fredag 21 mars 2014

Bloggvännerna i bokhyllan

Jag har grävt i min något ostädade bokhylla efter att jag fått inspiration av Eva S.

Hon är en av mina mest inspirerande bloggvänner. I min bokhylla trängs hennes böcker om Amanda Rönn i Sundsvall med de fina bärböckerna från Östersund och många andra som hon skrivit tillsammans med sina kollegor Annica Wennström och Maria Herngren ofta under pseudonymen Emma Vall.

Nästan längst ner syns Annika Estassys Solviken som  vi som läser hennes blogg har fått vara med om att se växa, från en idé till en utgiven roman. På valborgsmässoafton kommer hennes nästa "Croissants till frukost"ut och den ska jag beställa. Annika är en otroligt medryckande och positiv person. En som alltid har nära till skratt även de dar när hon jobbat så hårt att hon borde vila.

I mitten högst upp finns Jane Moréns Ta parti för barnen. Den har hon sammanställt tillsammans med Ingrid Sillén. Hon skriver otroligt varma berättelser om livet här och nu. Hennes poetiska Ansiktet i händerna om vad som hände när hennes mamma fick en stroke, eller Kaneltimmen om att arbeta i äldrevården är två böcker som finns i min hylla.

Det finns ingen ordningsföljd i detta inlägg som jag har tänkt ut men där uppe till höger står en ungdomsbok, Beskjuten,  som Victor Estby har gett ut tillsammans med Stefan Estby. Victors dagsverser längtar jag efter när jag hämtar min prasslande NSD varje lördag. De är också utgivna i hans bok "Versting" och om du har tur så kommer han tillsammans med sin fru Ulla Olsson till din stad  med deras föreställning. Dessutom har han Och Fred Lane gjort en föreställning med Victors verser och Freds musik.

Jag hittade också Anna Gunnerts fina bok om Gunhild von Gegerfelt, Bjärehalvöns första kvinna som var konstnär. Hon är en kär vän som numera bor i Bjärsjölagård på Österlen. Där ger hon ut Österlen 360 grader tillsammans med Sophia Callmer. Sophias blogg har jag följt i många år och det är en glädje att få se alla hennes bilder från livet i Lövestad. Men hon vänder blad och flyttar österut i april och då får vi veta mera om hur det är där borta vid Brösarps backar.

Nu när jag skriver om olika bloggar med som har plats i min bokhylla vill jag tipsa om en helt ny. Denna vecka började Andrea Lundgren blogga i NSDs webbtidning. Här är en länk till den.

Nu har ni fått massor med lästips och jag har hittat igen den där teaterbiljetten som jag hade gömt. Nu hoppas jag att den fortfarande gäller till valfri föreställning, även om den varit gömd i två år. Det är ett av dagens uppdrag att ta reda på. Ett annat är att träna den andra hjärnhalvan i keramiken på KKV. En bra dag, fylld av optimism.

torsdag 20 mars 2014

För evigt optimist

Godmorgon alla vänner idag är det ännu en fin vårvinterdag. Öppnar ett paket som kommit och hittar ett nytt nagellack med namnet "eternal optimist", evig optimist.


Det är det lätt att vara idag!


 Bilderna visar tidig morgon, solig kaffestund vid två, långsam solnedgång vid sex och nystädat köksbord.

Ett dygn med optimala optimistiska vibbar.


onsdag 19 mars 2014

Varje öre är intecknat för bästa kvalité

Idag var det en god morgon ända till att jag började läsa om vad Uppdrag granskning har hittat när de har granskat de privata daghemmen som drivs med skattepengar.Företaget heter Hälsans förskolor och erbjuder halvsvält. Det är otroligt att kommuner som för över skattepengar inte kan ställa hårdare krav.

De två ägarna till förskolorna har använt nio kronor per barn och dag till frukost, två mellanmål och lunch. Nio kronor! Det räcker till hårt bröd med vatten istället för frukost och mellanmål. Lunchen räcker inte till alla men det skiter ägarna i. deras mål är att med hjälp av skattepengar skapa 50 förskolor på åtta år. Detta utan att investera pengar från annat håll.

De har för närvarande 500 barn i verksamheten. En verksamhet som genererar 8 miljoner kronor i vinst och som tvingades att stänga en förskola när Nacka granskade säkerheten.

Vad är det som ger företagare en kick när de erbjuder omsorg till barn och gamla? Såriga ändor? Ledsna hungriga blickar? Utarbetad outbildad personal?

Det är helt på tok att vem som helst kan starta en förskola, skola eller ett boende för gamla utan att visa att de kan och vill ge den bästa kvalitén på omsorgen och utbildningen.

Varför kan vissa skolor och förskolor som drivs av de anställda eller en grupp anställda ge god omsorg och en bra utbildning? Det kan man undra och kanske förstå när man ser vad varje barn/äldre tar med sig från den kommunala budgeten. Det finns ingen luft i de skattekronorna. Varje öre är intecknat om verksamheten ska hålla godkänd kvalité.

I de skolor och förskolor som använder alla pengar till barnens bästa så finns det inga vinster att flytta till bankkonton utomlands. Det finns inte en chans att utöka verksamheten utan att investera egna pengar som kommer från annat håll.

Där kostar barnens mat två till tre gånger mer än på Hälsans förskolor , där finns det personal som stannar för att de vet att de kan utföra ett bra jobb.

Vilka är då de två som använder skattepengarna till att bygga upp sitt företag.

Jo här är de med sina uppdrag i politiken och näringslivet:

Förskolläraren Narges Moshiri grundade Hälsans förskola tillsammans med sin man Bijan Fahimi, kommunikationskonsult och huvudägare i Veritas PR & Communications och styreselseledamot i arbetsgivarorganisationerna Svenskt Näringsliv och Almega. Tidigare styrelseledamot i Folkpartiet och ersättare i Riksdagen och Europaparlamentet.

tisdag 18 mars 2014

Hur gör du med texterna? Skapar du ett litterärt rum?

Lars Lerins bild "Biblioteket" hör till de finaste jag vet. Här är den på "Kontext" scen inför ett besök av Lars Lerin, som diabild.

(Bilden är inte direkt tydlig och bra men den ger en känsla av hur omfattande denna akvarell är).

Det är en bild som jag drunknar i när jag försöker finna var jag ska titta. Den ger mig en känsla av att vårt vetande borde vara obegränsat. Men det vet vi ju alla att inte ens de böcker som är VIKTIGA alltid påverkar våra politiker och de som har den ekonomiska makten på det sätt som det var tänkt.

Idag när jag öppnade #blogg100 så läste jag Eva Swedenmarks fina inlägg. Hon frågar om vi väljer bort boken i papper mot texten på skärm. Om böcker fortfrande är så viktiga att vi har fulla bokhyllor hemma. Och om vi samlar böckerna i en viss ordning så att vi kan hitta igen dem.

Ja, hur gör vi när det snart finns det mesta att köpa eller låna med hjälp av en läsplatta?

Jag trodde att jag skulle läsa mer på min platta för att det är så praktiskt. Ja, att kanske sex av tio lästa böcker skulle vara böcker på skärm. Men så blev det inte i verkligheten. Jag väljer att läsa på platta när det finns nya intressanta samhällsböcker som den av Åsa Moberg. " Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten..." kunde jag börja läsa mitt i natten efter att ha lånat texten på Elib precis när jag fick lust att läsa den. Dessutom kan jag ligga i mörkret och läsa utan att tända några lampor vilket uppskattas av min make. Han kan inte med att lamporna är tända när han ska sova.

Men om jag får välja så väljer jag böcker i papper. Böcker som jag sen placerar på byråer, på bord och i tillfälliga hyllor. Någon gång per månad plockar jag ihop alla och sätter dem där de ska stå. Vilket alltid innebär att jag måste väga för och emot. Är boken om Tove Jansson bättre att spara än boken om Carl Larsson? Så där är det varje gång. De trångbodda böckerna hamnar efter viktighet i hyllan eller i kassen som ska fara till återvinningen.

Ja, naturligtvis försöker jag att ge bort böcker till dem som vill läsa. Nu senast ansträngde jag mig och lämnade Leif GW Perssons senaste till flera hugade läsare. Men, ingen var tillräckligt förtjust i boken för att vilja ha den kvar i sin hylla. Så nu ligger boken med bilden av Pinocchio i dammet på trappen. Ska den få flytta upp till högarna på byråerna, eller till återvinningen? (Vilket kanske inte förtjuser författaren.)

I köket står kokböckerna i hyllan. De berättar om mitt liv. De äldsta är kladdiga, trasiga och innehåller recept som vi nästan aldrig skulle prova idag. Men i varje bok av Märit Huldt,(Hiram), Anna Bergenström, Catrine Schück, Pernilla Tunberger, Carl Butler och de andra finns det fullt av årsringar. Ja, mat som får mig att återvända till olika speciella händelser. Mat som jag lagade när jag levde någon annanstans, ett annat liv eller bara mat som berättar om en tid som försvann.

Visst är det mycket som påverkar hur vi gör med våra böcker. Vad gör du? Hur läser du?

måndag 17 mars 2014

I rök och aska

En grå husgrund och massor med rök och aska det är vad som återstår efter branden i Grafikens hus i Mariefred, Strängnäs. Men i samma stund som nyheten om branden spreds över landet så formades nya idéer om vad som ska komma nu. Vad ska ersätta denna samling med minst 8 000 grafiska verk och denna samlingspunkt för konstvänner?

Den gamla reklamskylten i emalj finns bara ett stenkast från det nedbrunna Grafikens hus. Ja, det finns försäkringar, men, vem kan ersätta alla dessa bilder, vem kan ersätta all den kunskap som bara försvann?

Carl Fredrik Reuterswärd-samlingen med 500 verk finns inte mer. Jag såg en del av den för tio år sedan på Tommarps kungsgård i Skåne. Det är outhärdligt att tänka på att alla dessa konstverk har blivit till aska.

Det som är hoppfullt är att de som arbetar med Grafikens hus redan idag slår fast att verksamheten ska fortsätta, att sommarens utställning med Helene Billgrens konst kommer att öppnas någon annanstans.

Även om kungsladugården granne med Gripsholms slott var helt fantastisk så kommer en ny plats att skapas med nya lika stora ambitioner. Om inte större.

söndag 16 mars 2014

Vårsmaker, vintervitt och sekelskiftesromantik

Snö och en handfull kalla grader är vad som möter mig på väg upp till dagens prasseltidning. Snön knakar, ett malmtåg dunkar fram bakom skogen och några talgoxar debatterar om de ska våga ta sig fram till fröautomaten. Känslan av att det är Mars månad är återställd.

Ute på farstubron har gårdagens gryta med vårsmak frusit. Den blev en ovanlig succé.

Vill du prova något nytt gör så här:

Lägg en lergryta i vatten.Ta ett kilo högrev. Mal salt, svartpeppar och enbär tillsammans. Gnid in köttet med kryddorna och stek det, helt, på hög värme.

Häll en deciliter rött vin i pannan och flytta över både köttet och vätskan i lergrytan. Sätt ugnen på 100 grader och låt grytan med köttet stå inne i minst tre timmar.

Skär köttet i bitar och lägg ner dem i stekpannan, eller järngrytan, häll över all vätska från lergrytan. Häll i kokande vatten om det behövs för att köttet ska täckas av vätska. Tillsätt buljong efter smak. Låt grytan puttra på låg värme i 30 minuter. Tillsätt en matsked smör med maizena. En dl grädde. Två matskedar svartvinbärsgelé. Låt allt smälta ihop. Lägg i en knippe sparris i bitar.

Servera med Västerbottensostgratinerad potatis, grönsallad och eventuellt ett vin från Rhônedalen.

Det var veckans godaste middag.

Det är väl så man ska göra på söndagar. Summera veckan som gick.

Häftigast: är Peter Sundströms akvareller på Konstgillet i Boden.

Mest dråpligt är det nya kaféet på Norrbottens museum. Här har det skapats en låtsasmiljö med inspiration från sekelskiftet 1800/1900.

Det hade varit kul om de tagit fasta på husets ålder och den bild av Lapporten som finns på väggen. Då hade vi fått uppleva en 1930-tals miljö.
Inte nygjorda kristallkronor, nytillverkade 1700-tals stolar, gardinuppsättningar och tapeter som formgavs på 1880-talet. Då hade rummets form, ljusets fall in genom fönstren och massor av utställningsyta funnits kvar.

Men så här blev pastischen: