lördag 4 januari 2014

De vill må bra alla da'r

Ibland blir jag så trött när jag lyssnar på vad så kallade förståsigpåare sitter och säger i olika radioprogram. Nu i denna stund sitter flera vuxna människor och förespråkar att vi ska göra ännu en drog laglig. Som om det inte räcker med de problem som bruket av alkohol ställer till med.


Jag tänker på en sak som en ung tjej sa alldeles nyss. " De snackar om att de blir så kreativa och smarta av hasch, men de fattar inte att det beror på att de är så satans sega efter att ha rökt på varje dag i många månader. Ja, för de fyller ju bara på med det där ämnet i hjärnan och då blir de slöa nästan jämt. Utom när de får röka på igen."

Jag har levt ett liv med massor av droger runt om mig. Kompisar som rökt på de hade bra kontakter för  att de spelade basket. För där fanns med både hasch och cannabis genom de amerikaner som kom hit. Men ingen av dem som fortsatte kom vidare i livet. De fastnade där i jagandet efter nästa bloss och en massa smågodis.

De som drack mer än alla andra for också jävligt illa och hamnade utanför om de inte hittade något som kunde ersätta kicken från alkoholen. En kärlek eller så. Men den där segheten hittar jag bara där hos dem som levde för att få chilla med att röka på och fnittra. De blev aldrig vuxna. De hade aldrig ett perspektiv. De bara satt och satt och där sitter de än.

Det är något som jag hade hoppats inte skulle bli. Inte att människor som jag verkligen gillade skulle bli sittande utan vare sig ett liv då, nu eller i framtiden.

Nej, jag hoppas att det finns fler som de unga människor som jag träffar. Och som jag läser på webben. Unga människor som tycker att det inte är värt alla de timmar som de blir trötta av av olika droger. De bara lägger av med alkoholen och alla andra droger för att få det liv som de vill ha. De vill må bra alla dar.

Det är det som är allra bäst med den tid vi lever i nu. Att så många vågar välja sin egen livsstil utan att de hamnar vid sidan om. Det önskar jag att vi får se mer av detta alldeles nya år.


torsdag 2 januari 2014

Värt en etta

-Det är en svår situation som vi alla måste vara med och lösa, säger den kristdemokratiske bostadsministern Stefan Attefall fromt, och avsäger sig därmed allt ansvar för att hundratusentals inte har den bostad som de behöver.

Har vi ansvar för att han inte tar sitt politiska ansvar och förändrar bostadspolitiken? Eller är det så att Kristdemokraterna inte vill att unga människor kan skapa sig egna liv utan att vara mångmiljonärer?

Det är svårare än nånsin att flytta ut från föräldrarna. Studenterna får vänja sig med att pendla för tusentals kronor varje månad. Sitta på tonårsrummet och leva på sina föräldrar istället för att börja sina liv. Men bostadsministern tycker att det är någon annan som ska ansvar för att han inte för någon som helst politik

Det här är en av de politiska frågor där alliansregeringen har tappat all trovärdighet. Ingenting har skett för att människor ska kunna flytta för att börja arbeta eller studera. Bostadsbristen har ökat med 36 procent de senaste tio åren. Är det för att hålla uppe priserna?

Priserna på bostäder har skenat. En nybyggd förortsetta i ett hyreshus kostar 11 000 kronor, en etta med bostadsrätt nästan 2 miljoner kronor i insats i de stora universitetsstäderna.

När jag flyttade hit för 25 år sedan var huset värderat som en 3:a i centrala Stockholm. Nu är det värt en etta.

Då kostade en villa i centrala Luleå 750 000 kronor, nu får du betala nästan 5 miljoner kronor för samma hus.

Är det denna värdestegring som politikerna försvarar när de inte ser till att använda de skatter som de får in till att påverka vad som byggs och till vilket pris?

Istället kan vi som har egna bostäder bygga om våra kök och badrum varje år och dra av  100 000 kronor. Tänk om dessa miljarder satsades på ungdomsboende istället?

tisdag 31 december 2013

Med himlen som tak

När jag plockar bland papper från ateljén hittar jag denna dikt. 
Bygg inte
fler gallerior
Låt mig få slippa
Låt mig få vandra
på gator och gränder
med himlen som tak
och vinden som vän" 
av Rakel Lahdenperä.
.
Den hade vi som mantra inför vår avskedsfest julen 2008 när hela kvarteret skulle rivas. Idag vet vi vad som kom istället. Ett hotell med Spa, ett Åhlénsvaruhus och grå väggar i åtta våningar.

Igår var vi på Roasters som öppnat igen. Kaféet som började som ett engelskt tearoom och som nu är en amerikansk diner!!! Grått, vackra kopparrör och bordsservering.

Stan förändras och blir annorlunda. Vi har fortfarande vinden i håret och himlen som tak. Men de höga husens siluetter ger allt längre skuggor ner mot stranden. 

måndag 30 december 2013

Mer musik fler möjligheter

Att Idag hör jag att fler än jag har märkt att musik och körsång förhöjer möjligheterna att lära och förstå. Vi sjöng oss igenom matten och naturkunskapen vi som gick helklassisk humanistisk linje. Förutom att vi faktiskt fixade kurserna så var känslan i klassrummet öppen och nyfiken. Men det var kämpigare med latinet där inga toner fick höras. Istället sjöng vi de olika kasusarna på rasterna. Ni vet de där ändelserna för var, hur och när. 

Erfarenheter som fick mig att ifrågasätta att mina flickor inte hade sång varje dag när de gick i skolan. Mitt favorit exempel är undersökningen som HP datorföretaget gjorde på 1990-talet där de upptäckte att skolor som fick instrument och inte datorer fick de bästa resultaten bland alla elever oavsett var de kom ifrån.

Så mer musik önskar jag er alla hela nästa år och fler kramar.

Apelsinsol igen

Det är tur att det är såna här gyllene timmar mellan de gråmörka. Idag är det nya kalla grader och vi kan hoppas på att ismusiken kommer att bli av i den stora iglon i stan.

söndag 29 december 2013

Fest på stan


Igår var det kalas med Lova, Anna, Johan, Stefan och Elsa på stan. Häftigt att mötas. Roligt att få höra vad som skettsen sist. Roligt att få träffa lilla Lova.