lördag 1 mars 2014

Hej! Här är jag.

En av de sju soltimmar som vi haft den senaste månaden
Hej! Idag är det min första dag som bloggare på #blogg100. Jag är med för att jag vill möta fler som skriver och delar med sig. Ni får möta mina tankar från Luleälvens strand, här, där jag lever granne med potatisodlaren. Ett ganska blött och grått liv denna vinter när solen setts 7 timmar sen 1 februari, mot normalt långt över 60 timmar.

Då är det gott att alla fåglar sjunger när jag halkar upp till brevlådan.

Jag gillar att få kommentarer på mina inlägg så gör det; skriv och berätta vad du tycker. Men stå för vem du är. Anonyma kommentarer är inte "my cup of tea".

Nej jag gillar öppenhet och raka inlägg. Min bibel är Erik Wellanders Riktig svenska. Ni vet där förordet börjar med att han skriver: Skriv rakt på sak och sluta använda kanske när du menar att du vet. Jag skriver gärna både och vilket den käre professorn inte skulle ha gillat. Men jag kan inte låta bli att se saker från mer än en sida.

Både och är mitt mantra. Som i att debatten om var Dansens hus ska placeras innehåller både en uppfattning om var utbildningarna ska vara och var dansscenen ska finnas. En kulturpolitisk fråga som idag har blivit en lokaliseringsdebatt. Det är naturligtvis både och. Publiken finns i Luleå och utbildningarna i Piteå. Då är det enkelt att lokalisera de två delarna i Dansens hus. Eller hur?

Stötta dansutbildningarna i Piteå och öppna upp en scen för dans i Luleå. Två goda idéer som nu ligger på is.

Måtte de gå att tina upp snart.


fredag 28 februari 2014

Leve det som finns bakom knuten

Nu har jag hamnat i det gröna sköna igen. Jag som trodde att jag hade tränat bort just den blicken. Men inget grönt går mig förbi nu när den färgen är helt bortglömd och bortgömd där ute.
Resan söderut började med en timmas luftgropar vid Arlanda trots detta blev den en upplevelse för livet. Så här två veckor senare är det den vackra innerliga vigseln i Strängnäs domkyrka som får mig att bli glad. Möten med alla dessa fina vänner och familj, från hela världen.
Uppsala och att få se på riktigt var Signe bor. Vilket fint rum hon har fått till på den lilla ytan. Där på ett hotell vid stationen sov jag i den skönaste sängen som jag sovit i. (ja, jag har blivit urgammal när jag tycker att en skön säng är något att minnas efter en resa med så många fina upplevelser.) De vill jag inte förminska.
Vi for till Bror Hjorts ateljé. Det ska ni också göra.
Vi såg Klara Kristalovas fina bilder och skulpturer men sen klev in i ett rum som bara finns där, orört, sen 1968, när Bror Hjort dog.

Det är något helt speciellt att få ströva mellan skisser, material, fyllda bokhyllor och hans vackra konst. Jag blir rörd när jag ser alla bilder som han gjorde innan altartavlan i Jukkasjärvi började snidas.

Nu har jag två modelleringspinnar i min pennburk som ett minne och som något som jag kan använda. De är så välgjorda och fungerar nästan som små träskulpturer. Det tycker jag var något bra som jag kunde köpa i museishopen.

Ett museiföremål kan man känna sig som så här 57 år efter födseln. Men det tänker jag inte göra. Jag är lycklig och glad över alla fina gratulationer och trevliga uppvaktningar denna vecka. Nu gäller det att vända upp och ner på det vi vet och ta tag i det som finns där bakom.
Vive la kreativité, baklängesgång,  nya perspektiv och nonsenstankar.




torsdag 27 februari 2014

Nu överlever hon

Ja, ja, ja nu är det vitt och vinter och grå skyar och som det brukar vara i år. Våren backade tio steg i natt. Istället får jag glädja mig åt små snötussar som har fastnat i alla träden och att alla fåglar samlas kring vår nya fröautomat. Inte dåligt alls.

Igår kom fina vänner och jag fick verkligen en härlig födelsedag. På kvällen lyxade vi med en Norrbottensmeny, löjrom, renfilé och hjortron, på CG:s. Drömgott.

En vinst med att det är råvinter igen är att den fina igelkottsmamman kommer att överleva. Som sagt ett tusen gånger; allt är både och.

onsdag 26 februari 2014

Hit och dit-berättande

Författaren Mikarl Niemi skriver en debattartikel om varför han inte vill stötta manustävlingen, som vänder sig till kvinnor, som Tornedalsteatern har utlyst.

Frågan jag ställer mig är varför?

Artikeln var inne i tidningen, NSD, på alla hjärtans dag. Den där dagen som för mig betyder både glädje och patriarkala ålderdomliga seder. Har Mikael Niemi rätt att alla borde få lämna in manus detta nådens år 2014 eller är det så att det är en god idé att locka kvinnor så att de lämnar in sina manus? Det tål att diskuteras, men ganska snart känns det inte gammalmodigt att uppmuntra de kvinnor som kämpar på med sitt skrivande undanskymt, att få en chans att visa vad de gör. Underligt nog är det inte lika svårt för skrivande män att ta fram sina texter i offentligheten. Vilket märks när det är textuppläsningar.

Här tillbringade vi Alla hjärtans dag. I ett hus som både står för barmhärtighet och mörka handlingar. Vi var på ett fantastiskt innerligt bröllop med människor från hela världen. Så för oss är det ett kärleksslott.

(Undrar ni vad det mörka är så gå till Rockelstads hemsida de berättar historien om 1930-talet så bra alldeles själva).

Slottet står också för min häftiga faster. Hon som slog fast att hon ville ha en bal på sin 90-årsdag. Den gick av stapeln här med hela hennes stora familj. Hon ringde och sa till mig att jag skulle strunta i min far som blev vrålirriterad på sin storasyster när hon bjöd in till fest med ett bifogat inbetalningskort. Han tyckte att det var nog att ta sig 12 mil från sitt hem. Hon tyckte att vi skulle ta oss 115 mil. Och det hade vi gjort om inte huset var fullt av influensasjuka.

Min faster var övertygad om att vi ska införa skoluniform, vilket hon hade i skolan på 1920-talet. Hon styrde och ställde på sitt sätt. Vilket inte var helt lätt att följa med i. Men fick hon en god idé så drog hon igång och genomförde den. Jag har flera här hemma. Goda recept, förståndiga yllemössor för nyfödda och andra praktiska ting.

Tänk vad en bild kan få mig att minnas. Så här på min 57:e födelsedag.

måndag 24 februari 2014

Rea på tillit

Jag sitter och funderar över centrum och periferi. Söder om Jävre är det Sverige som har gjort ett rekord-OS, norr därom är medaljerna norrbottniska. På isen svävar Alexander Majorov och representerar Sverige, men i d-hallen är han Sacha och representerar Luleå.

I Skåne slår de första vårblommorna ut när vi vid älvens strand äntligen får lite snö. Men den snö som föll förra veckan är redan historia när vi vaknar denna måndag. Vi ler lyckligt mot vårvintersolen och glömmer gärna att hela västra Europa dränks i regn och stormar. Att de som lever kvar på öarna i Atlanten inte är folkloristiska turistattraktioner utan folk som vill stanna kvar. Leva som människor och inte som servicepersonal.

Vi ser hur makten korrumperar när grindarna till presidentpalatset i Kiev slås upp. När vi får höra nyheter om Telia och Takilent. När nästa utredning om Trafikverket redovisas och den visar att det är först nu som företagen som har hand om spåren ska förebygga att det sker olyckor.

Då läser jag en text om hur företagare i Frankrike klagar på att de inte får nog med beröm. De frågar sig varför de inte hyllas. En annan text berättar om att vissa företag får rätt att delta i ett projekt för att samla kreativitet. Inte alla som har nytta av att finnas på samma plats utan de som passar in i varumärket. En man frågar sig varför ingen tror att en företagare i Frankrike kan ha skapat ett lönsamt företag utan att ha brutit mot lagen. Jag det kan man undra, eller så minns vi hur det har varit sen ekonomin avreglerades.

Hur vi fortsätter att slumpa bort vår tillit och stoppar ner huvudet i sanden.






söndag 23 februari 2014

Fest, festligt och festligare

Hip hurra nu har vi börjat fira min dag. Alldeles för tidigt men det är väl bra. Nu har jag tre hela dagar extra då jag kan glädjas åt tulpaner och trevliga ord. Ibland blir det där att vänner är bortresta ett plus. Nu satsar vi på att äta och festa om en vecka. Det blir ännu en dag att se fram emot. Och se är det Signes dag. Slutet på februari är festligt och början på mars. Undrar hur vi ska fira Signe i Uppsala.