Men...
När flytten är ett tvång bestämt av andra finns ingenting bra kvar. Deportation. Det är ett ord som inte har en enda positiv konnotation. Inte för någon oavsett var flytten tar sin början.
Idag är det mycket vanligt att den som flyttar inte gör det för att de har valt sin egen väg. Det är dyra bostäder, färre platser på det närmaste universitetet, arbetslöshet och bostadsbrist som styr. Inte lusten att följa sin egen livsväg.
Vid älvens strand är detta självklart. Ända sedan flyttlassen började rulla på 1960-talet har en stor del av alla unga tvingats flytta söderut. Det har aldrig funnits något val. Nu har detta tvång att ta sig någon annanstans spridit sig till Stockholms län. Det är inte längre självklart att alla kan stanna. Staten har valt att minska antalet studieplatser i länet. Bostäder för unga byggs inte alls. Antalet jobb för nybakade studenter minskar, det mesta försvårar för dem som vill stanna kvar.
Helt plötsligt är det en dålig sak att flytta om det är Stockholms län som dräneras på unga människor. Vi som inte lever där, undrar om insikten om att ingen region mår bra av att de unga tvingas flytta, når ända fram till de som makten har. Det vore nog rätt bra.
Då skulle flyttfåglarnas kvitter en tidig marsmorgon inte få mig att hurves, (rysa och känna att huden är för trång), då skulle alla ord med flytt få mig att le. Jag valde ju att flytta för att uppleva något helt nytt 100 mil norr om det BB där jag är född. Det är inte dåligt, men ibland opraktiskt i och med att kommunikationer och infrastruktur inte hör till de ord som regeringen tycker är sexiga.
Tänk om de tänkte om. Då skulle flytten från Stockholm vara frivillig och positiv, inte ett tvång.
Tvångsflytt, det gillar vi inte vid älvens strand, då går vi ut och protesterar.
Kommer de unga som drabbas i Stockholm gå ut på gator och torg?
Kommer vi att acceptera att alla som är födda efter 1985 ska tillhöra en generation som står utanför;
Bostadsmarknaden
Fasta jobb
och avtalsenliga löner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar