söndag 9 mars 2014

Med spår av handens arbete

Återvunnet- från ett krossat krus
Både rosor och glas är återvunna. Rosorna från en vas som sprack och likörglasen från Kupan. Varje gång som jag handlar på Willys så smiter jag in på Kupan för att hitta ett glas till. De är svåra att hitta nu när allt fler gillar att köpa det som redan är använt. De är min kavalkad över svenskt bruksglas under 1900-talet.

Tänk när det fanns massor av glasserviser att välja mellan. Formgivare och hantverkare som i Småland och på Rejmyre skapade våra vardagsglas. Jag talar inte om klirrande kristall utan om handblåsta glas som blev till genom att så mycket kunskap fanns i hyttorna. Nu är det historia. Idag finns många små hyttor som gör konstglas. Massor med fin konst och hantverk, men vardagens lyx med handgjorda glas är helt försvunnen. Utrotad av kvartalskapitalismen. Riskkapitalet ser på handblåst glas som på pappersmassa. Går det inte att rationalisera mer för en högre vinst så lägg ner.

Arbetsintensivt, kunskapsintensivt, traditionsrikt...

Det är inte några positiva egenskaper om man vill tjäna pengar snabbt.

Vi som saknar känslan av handens arbete får leta efter glas och handgjort papper från Lessebo på återvinningen. Snart hittar vi igen något nytt handgjort som vi inte känt. En hytta som gör vackra glas, ett bruk som tillverkar spännande papper. Men nu är det inte stora bolag med ägare som sitter i Stockholm som bestämmer och äger företagen. Det är hantverkare som bygger sitt liv kring allt som är arbetsintensivt, kunskapsintensivt och traditionsrikt. Det är de som tar risken.

Inga kommentarer: