torsdag 29 augusti 2013

Speglingar

De som är uppe mitt i natten kan se norrsken, jag ser hur solen speglar sig i älven. Kvällarna är fortfarande ljumma, men på morgonen finns det en isande kyla i luften. Inga kalla grader än, men...

Morgonens debatt vid stranden hölls igång av fyra svanar. Jag antar att de övriga familjerna har flugit i sträck ner mot Dalälven. Nu börjar avstånden märkas. Vi skördar nu men nere på Öland är det en hel månad kvar till Skördefesten.

Det finns en existentiell smärta lurande bakom morgondimmorna och det frasande gräset. Den där känslan av att "var är jag och vart är jag på väg" nu när hösten stormar in från nordväst.


onsdag 28 augusti 2013

En gång till

Rugosa Rosa heter hon på blomlatin. Vår ros som har klarat allt från massor av kalla grader till otäcka virus och små bladknaprande larver. Idag slår hon ut för tredje gången denna sommar. Doften är lika intensiv som vid midsommar, men färgen är betydligt djupare. Jag kunde inte låta bli att knipsa av en av blommorna, snart är det ju så kallt om natten att de inte har en chans att slå ut.

Thérèse Buguet är populär överallt där det drar kallt från havet, älven eller höga berg. Busken blir enorm i goda lägen. Den är rätt bra på att krypa fram när den behöver skydd från vinden. Bäst har den mot en vägg som kan behålla värmen långt in på natten.

tisdag 27 augusti 2013

Bitarna passar inte!

Det finns en doft av vått ylle när jag minns tiden före 1985. En doft som alldeles utan grund ger en känsla av trygghet. Då hade ingen hunnit tappa pusslet i golvet och sett till att inte någon av pusselbitarna skulle passa ihop igen. Det fanns ingen yttrandefrihet  inom Warschawapakten, men på den andra sidan järnridån försvarade vi rätten att uttrycka sin egen åsikt.

Orsaken till att vi var med och utkämpade det kalla kriget var att vi ville att alla skulle ha mänskliga rättigheter. Men det var ju inte så enkelt.

Idag berättar DN om hur socialdemokratiska politiker hade ett utbyte genom IB med Sovjets ambassad. Tidigare har avslöjanden genom Wikileaks gett oss uppgifter om hur Carl Bildt har gjort samma sak med den amerikanska ambassaden. Stod vi i mitten och var neutrala? Eller höll pusselbitarna redan då på att omformas till en helt annan bild än den vi medborgare fick se på asken?

Järnridån skrämde inte bara oss som levde i skuggan av den, den fick dem som har den ekonomiska makten att gå till förhandlingsbordet och erbjuda de anställda vissa förmåner. Nu är det inte löneförhöjningar som ger oss ökade realinkomster, det är skattesänkningar. Ännu en pusselbit som bytt form och som förändrar bilden av hur makten över kapitalet ser ut.

Lagom skulle inflationen vara. Då var arbetslösheten låg. Inte fler än dem som var mellan olika anställningar skulle vara utan jobb. Idag kallar alliansregeringen 8 procents arbetslöshet normal, 2006 var det massarbetslöshet enligt samma politiker.

Varje gång ett ord eller en mening byter betydelse ramlar en bit till ner från det pussel som var tillitssamhället, eller folkhemmet. Nu är pusslet fyllt av hål. Vilket skulle kunna vara en början på något nytt, något mycket bättre.

Vilka ska forma bitarna som ska fylla hålen efter det gamla? Det vi vet idag är att både och, ja, alla alternativen har gett oss en bild som när vi försöker lägga pusslet en gång till inte stämmer.


måndag 26 augusti 2013

Folkhemsprinsen

Nu har jag läst Humlans som flyger; berättelsen om Stefan Löfven. En riktig framgångssaga. Det finns inte någon som yttrar ett enda ont ord om partiordföranden. Det finns inte en enda händelse i hela boken som skulle kunna få oss att tro att Stefan Löfven har fler än en sida. Den reko arbetargrabben som slåss för sina medlemmar i facket.

Han är den som genom förhandlingar når resultat. Det är först denna vecka som han ryter till. Nu kräver han att kommunerna får makten över skolorna och att det dyra PPM-pensionssystemet läggs ner.

Ja, det finns massor av bra berättade historier i boken om hur en barnhemsgrabb och fosterson växer upp och blir Sveriges tyngsta fackliga förtroendeman och därefter ledare för landets största parti. Sverige från ett av Europas fattigaste samhällen till ett folkhem och Stefan Löfvens egen livsberättelse passar precis in. 

Han är den folkhemsprins som ingen av hans företrädare kan leva upp till.

När Stefan Löfven föddes för 56 år sedan fick inte en ensamstående mor stöd och bidrag så att hon kunde behålla sina båda söner. Stefan var yngst så han fick flytta till ett av Sveriges mest beryktade barnhem, Nybodahemmet. Men i en by utanför Sollefteå finns en distriktssköterska som övertalar flera familjer att ta emot fosterbarn. Stefan och två andra pojkar hamnar hos goda familjer. Familjen Melander gör ingen skillnad på Stefan och hans två fostersyskon. Han är en del av familjen.

Han läser på en tvåårig gymnasielinje, går på socialhögskolan och hoppar av till ett jobb på Hägglunds i Örnsköldsvik. Där svetsar han RClok och engagerar sig fackligt. Genom sitt fackliga arbete lär han känna vd:ns sekreterare som han gifter sig med.  

Han arbetar fackligt på alla nivåer och blir efter många år kronprins till Göran Johnsson som är ordförande i Metall. Metall blir IF Metall och då blir Stefan Löfven ordförande.

En fackordförande som jobbar hårt för sina medlemmar och som sluter ett avtal, vilket innehåller mycket ifrågasatta överenskommelser.

I krisen 2008 föreslår facket och arbetsgivarna att lönerna ska sänkas mot att de anställda får kortare arbetstid. Detta för att undvika att 25 procent av Metalls medlemmar förlorar jobbet. Ingen vinner och ingen förlorar skulle man kunna sammanfatta avtalet med. Eller så skulle man kunna säga som den förre avtalssekreteraren i LO Hans Karlsson att Metall slår sönder alla gemensamma avtal inom LO.

Ja, vår nutidshistoria är berättad på ett tydligt sätt och det kan verkligen Lena Hennel och Lova Olsson göra. De får alla upp- och nedgångar inom ekonomin och politiken till att förklara varför vi finns där vi är idag. Och varför socialdemokraternas partiledare heter Stefan Löfven.

Med beröm godkänt för all bakgrundshistorik, väl godkänt för berättelsen om folkhemsprinsen och godkänt för skapandet av en ny legend, pojken från barnhemmet som blir partiledare i landets största parti. Kommer han att bli nästa statsminister? 

Och det är bara ett litet fel i boken: en skoldirektion är en kommunal skolstyrelse. Det är där Stefan Löfvens mamma, Margareta Löfven arbetar.

EVA BERGSTEN SUNDBERG


(Stockholms skoldirektion var en kommunal nämnd med uppgift att handha Stockholms folkskoleväsen och fortsättningsskoleväsen 1982 bytte Stockholms skoldirektion namn till Stockholms skolstyrelse.)

Dagg, dagg, och dagg


söndag 25 augusti 2013

"In order" eller?

Vad är pressfrihet? Vad är yttrandefrihet?

Två helt olika värden om man får tro Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Det är helt otippat att de två tidningarna om nästan aldrig ser olika på världen, de som oftast har helt samma syn på det mesta , att de skulle ta helt olika ståndpunkter i denna fråga. Och det är inte små skillnader, utan två helt olika världsbilder som vi får möta.

Peter Wolodarski, chefredaktör på DN skriver tillsammans med Hilde Haugsgjerd, chefredaktör Aftenposten, Riikka Venäläinen, chefredaktör Helsingin Sanomat och Bo Lidegaard chefredaktör Politiken, till premiärminister David Cameron i London efter den brittiska statens ingrepp mot tidningen the Guardian och gripandet av den brasilianske medarbetaren David Miranda, om hur viktig den offentliga debatten är för en stark demokrati.

I Dagens Nyheter får Storbritanniens ingrepp mot the Guardian vägas mot de skador som USA och den brittiska staten orsakat medborgare över hela världen när internettrafiken, mobiltrafiken och  informationsutbytet mellan människor avlyssnats av NSA.

Vad ska dessa säkerhetsåtgärder skydda? En demokrati, eller en övervakningsstat?

Men i Svenska Dagbladet får Fraser Nelson, chefredaktör för den konservativa tidningen the Spectator, försvara att den konservative premiärministern tar anställda på tidningar i förvar och att de tvingar chefredaktören för the Guardian, Alan Rusbridger, att med en slägga slå sönder tidningens hårddiskar. Han ser inga problem med att staten griper in och använder antiterrorlagar mot en av landets dagstidningar.

Så olika är synen på vad som ordet demokrati innefattar. Så oändligt långt är det mellan att tro på demokratin och att försvara en repressiv regering.

Under Thatchers regering ingrep staten mot New Statesman för att de avslöjade hur den konservativa regeringen gjorde en sak och sa något helt annat. Journalister som arbetade med dessa artikelserier fick hålla sig undan. Men då var New Statesman en liten samhällskritisk tidning på vänsterkanten. Nu är det en socialdemokratisk dagstidning som regeringen vill tysta. Vad säger övriga politiska ledare i EU? Är det rätt att stoppa debatten om övervakningssamhället?