverkar vår kropp och vårt liv. Jag har alltid varit orolig för att bristen på ljus påverkar oss mer än vi vill veta. Det finns så stora skillnader i min ork mellan en vanlig dag i november och en dag i april. Det är otroligt häftigt med den porlande glädjen över ljuset, när det återvänder med en snabbhet, som jag har glömt sen förra våren. Det pirrar och tiden räcker till att hinna med.

I natt var det inte många timmar mörker. Redan före fyra började storspoven drilla. Björkarna fylldes av småfåglar som samlade sig till en kvittrande sång. Energin från ljuset, ljuden och doften av jord är en gåva.


onsdag 24 april 2013

Billigt att inte göra något


Vad är fattigdom? Den är relativ, berättar Susanna Alakoski när hon talar med Kerstin Wixe om sitt liv och sin bok Oktober i Fattigsverige. 

Hon var en av dem som reagerade på vårt sätt att hitta olika orsaker till att det inte finns barnfattigdom idag.

Samtidigt som hennes bok kom till bokhandlarna i höstas gjorde Uppdrag granskning ett inslag om att barnfattigdom inte finns. Jan Josefsson gick runt i ett bostadsområde och talade med barn som inte såg sig själva som fattiga.

Susanna Alakoski berättar om sitt eget liv och konstaterar att barn som lever i fattigdom och kaos, upplever detta som annorlunda och som en brist, först som vuxna.

När jag såg intervjuerna med barnen på teve som ansåg att ingen är fattig här, tänkte jag att deras berättelser är ett bevis på att de lever utan kontakter med de tvåtredjedelar i Sverige, som fortfarande har det bra. De hade helt andra upplevelser med sig om vad fattigdom i deras hemländer är och har ännu inte upptäckt hur de andra lever här. Som ett bevis på hur isolerat vi lever.

Susanna Alakoski har samlat på de dokument som alla myndigheter skrivit om hennes liv och hennes familj. Det är 600 sidor som hon spritt ut över golvet i det rum där hon skrev sin bok.

Ett rum i Ystad, stan där hon växte upp. Hon skrev och vandrade runt, i sin stad. Hon mötte de människor som hon hängde med i tonåren och såg hur de mådde, om de fanns i livet, och upptäckte det som hon aldrig såg då när hon var 14 och flyttade hemifrån.

"Jag är en person som väljer att gå rakt in i det som gör ont, jag går inte undan." Det är en av Susanna Alakoskis förklaringar till att hon klarade av att vara i Ystad, läsa dessa handlingar med beskrivningar av familjens liv och möta vännerna från förr.

Hon har sökt upp den forskning som finns idag om fattigdom och hemlöshet. Vid Lunds universitet finns "Hemlöshetsakademin". De har alla fakta om vårt samhälles styvbarn.

Forskningen visar att det finns ungefär 1 000 hemlösa barn.

Hemlöshetsakademin har räknat på vad det skulle kosta att skapa ett socialt program för att utrota hemlösheten i Sverige. Kostnaden är en promille av vad det kostade att sänka restaurangmomsen enligt forskarna. En tusendel av denna skattesänkning låter som ett väldigt billigt pris för att vi ska få leva i ett samhälle där alla har samma rätt till bostad. Billigt för oss som samhälle och otroligt värdefullt för de familjer som idag slussas mellan olika sovsalar hos välgörenhetsorganisationer.




tisdag 23 april 2013

Utan status

Om högt och lågt från sidan. Det är ibland som med denna bild. Vi tittar och ser det vi tolkar in. Jag skulle kunna tänka mig att de flesta tror att våren är snöfri nu vid älvens strand. Så långt har inte gumman Tö hunnit än. Men med den information som bilden ger är det en slutsats som inte är fel.

Varje år får politikerna massor med ofullständig information men en är likadan när antagningen till gymnasierna är klar. Vård och omsorg har lägst antagningspoäng. Skulle jag titta på dessa siffror år efter år så skulle jag vilja se mer. Ja, jag skulle ta reda på varför antagningspoängen till utbildningarna inom vården har 92,5 som antagningspoäng, när VVS och fastighet har 165. Eller när dans, musik och frisör har långt över alla andra. Vill du gå musikprogrammet krävs 257, 5 poäng.

Vad säger detta? Så här från sidan skulle jag kunna påstå att vårdyrkena har förlorat sin status. Jag som var tonåring på 1970-talet minns hur mina klasskamrater med högsta betyg 5,0 sökte till vårdlinjen för att kunna bli sjuksköterskor. Vi drömde om att kunna göra en insats. Vi såg hur villkoren för dem som jobbade då blev allt bättre.

Vad sker idag? Vilka är villkoren för anställda i vårdyrken? Hur behandlar vi människor som arbetar med att ta hand om sjuka och funktionsnedsatta?

Det är kanske de frågor som politiker i kommuner och landsting borde svara på. Inte göra som Norrbottens läns landsting och polisanmäla sina anställda när personalen löser ett problem för patienterna. Ja, varför valde landstingsledningen att polisanmäla sjuksköterskor och läkare när de skrev ut ett tiotal körkortsintyg utanför arbetstid mot pengar till kaffekassan? Tror de att det kommer att bli lättare att anställa välutbildad personal?

Vårdcentralchefen som införde systemet hon undrar varför landstinget inte frågade personalen och sa till dem att denna service skulle avslutas.

Kommer fler att söka sig till vården? Erbjudandet i kommunen innehåller arbetsdagar från 07.000 till 21.30 med en lång rast mitt på dagen. Deltidstjänster. Och ett evigt hoppande mellan olika tjänster innan du erbjuds en fast anställning.

Helt klart visar vi som samhälle att vårdyrkena inte har någon status alls.

måndag 22 april 2013

Upp och ner bak och fram, så olika kan verkligheten se ut.

Sten Nordin heter en moderat kommunalpolitiker i Stockholm. Han är borgarråd, dvs kommunalråd. Idag skriver han om Stockholms betydelse för övriga landet i DN. Tyvärr kan jag inte länka till hans rosenröda verklighetsfrämmande text.

Men helt kort: Stockholms lyskraft bidrar till att stärka hela landets konkurrenskraft i den hårda internationella konkurrensen...vi står för 50 procent av de direkta statliga skatterna...

Stockholms län med sina 28 kommuner har så svåra problem med skolor, bostäder, kommunikationer och sjukvård att regionen tar emot skatteutjämningspengar. Länet bidrar inte till övriga Sveriges kommuner.

I Stockholm är det högre arbetslöshet än i Kiruna.

I Stockholm är det större skillnad mellan de olika skolorna i varje bostadsområde än det är mellan olika kommuner.

I Stockholm är det större bostadsbrist idag än det var 1965 när beslutet om att bygga en miljon nya bostäder togs. När Sten Nordin lovar nya bostäder blir det inte ens ett hus.

När vården skriker efter vårdplatser för att regionens alla äldre ska få den vård som de förtjänar, bygger moderaterna i regionen ett nytt sjukhus med färre vårdplatser än det gamla. Nu diskuteras möjligheten att behålla gamla nedslitna lokaler från 1940-talet.

Har någon politiker försökt åka tunnelbana eller buss i rusningstrafik? Det är det ingen kollektivresenär som tror. Dessutom hur kan det komma sig att stora kommuner som Nacka med snart 100 000 invånare inte har tunnelbana?

Nej, den borgliga politiken i Stockholm har haft ett enda mantra, att spara, spara, spara och återigen spara. Och nu syns resultat. En region som stagnerar i och med att de som skulle behövas inte kan bo där. Bättre att spara 20 öre på varje hundralapp i skatt. Ja, än att bygga bostäder, tunnelbana, att anställa lärare, sjuksköterskor och öppna vårdavdelningar.

Så när Sten Nordin pratar om himmelriket Stockholm ser vi andra en stad som sakta går i bitar. En stad som  delas. I kvarter för dem som kan betala nio miljoner för en trea, och i andra för dem som tvingas betala 9 000 kronor i månaden för en andrahandstvåa. I kvarter med människor som påstår att de jobbar dygnet runt och i kvarter där bara varannan har ett jobb.

Om inte Stockholms nedåtgående spiral är så sorglig skulle jag nästan le när jag hör hur Sten Nordin beskriver de gator där 3 000 hemlösa lever.


Här är insändaren:○Det går bra för Stockholm.Många söker sig hit för att arbeta,hitta kärleken, studera eller starta nya företag.Vi är otroligt stolta över att fler vill kalla sig stockholmare – både inflyttande från 
resten av landet och från resten av världen. Men Stockholms framgång står inte i ett motsatsförhållande till 
övriga landets framgång. Hade inte Stockholm haft den tillväxt inom IT, life science och miljöteknik som vi haft under de senaste åren så hade dessa jobb med största sannolikhet i stället kommit Berlin,London eller Paris till del. Världen, och därmed den globala konkurrensen om jobb och talanger, är idag för liten för att inom länder se tillväxt som ett nollsummespel.Stockholms lyskraft bidrar till att stärka hela landet kurrens­kraft i den hårda internationella konkurrens vi ser samtidigt som vår framgång genererar stora statliga skatteintäkter. Stockholms län står för hela 50 procent av alla de statliga direkta skatterna, skatteintäkter som går till att förstärka inte minst vår gemensamma välfärd. Denna möjlighet är en direkt effekt av att det går bra för Stockholm. Det är med andra ord inget fel att det går bra för Stockholm, lika lite som att det är fel att det går bra för någons företag eller någon idrot­tare. Låt alla växa, och de som inte förmår ska vi stötta. 
Stockholm har slagit sig samman med 50 andra kommuner för att gemensamt marknadsföra våra kommuner och arbetsmarknadsregioner gentemot omvärlden.Striden om var företagen som kapar framtidens jobb väljer att etablera sig förs i dag på en global skala, och för att lyckas måste vi arbeta tillsammans. Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi skapa jobb och framtidens välfärd åt våra kommuner. 
Sten Nordin, finansborgarråd och 
kommunstyrelsens ordförande i 
Stockholm

Ljust klockan nio

Jag hör frågan från i går eka i huvudet. Ni vet den där som en reporter ställde när SOM-institutet i Göteborg visade att vi som bor i Sverige och betalar skatt inte vill att våra skattepengar går till vinst i skattedrivna företag.
"Men beror det inte på hur frågan ställdes? Även om vinst är förbjudet i Storbritannien och Danmark i företag som drivs med skattepengar är det väl inte möjligt att driva verksamheten så?"

"Tänk om de hade ställt frågan om de vill kunna välja mellan olika vårdcentraler och skolor istället hakade representanten för företagen på, då hade de svarat att de vill ha olika driftsformer."

Ursäkta men jag förstår inte motsatsen. Om företag i alla andra europeiska länder som drivs med skattepengar har vinstförbud, är det väl inte omöjligt att driva dem på samma sätt i Sverige? Men då skulle inte dessa subventionerade företag kunna ta ut värdeökningar på flera hundra procent. Då skulle inte vårdcentralen i Stockholm ha ökat i värde från 700 000 kronor till 20 miljoner kronor på bara något år.

Vill vi att alla ska känna att det är meningsfullt att betala skatt till det gemensamma kan vi inte låta vissa ta ut pengar ur samma kassa. Idag berättar P1 om Martin Lorentzon, en av grundarna av Spotify, som valdes in i Telia Soneras styrelse i år. Han har valt att flytta sina pengar till Cypern för att slippa betala 60 miljoner i skatt. Det kan han välja för att han har råd med bra skatterådgivare som kan placera hans aktier och pengar där han slipper betala vinstskatt. Men vilka signaler ger regeringen som genom sitt ägande av Telia Soneras aktier har makt att avgöra vem som sitter i styrelsen.

Jag gissar att Martin Lorentzon är med och använder allt det som våra skattepengar används till och har gjort det sen han föddes. Liksom vi alla som lever här.

Det konstiga är att både jag och alla som jag talar med undrar över att vissa personer typ Anja Persson fortsätter att vara populär trots att hon ägnat hela sin karriär åt att undvika att betala skatt till Tärnaby. Men andra som Martin Lorentzon inte har kvar sin gloria när hans skatteplanering upptäcks. Hur fungerar det?



söndag 21 april 2013

Svarta pengar-vita avdrag

Äntligen vill jag ropa! Äntligen tar riksmedia, Sveriges radio, upp risken med ROT och RUT när det gäller svarta löner. Jag har alltid hävdat att ingen kontrollerar de företag som använder svartalöner men som kräver skatteavdrag. Och idag ska radioprogrammet Kaliber berätta om att Skatteverket aldrig har kontrollerat om lönerna som betalas är vita.  Företagens bokföring har kontrollerats, men aldrig vilka anställningsförhållanden som de erbjuder sina anställda.

Kommer ni ihåg den viktigaste orsaken till att dessa två bidrag infördes? Kommer ni ihåg politikernas viktigaste argument?

Alla svarta löner skulle bli vita, om halva lönen skulle betalas av skattebetalarna. Men riktigt så enkelt fungerar inte en oreglerad marknad utan några kontroller. Hur tjänar ett företag mest på RUT och ROT? Jo, genom att fakturera höga timpenningar för arbetet och genom att betala svarta löner.

Dessutom har RUT och ROT underlättat allt fusk med löner och skatter genom att det inte är konstigt att massor med hantverkare och städare finns ute i våra bostadsområden. Man kan säga att RUT och ROT ger ett alibi för alla svarta pengar som strömmar genom bolagen.

I och med att marknaden överhuvudtaget inte kontrolleras så fungerar den naturligtvis som alla andra marknader. Billigast säljer mest. Just det. Ett företag tar hit "städföretag från Polen" med anställda från Vitryssland. Kunden betalar 90 -110 kronor per timme för ett arbete som det svenska företaget påstår kostar 375-400 kronor per timme när de ska ha sina bidrag från Skatteverket.

Vilket innebär att varje städtimme kostar knappt 200 kronor för skattebetalarna. Runt en hundralapp för beställarna av städningen. Det svenska företaget har 200 kronor i vinst utan att göra annat än att visa vilka kunder som vill ha städning. Det polska företaget tar runt 50 kronor av städarna och de som gör jobbet får 50 spänn i timmen. Men bara för den tid när städning pågår.

Det finns dessutom en annan effekt inom byggnadsbranchen. Timpriset för en arbetad timme har nästan fördubblats sedan ROT blev så generöst att det lönar sig för företagen. Ingen fakturerar under 530 kronor per timme för byggarbeten om det är vita pengar. En prishöjning som regeringspolitikerna har orsakat helt på egen hand.

Är det någon som kan förklara för mig varför vi ska använda skattepengar till att subventionera lönerna för byggnadsarbetare (utan studielån) så att de har löner på 30 000 kronor i månaden, men att vi inte kan betala 24 000 kronor per månad till sjuksköterskor?

Det är en fråga som jag gärna vill ha svar på!