fredag 18 april 2014

De visste ingenting

Ser ni det framför er. Hur Fredrik Reinfeldt och Anders Borg går omkring i regeringens korridorer med hörlurar och skyddsglasögon för att skydda sig från Nuonaffären? Hur de viker bort blicken och skruvar upp rockmusiken för att inte ha en chans att upptäcka när de svenska skattebetalarna köper det holländska gasföretaget för, ja, hur mycket var det 87 eller kanske 100 miljarder kronor.

Alla andra kände till affären utom den minister som har makten över statens kassakista och den minister som leder regeringen. Det intygar många höga regeringstjänstemän. Bland annat budgetchefen på finansdepartementet.

Antingen är detta sant, eller så blåser de oss. Lika illa både och. Nu förstår vi alla varför Maud Olofsson fd näringsminister inte kommer till riksdagens konstitutionsutskott för att svara på frågor om hur denna affär blev till. Hon var ju ansvarig för Vattenfall och det var en representant från näringsdepartementet som var med i styrelsen.  Nu gäller det att inte få några frågor som kan avslöja om finansministern och statsministern ljuger eller höll sig undan. Vilken gör att hon får ta all skit.

Undrar inte ni hur mycket det är värt att Maud Olofsson tar hela ansvaret för den sämsta affär som ett statligt bolag gjort? Minus 35 miljarder på bara något år och kanske ännu mer minus nästa vecka om Ryssland drar tillbaka sina gasleveranser.

Vad är priset för att hon sitter kvar hemma i köket i Högfors utanför Robertsfors?

Jag undrar varför Anders Borg och Fredrik Reinfeldt värjer sig från detta beslut som om alla talar sanning togs i näringsdepartementet och som därmed blev hela regeringens.




torsdag 17 april 2014

Se Österlen

Jag tänkte tipsa er om en sida som nätverket Se Österlen gör. Där kommer jag att skriva om hur det är att leva 170 mil från sydöstra Skåne. Det är en sida med information om vad som händer och sker i alla fina små orter. Det finns länkar till de flesta sevärdheterna, kaféerna, boendena och hantverkarna i området.

Inför påskens konstrunda har mitt första inlägg publicerats. Dessutom finns det artiklar skrivna av Lotta Solding.

Jag ser fram emot att få berätta om mina upptäckter på Österlen och kontrasterna mellan älvens strand och vårt allra sydligaste hörn av landet.

Häng med!

onsdag 16 april 2014

Vilket perspektiv har du?

Jag kan inte lämna frågan om mediekoncentrationen åt sidan längre. Inte efter dagens artikel om nattågen som finns i Dagens Nyheter

Ser ni vilket perspektiv reportern intar? Hör ni hur alla människor som bor långt från Stockholms innerstad är problem? Hur det enda som är viktigt med nattågen är att storstadsborna ska kunna åka skidor eller vandra i fjällen när de är lediga?

Det är länge sen jag läste en text som är så centrerad kring Stockholmarnas behov. Men Jimmy Fredriksson på Göteborgstidningen ser hela tiden hur alla som lever där 97 procent av landets innevånare bor blir marginaliserade. Han berättar att 20 procent av alla journalister bor i Stockholms innerstad, av befolkningen bor 3 procent där.

Hans exempel är lite dråpligt. Regeringen har beslutat att bensinmackar i glesbygd inte behöver ha pumpar för alla drivmedel. När reportern från Stockholms innerstad ska berätta om denna nyhet blir rubriken:

Svårt att tanka miljövänligt utanför städerna.

När övriga medier i landet skriver att :

 Nu räddas fler av mackarna i glesbygden.

Så olika är vårt perspektiv på vad som sker här i vårt land. När innerstadsjournalister oroar sig för att räntan ska höjas, ja, för då blir det svårt att bo kvar i bostadsrätten vid Nytorget, då oroar sig övriga landet för att priserna gör att folk med vanliga löner inte kan bo där de arbetar.

Ja, och så oroar sig reportrar på Sveriges största morgontidning för att nattågen kostar för mycket. Varje år betalar skattebetalarna 100 miljoner kronor för att två tåg per natt ska rulla mellan Narvik/Kiruna, Luleå och Stockholm.  Detta är ungefär hälften av vad staten satsade på nattågstrafiken före 1990-tals krisen. Då fanns det ett direkttåg från Göteborg och ett från Nässjö till övre Norrland förutom de två som finns idag.

Klyftan ökar och vi som bor norr om Umeå vet att det enda spår som nattågen och alla godståg rullar på är så dåligt att det råder nedsatt hastighet till 70 km per timme. Tänk er att resan till Österlen skulle gå i samma takt. Då skulle du få sitta på tåget eller i bilen i minst elva timmar. Men vår regering vill inte satsa en enda krona på att binda samman Sverige. Detta trots att EU anser att en järnväg vid kusten mellan Luleå och Umeå är ett prioriterat projekt. De vill betala minst 35 procent av investeringen. Men vår infrastrukturminister Catharina Elmsäter Swärd(m) svarar så här:

-Det är upp till tågoperatörerna när de vill köra sina tåg.


Men på vilka järnvägspår?



tisdag 15 april 2014

Längtan till en rabarberknopp

Nu är det påsk och konstrunda på Österlen. Påskliljorna blommar i jorden och rabarbern går att skörda och havet slår mot Borrby strand. Det doftar jord och hela världen är fylld av fåglarnas sång. I alla fall den del av världen där vi far omkring för att få uppleva våren på Österlen.

För två år sedan var jag en av gästutställarna på Maria Ekbergs galleri i Hammenhög. I år är det Maria och Ninnie Forrsgren som ställer ut tillsammans. De är bara ett par av de många fina hantverkare och konstnärer som finns att besöka.

Men här sitter jag vid älvens strand och längtar. Det är samma sak varje år när jag läser om allt som ska hända i påsk mellan Ystad och Brösarps backar. Jag får ta till nyplanterade krukor med narcisser och penséer. Blomplanteringar som får sova inomhus för att inte bli skadade av nattfrosten.

Det är en stor skillnad på att leva på en plats där våren långsamt väcker naturen till liv. Där vintergäck, snödroppar och krokus blommar en efter en i gräsmattan som sakta blir grön. I ett landskap där den första vårvinden snor runt knuten en januaridag och där forsythian lyser gul på vårfrudagen.

Vid min strand vid älven är det andra vårtecken som vi upptäcker efter hand. Bilarna har sommardäck och låter mycket mindre, isen öppnar sig i vårblåsten och älven lyser blå, Kirunarosen som tål zon 8 knoppas mot söderväggen och så en morgon hör vi storspoven. Allt detta och lite till sker inom bara någon vecka. Vissa år är våren tre veckor andra kanske sex. Istället har vi den femte årstiden, vårvintern.

När alla nere på Österlen tar fram sina vårkappor och lätta skor då sitter vi i lä på renskinn eller fårskinn och njuter av att solen speglar sig i snön. Ja, vårt land är avlångt. I alla fall när vi åker tåg eller kör bil.

Med flyg tar det bara några timmar så är vi framme vid Sandskogen, den stora loppisen i Mariedal och får kryssa mellan alla gallerier och kaféer för att hamna vid hamnen i Simrishamn. Där börjar det hav som blir till en vik uppe hos mig.

Påskspänning i verkligheten

Årets påskspänning finns i verkligheten. I vår har flera reportageböcker som beskriver vår tid mer gastkramande och spännande än dikten kommit ut och en kriminalroman som nästan är verklig.

I boken "Det är jag som äger Carnegie" sammanfattar ekonomijournalisten Karolina Palutko Macéus cirkusen kring Carnegie när staten tog över för att rädda en del av banken. Det är en historia med många krångliga beskrivningar av ett svårt ämne. Massor med olika ekonomiska makthavare rusar runt bland sidorna. För en vanlig intresserad läsare är det inte helt enkelt att begripa varför. Historien om Carnegie liknar den som HQ-bank ställde till med samtidigt men det skiljer är hur den beskrevs på ekonomisidorna.

Vi som endast läst dagstidningar tror oss veta att Carnegie nästan gick under på grund av att en privatperson och hans familj fick låna nästan obegränsat med pengar. Han hette Maths O Sundqvist och han fick låna miljarder för att bygga upp ett fastighetsbolag och ett stort aktieinnehav. Maths O Sundqvist började med 10 miljoner kronor och kunde med bara ett handslag skapa sitt imperium. I Luleå ägde han bland annat Åhlénshuset och Smedjan.

Hemma i Östersund ägde han de två tidningarna och enorma jaktmarker med jaktslott. I Stockholm köpte han ett stenhus på Östermalm som han började renovera för 400 miljoner kronor där han tänkte bo.

Men så kom krisen i USA och den 10 november 2008 drogs Carnegies banktillstånd in. Och då fick deras mest inkomstbringande kund Mats O Sundqvist betala för sig. Men i bakgrunden lurade ännu större skulder  utan säkerhet... Ja, läs om på vilka lösa grunder miljarder lånas ut för att de som bestämmer ska få sina enorma bonusar.

Nästa berättelse om en finansfurste utspelar sig i Finland. Björn Wahlroos, ordförande i Nordea, har kartlagts sen födseln av Tuomo Pietiläinen och 26 grävande journaliststudenter vid Tammerfors universitet.

Vem är då denne framgångsrike bankman? För oss i Sverige är han mest känd för sitt uttalande att vd:n för Nordea borde få ännu högre lön och bonus i samband med att banken köpte en svindyr våning till direktören. Ja, att en person som leder en stor bank inte ska behöva sköta om saker som att skaffa sig en
egen bostad.

Men han började inte sitt liv där längst ut i marknadsliberalismens yttersta gränsland. Livet började han i en familj där pappan var i centrum. Fadern Bror Wahlroos var då en av Finlands mäktigaste inom industri och handel där han satt på ministeriet som högste tjänsteman. Sonen fick gå i de bästa skolorna i Helsingfors men innan han hann till studentexamen tog politiken över. Under några år for han land och rike runt och deltog i 68-rörelsen. Då var han stalinist. Men hans engagemang nådde vägs ände och på en termin lästa han in de fyra ämnen som krävdes för att han skulle kunna ta studenten och börja läsa på Handelshögskolan, Hanken.

Han satsade på forskning och var lärare där, gästforskade i USA och började sitt arbete inom finansvärlden 1985. De år då våra regeringar avreglerade finansmarknaden. Sedan dess har han haft en lysande karriär. Höjdpunkten var enligt reportaget kanske när han hade invigningsmiddag på godset Åminne med det svenska kungaparet på plats.

Detta reportage innehåller massor av information om hur Björn Wahlroos bygger upp sin karriär i Finland och internationellt. En historia som i sig är spännande. Det som jag tycker fattas är en beskrivning av hur Finland skiljer sig från Sverige. Det som är självklart för en finsk läsare kan för en svensk vara helt obegripligt. Men detta är en parentes då dessa studenter och deras lärare har lyckats med att ge oss en bild av en finansfurste som till slut inte ser några gränser alls. Varken för sin egna fester eller för hur företag ska påverka politiker.

Kommer ni ihåg Björn Wahlström och hans Björnliga?  Björn Wahlroos har en sån han också.

Den mest spännande berättelsen om hur pengar kan användas för att förändra värdet på ting har Gunnar Lindstedt skrivit. Hans reportagebok "Samlarna" tar oss med på den internationella konstmarknaden. Vi får veta varför ett konstverk kan öka i värde från några tusenlappar till en miljon.

Något som är gastkramande för konstsamlare är hur de som har makten vid de stora konstinstitutionerna värderar olika konstnärskap. Hur cheferna på Moderna muséet leder sina små maktkoncentrat.  Hur de som har chansen blir smakdomare och hur de tar chansen att höja värdet på sina egna konstsamlingar. Men det är inte alla som arbetar med konst och konsthandel som ser dollartecken när de tittat på en bild eller staty. Här skildras också de människor som ägnat hela sitt liv åt att försöka bygga upp konstnärers chanser att få fortsätta skapa utan att vara utfattiga.

Kommer ni ihåg en av Sveriges största konstskandaler. Den där Pontus Hultén, då chef på Moderna muséet, låter tillverka verk av Andy Warhool på ett snickeri i Malmö. Brilloboxar, tvättmedelspaket, en del av de verk som Andy Warhool skapar för att visa att en vardaglig pryl kan vara ett konstverk det med.

Dessa Brilloboxar prånglar Pontus Hultén och andra sedan ut på stora konstauktioner i London och Paris där de säljs för enorma summor. Allt kan pågå till dess Expressen avslöjar att boxarna är falska.

En spännande bladvändare som ingen bör missa om du har det minsta intresse för hur priserna på konsten styrs.Det är så mycket som sker i konstens värld som vi andra inte har någon kunskap om. Missa inte Gunnar Lindstedts berättelse om berömmelse och ganska mycket tjuv och rackarspel.

Tjuv och rackarspel finns det också i  Kristina Kappelins Italiensk dagbok. Idag vet vi att premiärminister Silvio Berlusconi, som har dominerat Italien i 20 år och den tid som Sveriges televisions frilansreporter har bevakat politiken i Italien, är dömd för ekonomiska brott. Vad som har skett fram till förra veckans dom beskriver Kristina Kappelin med sin egen röst.

I dagboken berättar hon att allt börjar med ett stipendium och hur hennes liv som journalist utanför Sveriges gränser helt plötsligt har varat i 30 år. Den ger oss också många förklaringar till varför det inte är enkelt att begripa hur Italien fungerar. Historien som fastnat allra mest är en berättelse om en dag i Vatikanen tillsammans med två svenskar och Påve Fransciskus.  Kristina Kappelins röst hörs genom alla dessa texter om livet vid Tibern. Det är en bok fylld av värme och en vilja att göra Italien och italienarna begripliga. En av hennes geniala sammanfattningar av detta komplicerade land är, Italien har tre religioner, maten, katolicismen och fotbollen.

En av vårens kriminalromaner utgår från verkligheten. Claes Ericson har använt sina kunskaper om Ryssland och dess historia och ekonomi för att skriva en spänningsroman om hur Tsarryssland, Sovjettiden och Putins Ryssland hör ihop.

Det 19:e Fabergéägget utspelar sig mitt under revolutionen 1917 och  åren därefter dessutom under sommaren 2013. Astor Kragh åker till Moskva för att begrava sin mamma. Hon utvandrade till Sverige från Sovjet och åkte aldrig tillbaka till sitt hemland när muren rasade. Hon har aldrig berättat om sin familjs bakgrund och när Astor hamnar i Moskva kliver han in i både Rysslands och familjens historia. Hans morfar var en tjänsteman i tsarens Ryssland som tar på sig ett hemligt uppdrag under revolutionen. Till sin hjälp har han det vackraste och dyrbaraste av tsarfamiljens Fabergéägg. Det 19:e ägget.

Astor kommer till sin moster i centrala Moskva och träffar där sin kusin Kirill, en av vår tids entreprenörer i den ryska huvudstaden. Han har kontakter överallt och med hjälp av dem nystar Astor upp familjens dramatiska historia. Historien böljar fram mellan oligarker, artefakter, och vad som kan ha hänt när Astors morfar gjorde allt för att rädda tsarfamiljen i Jekaterinenburg. Han får med sig den unga historikern Anja och de får uppleva och upptäcka vad som finns under alla lager av lögner som fortfarande finns kvar.

Claes Ericson är mycket duktig på att ta vara på de kunskaper som han har och bygga upp en trovärdig och mycket spännande roman. Det här är hans första skönlitterära bok jag hoppas att han skriver flera.

Här är de fem böckerna:

"Det är jag som äger Carnegie". Maktspelet om Sveriges mest anrika investmentbank.
Karolina Palutko Macéus
Ekerlids förlag

Björn Wahlroos, från stalinist till Nordens mäktigaste finansman.
Tuomo Pietiläinen och grävgruppen på Tammerfors universitet
Lind & Co

Samlarna och konstens miljonaffärer
Gunnar Lindstedt
Forum

Italiensk dagbok
Kristina Kappelin
Brombergs

Det 19:e Fabergéägget
Claes Ericson
Lind & Co






måndag 14 april 2014

Blommor ute

Idag har jag påskskrivit och påskplanterat. Blommorna klara av att vara ute på dagen men de får flytta in över natten.

Det är länge sen påsken var så sent att jag kunde plantera ut penséer och narcisser.

Håll nu tummarna med mig så att inte det börjar snöa ...

söndag 13 april 2014

Lycka är ett par skor

Idag är det första gången på mer än tre veckor som jag har fått på mig ett par skor. Det är lycka.

Nu ska jag prova att gå en stund och plantera lite blommor. Tänk att så lite kan förändra hur jag ser på denna värld.