lördag 5 oktober 2013

Vad händer på Dagens nyheter?

Jag undrar verkligen vad som händer innan för väggarna i tidningshuset. I veckan får vi höra på ekot att Stockholms dagspressdistrikt går ut och larmar om att ledningen på redaktionen sätter munkavle på de anställda i samband med att tidningen ska säga upp fast anställda. Distriktet är också oroliga för dem som arbetar i koncernens bemanningsföretag.

Samtidigt publiceras en artikelserie som påstår att alla pensionärer har fått lika stora höjningar av sin pension, i genomsnitt, som de som arbetar. Oj, vad bra tänker jag först men sen ser jag att all statistik är helt meningslös. Ja, höjningen av pensionerna består i själva verket av att de unga pensionärerna har högre pension än de gamla som dör. Inte direkt någon nyhet.

Nästa del i artikelserien kommenteras av Maria Crofts. Det är det vansinniga fenomenet som Bo Könberg, folkpartiet, drev igenom i pensionsuppgörelsen på 1990-talet. Ja, att alla lågavlönade inte får en enda krona i högre pension än de som inte arbetar alls. Bo Könberg tycker att det är helt ok , det har han deklarerat många gånger. Men att Maria Crofts flyttar detta problem, som bara kan lösas av politikerna, till ett problem för pensionärsorganisationerna. Det är inte ens dråpligt.

Slutligen går Peter Wolodarski ut och försvarar Hanne Kjöller, trots att hon själv inte anser att hon gjort några fel. I hans försvar är det centralt att Hannes Kjöllers bok om halvsanningar endast innehåller ett fel. Han svarar så här:

"Det är bra att Hanne Kjöller rättar det fel som uppmärksammats och nyanserar några skrivningar."

Men hallå! Har hon inte hittat på? Ja, att en person som har utsatts för grova sexuella brott har en psykiatrisk diagnos? Vad nu det skulle ha med denna kvinnas trovärdighet att göra. Har hon inte påstått att en cancersjuk krögare bor i en lägenhet värd 12 miljoner kronor när han i själva verket bor i en hyresrätt? Har hon inte slagit på ordet Husby och fått fram fler än 1000 träffar, som handlar om helt andra orter och människor, än det Husby som hon påstår är väl skildrat i pressen?

Jag vet inte om Peter Wolodarski tycker att det är modigt som han svarar i försvarsartikeln. Men det tycker inte jag. Det finns nog med stora samhällsproblem att skildra, även journalistiska felsteg, utan att en skribent behöver hitta på.


fredag 4 oktober 2013

"Tyvärr hade de ingen mobil"

Sorgens dag i Europa. Det är verkligen en outhärdligt sorglig dag idag när vi får se följderna av de lagar som EU skapat för att undvika att människor ska kunna fly hit.

Minst 300 döda, efter det att en båt med 500 människor, kvinnor, barn och män, börjat brinna utanför den italienska ön Lampedusa. Varje vecka dör allt fler när de försöker ta sig till EU.

En gång för 25 år sedan vandrade jag tillsammans med dåvarande invandrarverkets chef för region syd. Han var i Kalmar för att berätta om varför nästan ingen av de flyktingar som kom från Kosovo skulle få stanna. Ja, det här var 1988. Ett år innan järnridån mot öst gick upp i rök och fem år före kriget i forna Jugoslavien.

Vi var ett 20-tal ganska nyutbildade journalister som var på en vidareutbildning om hur Sverige förhöll sig till flyktingar och vilka regler som var praxis då.

Flyktingarna från Kosovo förföljdes i Jugoslavien när landets forne diktator Tito dött. Det blev allt svårare att leva för minoriteterna i området när Warshawapakten inte höll ihop. Samtliga som samlats ihop i en 60-tals förort utanför Karlskrona kunde berätta om både fysisk förföljelse, slag, sparkar och våldtäkter, och att de hade blivit bestulna på allt som de hade, av lokala partifunktionärer. De var övertygade om att Jugoslaviens sammanbrott var nära och att ett inbördeskrig skulle bryta ut. Men de var för tidigt ute. De fick återvända till en stat som fyra år senare skulle sprängas i bitar.

Då var det våra egna lagar, regler, praxis och FN:s flyktingkonvention som styrde vem som skulle få stanna.

Nu är det Schengen. Ja, inte staden, utan de lagar och överenskommelser som EU-länderna beslutade om i Schengen. Dessa lagar skapades för att bygga ett fort. En ointaglig kontinent. Men inte någon politiker i EU:s ledning säger sig ha vetat att följderna är att tusentals människor som flyr krig och förföljelse dör när de försöker ta sig in.

Hur Italiens inrikesminister, Angelino Alfano, förklarar katastrofen...

-Tyvärr hade ingen av flyktingarna en mobiltelefon med sig. Det brukar de ha. I så fall hade de kunnat slå larm. 

Det finns ingen plats på kyrkogården på Lampedusa. Där är det fullt med gravar utan namn. Det finns ingen plats för dem som flyr från kriget i Syrien i EU för här är vi inte beredda att ta emot alla dem som behöver skydd. Det finns inget hopp. Sverige har visserligen tagit ett beslut om att alla som kommer hit och söker asyl ska få stanna om de kommer från kriget i Syrien. Men hur ska de ta sig till våra gränser utan att passera Medelhavet, eller Turkiet, eller de andra EUländerna som om de hamnar hos myndigheterna räknas som första asylland?




torsdag 3 oktober 2013

Heligt förbannad

En alldeles klar natt när morgonstjärnan blinkade utanför fönstret. Himlen är helt turkosblå och nu är det tid att vakna.

Radion sätter igång med en inringande dam från Stocksund, ett Solsidan, nordöst om Stockholm, hon förkastar all forskning om språkinlärning i ett enda andetag. Det vet väl hon att barnen inte behöver kunna sitt modersmål innan de kan lära sig svenska ordentligt. Deras föräldrars språk kan de väl använda hemma.

Ja, jag vet ingenting om hur de forskar om språkinlärning, men jag har en gång i mitt liv börjat från noll med ett språk i ett annat land och då var det helt klart att mitt språkintresse, mitt intresse för modersmålet, hjälpte mig att hitta rätt i det nya språket. Vilket all forskning visar är sant.

En person som gjorde tvärtom, åkte från sitt hemland för att lära sig svenska och arbeta här beskrev fenomenet så här: - De som talar ett rikt språk, kan på ett helt annat sätt hitta igen ett nytt språk.

Jag tror att det är sant. Ja, att de personer som har ett stort och starkt fundament kan på ett helt annat sätt bygga nya kunskaper.

Sunt förnuft hänvisade den uppringande damen till. Det är ett annat sätt att säga att nya kunskaper inte har ett värde, ja, för vi vet ju hur det är.

Ett annat inslag som fick mig att vakna är Katarina Wennstams artikel och hennes oro över rättsläget idag:

-Jag är så rädd för att mina söner ska fyllna till och gå ut för att sexuellt trakassera andra.
Istället för att oroa sig för om kvinnor gör si eller så. Enligt den senaste domen i hovrätten är ju män och pojkar helt befriade från aktiva hjärnceller. Inte en enda tanke kan de tänka när de själ jacka och mobil, låser dörren och våldtar en ung kvinna tillsammans med fem andra. Och inte en enda tanka kan domarna i hovrätten prestera. Nej, grumligheten i deras tankevärld den skrämmer mig och gör mig så skitförbannad.

onsdag 2 oktober 2013

Är det en stöld?

 
Oktoberbilden på väggalmanackan är en bild från min favorit Elsa Beskow. Ja, det är "Solägget". En av de första apelsinerna i Sverige som fick bli till huvudperson i en vacker barnbok. Parafras, eller hur gör jag en bild till Elsas ära?

Älvor och fjärilar är det ont om en vanlig oktoberonsdag, men granar och apelsiner kan nog räcka för att de som sett bilderna i den vackra boken får en deja-vu-upplevelse. Härmapa, kan man tänka.

Men vi som lever nu härmar alldeles säkert de som levde förr. Alla dessa bilder som vi ser all vaken tid är inte alltid originella, eller original. Denna vecka diskuteras en av Finlands mest älskade och största designer av tygmönster. Hon har inte gjort parafraser, utan hon har kopierat en ukrainsk konstnärs verk och sålt bilden till Finair. Friskt vågat, eller slött? Kristina Isola har fått sparken från Marimekko för att hon har snott bilder från andra.

Och flygplanet med bilden från Ukraina målas om. Då börjar nästa diskussion om de senaste årens mest publicerade tygtryck som visar sig vara en kopia av ett fotografi taget på 1960-talet. Är tyget en hommage till fotografen, eller en stöld? Stadsbilden som ser ut att vara en teckning från Helsingfors, finns dessutom på tygväskor från Barcelona. Det är inte lätt att reda ut var gränserna går. Vad som är en prarfras och därmed något som hyllar originalet, samtidigt som det har ett tillräckligt avstånd till den första bilden och vad som helt enkelt är en kopia.

tisdag 1 oktober 2013

Det biter i kinderna

Jag brukar roa mig med att ta en bild den morgon när den första frosten biter och glaserar allt. I år fick jag vänta. När jag tittar i bildarkivet ser jag att vi har fått vänta så där tre veckor länge än en vanlig höst. I genomsnitt.

För ett år sedan såg det ut så här när jag halkade för fösta gång på kristyren i gräset. Det var den 20 september.


måndag 30 september 2013

Gamla lökar

Godmorgon! Nu börjar den riktiga hösten med knappt några varma grader alls. Sommarens krukor är tömda och under jorden finns alla lökarna från vårvinterns lökodlingar. Tänk om de blommar i vår igen. Gamla lökar som annars skulle ha blivit jord. Det är värt att vänta på.