onsdag 12 mars 2014

För renarnas skull

Rostrosor...

eller rostiga rosor
Idag tänker jag på de renar som finns längst ut i Luleå skärgård. De finns bortom isrännan där fartygen mellan SSAB och världen sakta tar sig fram. På fel sida.

Nu kommer all rännan att stängas för att Sjöfartsverket hoppas på att de kalla nätter som SMHI lovat oss ska ge en is som håller för tusen rädda renar.

I morse blev jag påmind om vilka starka krafter som  finns i vatten när det fryser till is. Jag hittade min gamla emaljbunke fylld med smältvatten och massor av rostrosor. Hela botten var rundad och emaljen hade skjutit långt över bunkens kant. Så kan det gå när jag glömmer den ute fylld med regnvatten.

Då är det kul att hitta igen en skål med rostiga rosor i fönstret. Ja, kul att leka med orden och kul att se hur länge rosorna är fina. Idag fyller de två veckor.

Tänk att jag sitter här och hoppas på att det blir tillräckligt många kalla grader... för renarnas skull.


Inga kommentarer: