fredag 16 augusti 2013

Veckans värde

Nu har Martin Ljung fått en egen gata i Notviken där han växte upp. På teve hjular han på en hand och på min gamla ep-skiva ropar han efter "Ester" i sin mest kända monolog. Varje gång jag lyssnar får jag träningsvärk, i skrattmusklerna.

Musklerna använder våra friidrottare vid VM i Moskva, och hjärncellerna. På något sätt ville Emma  Green Tregaro och Moa Hjelmer protestera mot ryssarnas antigaylagar. Med hjälp av fem olika färger på nagellacket lyckades de nå ut. Nu vet hela världen att Putin och hans regering, och stavhopparen Jelena Isinbajeva inte står för allas lika värde.

Allas lika värde var nog det de flesta som deltog i den arabiska våren hoppades på. Men de sista dgarna denna vecka använde regimen till att döda, skada och stoppa alla protester mot att armén har tagit över makten i Egypten.

Makten över marken är inte ägarens. det vet alla som följer konflikten i Kallak. Här har aktivister byggt upp hinder för att inte Jokkmokk iron maning ska kunna provborra i renbetesmarkerna. Motståndarna mot gruvan upprör vd:n för gruvbolaget så mycket att han kallar dem "sjuka i huvudet".

På fredagen så kommer Kungen och Drottningen till Luleå för att möta medborgarna. Men först far de till Älvsbyn för ttt uppleva norra Europas största fors, Storforsen och för att äta lunch. Samtidigt invigs augustis musikfest i Luleå. En riktig krock.

Aldrig förr har en revisor fått ta ansvaret för vad hans revision av ett börsföretag har kostat ägarna, men på fredagen slog hovrätten fast att Öhrlings Pticewaterhouse Coopers ska betala sammanlagt 2 miljarder kronor inklusive räntor och juridiska omkostnader. Tingsrätten hade redan fastslagit att revisionen inte var gjord enligt god revisorssed, nu får bolaget betala skadestånd.

Ett bolag som Avanzas vd vill att en oberoende konsult ska undersöka är Northland. Han menar att aktieägarna inte har fått veta varför alla miljarder försvunnit och att bolaget var på obestånd. Ja, varför hade Northland hunnit få ett underskott på flera miljarder utan att ledningen slog larm i tid?

Hur ska unga människor som skickas till sina föräldrars hemländer för att inga tvångsäktenskap larma omgivningen? Det är en fråga som en av Storbritanniens frivilligorganisationer funderat på. Deras förslag är att de unga ska stoppa metall, en sked, i trosorna så att de får ett utslag på säkerhetskontrollen. Eftersom att metallan finns i trosorna förs den unga till ett rum där de utan föräldrarnas vetskap kan larma om att de inte vill fara iväg. Fiffigt?

torsdag 15 augusti 2013

Hon

De uttryck som skapade stormar är idag en del av vår identitet. Men synen på kvinnan har den förändrats lika mycket?

Den frågan hänger över Nike Saint Phalles hela konstnärskap där en del presenteras på Moderna museet. Redan innan vi hinner fram till utställningen syns det att den inte är lika viktig som de andras. Två salar med den permanenta samlingen står i vägen innan vi hittar de salar som hennes utställning finns i. 

Det finns en slarvighet i utförandet. En skissartad presentation, vilket gör att det är tur att hennes verk är så uttrycksfullt.

För ingen borde missa chansen att se denna kvinnas värld. 

onsdag 14 augusti 2013

Daggen, myggen, mörkret

Sommarens sista allsång från Skansen hörs genom de öppna fönstren när jag går ner mot älven. På bara några få minuter ändras ljuset. Potatisodlaren skramlar fram när han kör in traktorn vid tio. Då har nästan allt ljus försvunnit. Daggen,myggen och mörkret.

Morgondimman som dränker allt.

Det går inte att förklara bort att det inte är många dagar kvar till den första krispiga frosten.

Vad jag gör då? Jo, jag inser att blommorna från maj behöver kompletteras med några som inte blommat ut. Nyaste bekantskapen är en enkel Chokladblomma. Den är så mörkt röd att den ser svart ut i skuggan. Inte speciellt smart att plantera ut den men härligt att se hur den sträcker sig mot ljuset.


tisdag 13 augusti 2013

Vårt språk

Det är intressant med hierarkier. Ja, att vi så gärna vill att allt ska kunna rangordnas nerifrån och upp eller vise versa. Idag diskuterar finländarna för miljonte gången elevernas rätt att läsa svenska, eller tvångsvenska som motståndarna kallar språkundervisningen.

Vi som lever i Sveriges nordligaste län känner igen många av argumenten; både argumneten för och dem som är emot. I vårt län talas många modersmål som idag kallas minoritetsspråk. Vår region har flest minoritetsspråk i hela europa. Men det är först nu när det nästan är försent som rätten att läsa sig sitt modersmål är lagstiftad. Inte överallt som i Finland, men i de kommuner som ansöker att få vara med.

I Finland vill de unga mellan 15-25 år ha kvar den obligatoriska svenskan. De ser språket som en möjlighet att kunna studera och arbeta i Sverige, Norge och Danmark. I Sverige måste de elever som vill ha undervisning i sitt modersmål bevisa att de har sådana kunskaper att de faller inom den krets som får lära sig sitt första språk.

Det finns olika sätt att se på minoritetsspråket. Det är helt tydligt.

När jag gick i skolan för 40 år sedan kom mina klasskamrater från Finland och Tjeckoslovakien rätt in i klassrummet utan stöd. De fick sitta tysta fram till den dag när de kunde använda svenskan.

Då var hierarkin helt självklar.

Men hur är det nu när vi vet så mycket mer om hur språket fungerar?

Är engelska, amerikansk engelska eller kanske kinesiska finast? Eller kanske det döda språket latin?

Eller har vi förstått att alla språk, grundliga kunskaper i modersmålet ger en bättre start i livet?

måndag 12 augusti 2013

Flyttande

Jag vaknade före fem när en debattsugen gruppresa från norr slog sig ner i den stora rönnen. Jag såg dem inte, men de övertygade varandra, högljutt, om vikten av att fortsätta mot söder.

Flyttider.

Fardag för dem som inte vill uppleva höstens första frost.

Nu rullar flyttbussar, släp och fullpackade bilar ner mot söder. Och de möter en liten rännil med studenter som ska leva och bo norrut.

Det är på resan längs med E4:an som vi uppfattar hur långt vårt land är. Hur olika men ändå så likt. Just den där känslan av att vi alla är mer lika än olika är det som får oss att vara ett samhälle, en kultur. Därför gör det mig sorgsen när jag hör hur borgliga politiker framhåller vissa medborgare på bekostnad av andra.

I morse tänkte jag på en helt kort nyhet som jag hörde på Rapport. Det var en kvinna som sökt fösörjningsstöd som tvingats överklaga socialtjänstens beslut. Varför? Jo, hon bor i en bostadsrätt och reglerna i hennes kommun skulle tvinga hennes att sälja sin lägenhet om hon ville ha mat på bordet. Vilket hade gjort henne både bostadslös och pengalös. Men förvaltningsrätten sa stopp.

Deras dom innebär att fattiga med bostadsrätt får bo kvar om de inte ska ha stöd en längre tid.

Det är inte lätt det här när politiker tvingar alla att äga sin bostad. Det innebär att de lagar och regler som vi har haft måste anpassas till dagens verklighet. Annars kan väldigt många tvingas att uppleva sin fardag när något oväntat sker som kullkastar deras ekonomi.

söndag 11 augusti 2013

Jordgubbsfinal

Sommarens sista jordgubbar kommer från Jämtland. Där växer de sötaste bären och de mognar sent. Igår när jag kom fram till jordgubbskiosken önskade försäljarna trevlig höst. Det är ett av de tecken som jag väljer att blunda för.
Istället tar jag fram världens minsta tub med Kalles och minns sommarens fina resa. Kaviartuben följde med från årets tjusigaste hotell, Grand i Gävle. Men även om jag satsar hårt på att skrämma fram semesterkänslan så är det slut på lediga dagar. Nu har S och J tagit bilen med storsläp och rullat ner i mlle Renault till Uppsala. En resa på så där 13 timmar. Snart börjar återresan för J och bilen. Som tur är kan man lämna kvar släpet i söder. S ska fixa med sin pyttelilla lägenhet och plugga inför en tenta. Sen får vi se om hon hinner upp hit igen innan skolan börjar.

Igår var jag och Inger på Höslaget i Avan. Det har blivit en tradition. Hela byn på andra sidan älven fylls av fest med tusentals besökare. Det är loppis, lokalt odlade grönsaker, rypsolja och fina lammskinn. I år ställde en otroligt duktig florist ut sina brudbuketter. Den allra finaste var med en kronärtskocka i mitten. Tyvärr fick jag inga bilder med mig därifrån. Men fina minnen.