Med en blå burka vid havet

Foto:Rosa Liksom

Hur ska vi som räds burkor se på dem som något annat? Den frågan ställde sig Rosa Liksom och påbörjade ett konstprojekt där hon reser världen rumt med sina blå burkor. Hon fotograferar sig själv, och andra som aldrig bär burka, på platser där ingen har tänkt sig se en burka. Och resultatet får mig att tänka.

Vad säger bilden med en kvinna i burka på den steniga stranden i den yttersta skärgården?

Är hon en person som fyller sin klädsel med luft för att flyga?

När jag såg denna bild återkom ett minne från stranden i Råå. Där satt vi för 18 år sedan, och tittade ut över Öresund mot den danska kusten, en kväll i solnedgången. Då kom en stor arabisk familj med många barn. Alla männen tog av sig kläderna och började bada i badbyxor tillsammans med de små pojkarna. Men kvinnorna och flickorna klev rakt ut i vattnet med sina svarta heltäckande kläder på. Jag minns att jag blev modfälld.. Jag kände mig förflyttad bakåt i tiden.

Men alla kvinnor och flickor hoppade upp och ner och stänkte vatten på varandra skrattade och skrek. Det fick mig att börja tänka på vad vi har med oss i bagaget när vi möter människor som täcker sina kroppsdelar på grund av religiösa påbud. Jag ser hukande äldre kvinnor som lever i skräck inför prästen och gud.

Vad ser du?