fredag 21 februari 2014

En dålig jämförelse men kanske en förklaring till att de med makt inte tar ansvar

Dagsmejan stelnade i de kalla graderna. Kyligt är det på många sätt dessa dagar i februari.

Ja, de kalla dödliga skott som skjuts mot människorna i Kiev kommer att etsa in motsättningar långt in i framtiden.

Hur lite kan ett liv vara värt för dem som till varje pris vill behålla sina privilegier?

I Ukraina är det korrupta politiker som vill ha all makt över penningströmmarna. I Sverige är det generaldirektörer som klamrar sig fast på de statliga taburetterna.

Bengt Svensson, rikspolischef, som säger att det är någon annan som är ansvarig för att myndigheten satsade miljarder på ett datorsystem som aldrig har fungerat.

Gunnar Malm, generaldirektör på trafikverket som påstår att han inte känner till att den organisation som han har skapat underlättar felaktiga investeringar. De anställda skriver till varandra om hur de underleverantörer som verket köper in arbetet från inte ens vet hur de ska göra för att reparera järnvägen. Men det har aldrig verkets högsta chef hört talas om. Han har bara bytt ut de avdelningar som har god kunskap om hur järnvägen ska skötas mot en inköpsorganisation av gigantiska mått.

Så här kan vi alla fortsätta och räkna upp olika chefer och makthavare som inte vill förstå att i deras position finns det bara en som har allt ansvar. En som borde avgå. En som inte har någon annan att hänvisa till. Det berättar bland annat deras goda villkor och löner om.

Ja, vi kan inte jämföra politiker som mördar sin egen befolkning med makthungriga chefer på samma dag. Men vi kan fundera på hur vi reagerar på dem som krampaktigt gör allt för att behålla sitt tjänsterum utan att ta ansvar för sitt jobb.

onsdag 19 februari 2014

Med doftens hastighet

Idag gläds jag åt att vara bländad av solen!

Hur många dagar har vi väntat?

Idag njuter jag av att flaskan med Ajax är fylld med doft av Marseilletvål. Vilket får mig att med doftens hastighet hamna i ett nystädat badrum sur la Côte d'Azur.

Nu är det ljuvligt att städa.

På skåpet står ingredienserna till en nyttig lunch. I koppen finns det tea från Kina. Mitt i veckan fest.

Då är det inte så kul att höra, ja, lyssna på radions ekosändningar. I alla fall inte efter förra veckans debatt om opartiskhet.

Reportern som berättar om ojämställdheten i aktiebolagsstyrelser avslutar inslaget med att säga att regeringen hotar med kvotering i stället för att se det som en möjlighet att kvoteringen av män stoppas.

Det gäller att kunna vända upp och ner på tillvaron i bland och se vardagen från ett nytt perspektiv, eller hur?

tisdag 18 februari 2014

En mörkvit dag

Urdrucket franskrostat kaffe på en hylla hos Bror Hjort. Undrar om han använde mörkvitt som Bengt Grive sa. I år har jag sett en klänning i mörkvitt på OS. Det är ett otroligt duktigt italienskt isdanspar Capellini/Lanotte som har valt den färgen. 

Mörkvitt kan det vara en dag som idag när himlen når till marken och små snöflingor dalar långsamt ner till smältvattnet.

Vissa dagar är så där. Lite bleka, lite vaga och lite sömniga. Det är de dagarna som kreativiteten behövs.

Mitt i detta inget kommer Celina in nöjd och glad. Efter henne defilerar en okänd katt. Jag antar att vi får räkna med kattungar om 62 dagar.

Så det kan bli.

söndag 16 februari 2014

Mellan domkyrkorna

Ute på resa mellan domkyrkorna och ett fantastiskt kalas. I fredags var det Sophies och Beaus stora dag. De vigdes i Strängnäs domkyrka. Bröllopscermonien var så innerlig, de vackra sångerna så fina. Tack Magnus Bosson för att du gav oss så mycket välsjungen musik. Sen for vi ner till Rockelstads slott och skålade på alla språk vi kunde hitta. Det var på norska för fyra av gästerna hade farit 180 mil från Lyngen med den fina vilda laxen som vi fick till förrätt. En skål var på sörmländska för jägaren som skjutit älgen som vi åt som tjälknul. Vi skålade på engelska för alla som rest från världens alla hörn och speciellt för Beaus föräldrar. En skål höjdes för resan till Champagne där det bubblande vinet i glasen hämtades i december. Den var ju på franska liksom den för Gilles familj. Både skålar och språk fanns det oräkneligt av. 

När festen började bli dans klockan tolv for vi till ett Bed and breakfast någon kilometer bort. Där var det vinter inomhus men väldigt lugnande för några vilsna själar som behövde lite sömn. De andra dansade till sex på morgonen.

Sen kom en dag med kaos i köket när vi alla skulle begripa hur köksutrustningen i festlokalen fungerade. Tillslut tog jag makten över kaffebryggaren med lite övning och mellan de hundra kopparna så hackade vi frukt. Alla skrattade och letade elskåp när säkringarna gick var femte minut. Amerikansk brunch med pajer, korv, skinka nybakt bröd och massor med humor. Att det sen uppstod lite missförstånd i bland blev till komiska poäng.

Därefter var det dags att fortsätta till Pelle Svanslös kvarter. Nu lyser solen som vi nästan glömt bort och en hel dag med Signe väntar. Ranunkeln står för allt vackert denna fina resa och för Sophies fina brudbukett.