lördag 1 juni 2013

Doft och doft och stanken av stulna pengar

Kontrasterna är ibland så stora att jag inte klarar av dem. Denna ljuvliga tid som pågår nu med hägg-, syren-, och äppelblomsdoft går upp i atomer när jag läser Andreas Cervenkas lördagskrönika i Svd. (Kommer en länk så snart den finns)

Han berättar om de döda kvarter där världens superrika har sina Londonsbostäder. Han betonar att de människor som han berättar om inte utgör mer än en promille av världens alla människor. Det är dom som har stulit det som finns av värde i de forna östländerna. De som tar emot mutor från Teliasonera. De som spärrar in sina motståndare utan rättegång och de som ärvt mark, oljekällor och pengar gömda i skatteparadis. Kort sagt "Funny money" som Andreas Cervenka kallar pengarna. De sorgliga slantar som luktar skit.

För att illustrera hur jävla dåliga liv som dessa människor har berättar han om Hans Kristian Rausing. Ni vet arvtagaren till Tetra pak med miljarder på banken. Denna knarkare som tog en allt högre dos för att glömma att hans fru dött i rummet intill. De ord som han använder, ( jag lovar en länk), får mig att undra om han inte går över alla gränser.

Visst stinker det av kriminalitet och människoförakt på Londons dyraste adresser, men det finns liksom en gräns för vad vi som inte ägnar oss åt smutsiga pengar skriver, eller?

Eller, kanske är det så att de, som hela dagarna läser utredningar om de människor som helt utan risk för att åka dit stjäl från alla oss som bara gör vårt bästa, tappar tålamodet.

De går inte ut på gatorna och protesterar, de försöker istället levandegöra alla dessa svek med ord. Men ibland blir det ett ord för mycket och en protest för lite.

(Vad Andreas Cervenka skrev, skulle jag vilja låta bli att skriva här, men artikeln har inte lagts ut på svd.se så här upprepar jag hans inlägg i krönikan: 
Men hur mår de? Att pengar inte är samma sak som garanterad lycka är i för sig ingen hemlighet. Belgraviabon Hans Kristian Rausings miljarder hindrade honom inte från att skjuta heroin med en dekomposterande fru i  rummet intill - ett beteende som indikerar att den andliga toppformen är en bit bort.)

fredag 31 maj 2013

Jag avdunstar

Jag vet inte varför varenda meteorolog på radion och i teven måste lugna övriga Sverige med att snart försvinner värmeböljan i Norrbotten. Låt oss glädjas tillsammans. Hela landet har ju rekordvarmt denna majmånad. I Markusvinsa var det 29 grader, inte över trettio som vid det förra rekordet för två år sedan.. Jag kan bara minnas en enda sista vecka i maj när det har varit lika hett. När? Jo, 1992.( PS: Jag minns det för att vår S började med gå då och hamnade i plaskdammen.) Då var det t o m 20 grader på natten. Det SMHI kallar tropisk natt.

Man kan alltid lita på att det är sommar mellan "hägg och syren" säger många som levt länge. Förr när hantverkarna utbildades genom att vara gesäller hade de ledigt i början av sommaren. Det är därför en skomakare satte upp en skylt på sin dörr där det stod "Stängt mellan hägg och syren". Han passade på att vara ledig innan nästa gesäll kom för att arbeta.

Det börjar bli kaotiskt i skolvärlden. Det är inte elever, lärare eller politiker som står för oredan. det är de bolag som äger stora skolkoncerner. JB-koncernen, eller John Bauerskolorna har varit ägda av ett danskt rikskapitalbolag, men bolaget ser en risk nu när barnkullarna är mindre, så de lägger ner och säljer sina skolor. Nu är det skattebetalarna som ska ordna gymnasie- och grundskoleelevernas utbildning med en ny omgång skolpengar.

För att minska risken för att detta upprepas föreslår miljöpartiet och socialdemokraterna att ingen skola som drivs med skattepengar ska få ha vinst som syfte med företaget. Istället ska utbildning vara huvudsyftet för dem som får rätt att använda skolpengen.

Norrskenet, ett LKABbolag, Metso, Folksam  och Peab bildar ett bolag som ska satsa 663 miljoner kronor i Kaunisvaaragruvan om det finns tillräckligt med  investerare nästa vecka. Det behövs minst en miljard till. Inte en omöjlighet om vi får tro gruvans ledning.

Hur ska jag få ihop resten av veckans små och stora nyheter utan att jag tappar tråden?. Jag kanske ska börja med en granne till gruvan. Mikael Niemi, författare från Pajala, är en av årets sommarpratare. Det är den andra gången som han talar i detta program. Vad har hänt under de tolv år som förflutit sedan han vann ett Augustpris med sin "Populärmusik från Vittula"? Det vill jag gärna veta även om det blir i form av en härlig skröna.


En skröna trodde nog fler än jag när vi fick höra att polisen i Uppland har öppnat Hjulstabron över Mälaren flera gånger för att stoppa bilister. Det har framkommit i förhören av olika poliser efter den 11 mars. Då mötte polisen två personer i en bil som inte bländade av helljuset. Bilisten verkade köra för fort. Det började en jakt mot Mälaren. Bilisten körde rakt ut över den öppna bron, utan att stanna, utan att märka bommarna och både han och hans kamrat dog. Enligt försvarsadvokaten kan denna vana att använda broöppning som hjälp för att få stopp på fortkörare och andra misstänkta bilister frikänna dem som begärde en broöppning på kvällen den 11 mars.

Veckans minsta nyhet var nog att landshövdingen i Kalmar uppfyller våra fördomar om smålänningar. Ja, det är ju i Småland som de snålaste bor. Har man tur och snålar allra bäst kan man kanske bli lika rik som Ingvar Kamprad...Men Stefan Carlsson, som han heter, snålade lite grann. Han hade middag för Kungen och valde att servera ett billigt vardagsvin. Det diskuterades i många, långa minuter på TV4. Det kanske var en stor middag så att länsstyrelsen tvingades att spara för att hålla sin budget, eller var det så att budgeten behöver bli större för att Kalmar län ska klara av kungahusets besök?

(Glöm föralldel inte bort att det är familjen Bernadottes favoritlän, där de tillbringar varenda sommar.)







torsdag 30 maj 2013

Broöppning

Det finns en lapp med telefonnummret till brovakten vid Hjulstabron i Strängnäs hos ledningscentralen för polisen i Uppsala. Det avslöjar SVT idag. Sveriges Radio berättar att flera av de poliser, som har hörts om varför bron öppnades den 11 mars när två 20-åringar flydde från polisen, säger att bron har öppnats fler gånger.

Polisen jagade de två 20-åringarna för att de inte bländade av helljuset vid möte med andra bilar. Jakten slutade med att polisen beordrade att Hjulstabron skulle öppnas, vilket skedde, och chauffören av bilen körde genom alla bommar ner i Mälaren. De två dog.

Hett klimat på alla sätt

Daggen glittrar i gräset och klockan är halv fem. Dessa ljusa dygn är det nästan helt omöjligt att sova. Det känns som om hela jag är fylld med kittlande champagne, eller sockerdricka. Hela världen är öppen för  stora äventyr.

Äventyrliga måste alla vara som banar ny väg bortom de kända stigarna. Idag är det ett ovanligt samarbete som är dagens nyhet. Northland har lyckats med att få fyra nya investerare, Norrskenet, ett LKAB företag, Folksam, finska Metso och Peab. De bildar ett konsortium som går in med 100 miljoner dollar, cirka 663 miljoner kronor.

Måtte även malmen få ta nya vägar så att inte det är transporterna som gör den rika gruvan fattig.

Nu är länet hetast igen.

onsdag 29 maj 2013

Håller ingen tidtabell

Sommaren har inte tid. Den rusar fram och följer ingen tidtabell. I alla fall inte den som gällde fram till för en vecka sen. Hinner du med?

Snälla vänta lite på oss som vill vila i din prakt! Låt oss få en vecka mellan hägg och syren. Midsommarblomstren, smörblommorna och rödbläran lyser upp ängarna, i maj! Vilka blommor ska vi plocka på midsommarnatten?


tisdag 28 maj 2013

Om att dricka

"Det bor inte så många i Norrbotten och det finns inte så många ställen att gå ut på. Sedan är det kallt och jäkligt så stor del av året, men den största förändringen har nog skett här i Stockholm där man tror att man skaffat sig kontinentala vanor där man kan dricka varje dag..."

Vi dricker inte lika mycket vin per person som Stockholmarna. Skillnaden är enorm. En kvinna i Norrbotten dricker 14 liter vin per år och en man 36 liter. I Stockholm dricker kvinnorna 30 liter och männen 56 liter.

Förklaringen som de två damerna ger tror jag håller, ja, att alla tror att vi kan dricka varje dag utan att det ger skador, för så gör man vid Medelhavet.

Men förklaringen till varför Norrbottningar inte dricker lika mycket är dråplig.

Att det bor för få i norr. Ser ni hur vi är strösslade över hela länets yta, och då är vi färre än en person per kvadratkilometer. Ja, och då blir det långt till närmsta krog. Och kallt och ensamt och ja vad finns det mer för feluppfattningar som vi kan ta upp.

Piteå, Luleå, Boden och Kalixområdet är inte direkt glest befolkat, och krogarna är inte precis tomma. Och kallt är det väl aldrig inomhus? Utomhus har vi haft varmast i landet den senaste veckan. Solen har varit uppe till elva.

 Men en vanlig måndagskväll var det inte krogen som fylldes till brädden. Det var Kajsa Harnevik, en ung kvinna från Luleå, som samlade folk på Lillan. Där berättade hon om sin volontärresa till Sri Lanka. Hon visade bilder och det var auktion på gåvor från krogar, butiker och idrottsföreningar. Hon samlade ihop pengar till flickskolans tak. Vi drack inte annat än te från bergen på Sri Lanka. Ljuvligt gott.

Det är kanske det som fattas i storstäderna? Ja, den där känslan av att det spelar en roll om vi gör lite grann för att förändra.

måndag 27 maj 2013

Ett kvarts sekel

Jag har firat 25 år som fast anställd på NSD. (Det var mer än 27 år sedan som jag började på redaktionen), Det har hänt otroligt mycket sen den dag jag klev in genom porten på Robertsviksgatan i januari 1986. Ingen hade kunnat tro att jag skulle sitta här vid älvens strand ett kvarts sekel senare.

I alla fall så samlades vi som varit anställda i företaget de senaste 25 åren tillsammans med styrelsen och åt en fantastisk middag på Tallkotten. Vi fick ljuvliga buketter och en present. Sen klev jag ut i försommarkvällen och njöt av solen över Norra hamn.

Det är nu när jag står här vid kajen som jag ser hur mycket som har förändrats i stan. Så annorlunda det är här när kvällarna är ljumma. Fullt med folk på alla uteserveringar. Tänk vilken öken det var när jag cyklade hem i den ljusa sommarnatten första våren.

Då fanns en enda servering på Storgatan, Bistron, den som numera bor i Piteå vid hamnen. Vad vi åt när det var fest? Förälskade havskräftor. Det var det häftigaste som serverades vare sig vi festade i Luleå eller i Stockholm.

söndag 26 maj 2013

Tänk om!

Jag klev tillbaka till mitt 1970-tal. Då hittade jag en bild som antagligen är den som jag bär inom mig. Den som jag ser när ingen spegel finns,( som påminner mig om att det har gått 40 år).

Då var det en nyhet att alla hade 40 timmars arbetsvecka. Nu är det en stoppkloss. Då var det självklart att den ökade produktiviteten skulle ge både kortare arbetstid och högre lön. Inte för att den svenska arbetsgivarföreningen, idag Svenskt näringsliv, trodde på idén att det skulle ge fler mer välbetalda arbetsuppgifter.

Nu har vi facit. De som trodde på att arbetstidsförkortningar ger god effekt på arbetsmarknaden fick rätt. Mer än 500 000 rätt. Så många nya jobb anser forskarna att 40-timmarsveckan gav under de fem första åren.

Nu sitter högern och Svenskt näringsliv och stoppar en ny arbetstidsförkortning. När Miljöpartiet föreslår att vi ska sänka arbetstiden med 5 timmar per vecka ser de jordens undergång. Men jag är förundrad.

Kommer ni ihåg hur lång tid det tog att utföra många arbetsuppgifter 1971? Kommer ni ihåg hur det var när det bara fanns stora datorer som arbetade lika långsamt som den enklaste mobiltelefon. Tänk när all hantering av bokstäver och siffror utfördes i flera steg.

Jag minns hur journalisterna på le Monde antecknade, skrev ut sina anteckningar för hand, redigerade anteckningarna för hand, skrev ut en artikel för hand, lämnade det handskrivna manuset till en akademiskt utbildad sekreterare som rättade fel och skrev ut artikeln. Därefter läste den av en redaktör som lämnade manuset vidare till en chef. Chefen la till sina ändringar och lämnade manuset till den akademiska sekreteraren som skrev om allt. Därefter läste journalisten manus och lämnade det vidare för inskrivning.

Nu var manuset på den grafiska avdelningen. Där skrev en perforatris in manuset i systemet. Den printades ut och en monterare skar till texten efter en skiss. Artikeln placerades på en sida som fördes vidare till en person som fotade den. Sen användes fotot för att göra en tryckfärdig sida som placerades i pressen.

Detta tog i le Mondes fall oftast tre dagar.

Idag skriver vi in texten, redigerar den och skickar den till den person som gör tidningssidan. Sidan görs samma dag för att sedan skickas till tryckeriet. Tidningen trycks.

Rationaliseringen av vårt arbete har inte resulterat i någon form av arbetstidsförkortning. Vi har istället fått längre arbetstid eftersom att vår förre arbetsgivare, socialdemokraterna i Norrbotten och det norska bolaget som ägde oss gick till arbetsdomstolen för att häva vårt lokala avtal.

Istället är vi färre som gör mer.

Tänk om. jag säger, tänk om, en förkortning av arbetstiden skulle ge 500 000 nya arbetstillfällen under de närmaste fem åren. Jag kan väl få drömma!