fredag 14 mars 2014

Var ska vi dansa?

Ja, var vill vi bo? Det undrar jag efter gårdagens genomgång av flyttströmmarna i Sverige. Skulle det vara så att alla som flyttar gör det av egen vilja så kan vi släcka lamporna överallt utom i Stockholms län, och i den lilla förortskommunen Lomma utanför Malmö.

Men så kan det väl inte vara? Ja, att de som flyttar väljer bort alla andra platser i riket. Nej, men många kommuner har glömt att för att människor ska vilja bo där även när de är unga och skapar sin framtid.

Det skriver Jan Nyberg och några andra i en debattartikel. 

Jan Nyberg har under många år slagit larm om att unga kvinnor inte vill bo kvar i Luleå.
De drar.
 Ja, när pengarna satsas på männens leksaker och arenor så finns det inte så stor plats kvar. När Luleå låter SM i konståkning flyttas till Växjö därför att det är "omöjligt" att flytta en elithockeymatch. När isen där konståkarna tränar inte tål kvadrupelhopp, den tjocka isen får hockeykillarna åka på. När universitetet lägger ner de kurser som är kreativa. När Vårdyrkena är så nedvärderade att de som jobbar där tvingas till delade arbetspass.

Då bestämmer sig många för att flytta. I Luleå bor det 85 kvinnor på hundra män i åldersgruppen 20-35 år. I riket är genomsnittet 95/100.

Varför finns inte de arenor som unga kvinnor söker? Varför finns det inte plats för deras steg in i vuxenvärlden? Varför sopas isen för hockeygrabbar men dansgolven ligger orörda sen många år?

Hur tänker vi när vi fortsätter med att satsa vår kraft på att skapa en stad för män?






Inga kommentarer: